Dubbelmoral och mygel – politikers akilleshäl

Så har då MSB:s GD Dan Eliasson, han som under brinnande pandemi bröt mot sin egen myndighets och FHM:s rekommendationer och åkte på solsemester till Kanarieöarna,  tvingats avgå.

Det var förstås väntat, det blev en folkstorm från alla dem som ”skjutit upp, ställt in och hållit ut” vilket statsminister Stefan Löfven krävde av svenska folket i ett mycket ödesmässigt och bombastiskt tal. Samtidigt som han själv julhandlade i gallerior som svenska folket enligt talet absolut skulle undvika.

Är då regeringen ursäktad efter att ha offrat en av sina mest lojala toppbyråkrater? (Han går för övrigt inte lottlös, utan har 3,9 miljoner kronor kvar att få innan hans förordnande går ut, utan att egentligen behöva göra ett skvatt).

Jag tror inte det. Enligt AB/Demoskops senaste mätning har förtroendet för Löfven rasat med sju procent. Tidningen skriver:

”Först sågs justitie- och migrationsminister Morgan Johansson shoppa på mellandagsrean. Sedan visade det att Stefan Löfven besökt en galleria strax före jul.

”Finansminister Magdalena Andersson var på en skiduthyrning i fjällen. Och MSB:s generaldirektör Dan Eliasson reste till Kanarieöarna över julledigheten.

Avslöjandena om topparna som inte lever som de lär har fått tilltron till Stefan Löfven att rasa. I Aftonbladet/Demoskops senaste mätning uppger 31 procent att de har förtroende för statsministern – en minskning med 7 procentenheter jämfört med förra månaden.

– Många verkar tycka att det finns en dubbelmoral. Vi har fått höra att vi ska ställa in, inte resa och besöka släktingar och inte träffa större sällskap. Flera kommenterar att restriktionerna inte verkar gälla ministrarna själva, säger Karin Nelsson, vd för Demoskop.”

Jag kommenterade Löfvens hantering i Expressen-TV och TV4 Nyhetsmorgon.

I båda inslagen nämnde jag George Orwells klassiker ”Djurfarmen”. Satiren där grisarna lär sig gå upprätt, tar på sig slips och uttrycker: ”Vi är alla jämlika, men en del av oss är mer jämlika än andra”.

Det finns två saker som nästan ofelbart leder till kriser för politiker och höga organisationsföreträdare: Dubbelmoral och att man berikar sig själv.

Ju högre moralisk svansföring, desto större blir fallet och desto värre kan konsekvenserna bli. För att ta några av de värsta exemplen:

”Kapten klänning” kallades polischefen Göran Lindberg som vurmade för kvinnornas karriärmöjligheter i poliskåren, som 2010 fick  sex års fängelse för våldtäkt.

Johan af Donner var insamlingschefen på Röda Korset som blev dömd till fängelse efter förskingring både där och hos sin tidigare arbetsgivare Cancerfonden.

Regeringsföreträdarnas dubbelmoral under julhelgen  hade ju så lätt kunnat undvikas, bara med ett minimum av eftertanke.

Jag har många sammanhang hävdat att ett stort problem för politiker och organisationsföreträdare är att de omger sig med ja-sägare. Många felsteg och tabbar skulle kunna undvikas om de tog in rådgivare utifrån som enbart hade att betrakta deras göranden och låtanden utifrån, utan partiglasögon.

Många som försvarar Löfven har ju påpekat att toppolitiker från oppositionen agerat på samma sätt, gjort resor och shoppat på gallerior. Visst är det sant. Men de har å andra sidan inte tagit i från tårna i teve och förmanat svenska folket att följa reglerna.

Andra har hävdat att jag och andra kritiker är ”sossehatare” och försöker utnyttja situationen att fälla regeringen.

När jag uttalat mig som krishanterare (och det har hänt många gånger under mina 22 år i branschen) har jag alltid fått stämpeln ”socialdemokrat” när jag kritiserat borgerliga politikers agerande och ”borgerlig” som nu när jag kritiserat socialdemokrater.

Jag är trygg i att hela min utgångspunkt är partipolitiskt obunden, jag analyserar bara det som händer med krishanterarens perspektiv.

Då kan jag tycka att Tobias Billström, Moderaternas gruppledare i riksdagen, hanterat de tre toppmoderater som reste i jul trots restriktioner bra ur krishanteringssynpunkt.

De tvingades be riksdagsgruppen om ursäkt och en ny regel slogs fast att alla resor som riskerar att strida mot reglerna måste redovisas och godkännas. Han klargjorde också att riksdagsledamoten Hans Wallmarks resa till Kanarieöarna inte hade godkänts.

Pandemin kommer sannolikt att fortsätta sprida död och tragedier över världen tills en massvaccinering är genomförd. Det är av oerhörd vikt att framförallt ansvariga politiker och myndighetspersoner ända fram till mållinjen lever som de lär och som ledare går i spetsen.

Det är väl kontentan av denna sorgliga julhistoria.

Paul Ronge

Tillägg: Kollegan och krishanteraren Jeanette Fors-Andrée kommenterar Dan Eliasson och diskrepansen mellan vad man gör och säger i SVT Morgonstudion. På kornet!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När självgodheten firar triumfer

Regeringens Coronakommission riktar svidande kritik mot den sittande regeringen (och tidigare regeringar) såväl som mot Folkhälsomyndigheten och Socialstyrelsen för att ha svikit de äldre.

”Jag anser att vi misslyckats, det är ett stort antal som har avlidit helt enkelt, och det är ju fruktansvärt”, säger kungen i SVT:s program ”Året med kungafamiljen”.

Enligt SVT:s inrikespolitiska kommentator  Mats Knutson är kungens uttalande ”mycket kontroversiellt”.  Hovet däremot menar att kungen uttryckt sig helt opolitiskt och bara uttryckt empati med alla drabbade i pandemin.

Kungens uttalande borde kunna tolkas opolitiskt, som en nationellt samlande kommentar om att cirka 7 900 döda i pandemin hittills helt självklart är ett misslyckande.

Men makthavarnas  prestige står i vägen, enbart därför blir det kontroversiellt. Alla skyller på varandra av de inblandade.

Socialminister Lena Hallengren har i flera omgångar skyllt misslyckandet på regioner och kommuner.

Statsepidemiologen Anders Tegnell avfärdar frågor på presskonferens med att han inte vill ”recensera” kungens uttalande.

I kommissionens 318 sidor långa rapport nämns omfattande brister inom den svenska äldreomsorgen som en av de främsta förklaringarna till misslyckandet.

Folkhälsomyndigheten FHM) kritiseras exempelvis för att inte ha ”haft en tillräcklig överblick över den kommunala äldreomsorgens problem och brister”.

I en lång intervju med SvD ger Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlson sin syn på Coronakommissionens allvarliga kritik.

Den kan ses som en studie i” blame games”, i att skylla på andra. Det finns inte tillstymmelse till ödmjukhet eller självkritik från Carlson, utan alla andra aktörer får en släng av skopan.

Ur intervjun:

”Det finns ingen koppling mellan enskilda äldreboenden och kommunen. Det saknas funktioner för hur man medicinskt leder den här verksamheten. Och ingen koppling mellan kommunens och regionens hygien- och smittskyddsverksamhet på vissa håll.”

Att besöksförbudet på äldreboendena kom sent är regeringens fel, som dröjde med att hörsamma FHM:s uppmaning, enligt Carlson.

Just FHM:s halstarrighet, prestige och ovilja att erkänna den verklighet som finns och som ställer hinder i vägen för råden och rekommendationerna har varit min (och många andras) tyngsta kritik mot hur pandemin har hanterats.

Självklart skulle FHM ha haft någon koll på läget på våra äldreboenden innan de i våras slog fast: ”Vår huvudstrategi är att skydda de äldre”. Man kan inte sitta i en bubbla, i konferensrummen och göra ett sådant statement   utan att kontrollera om det finns förutsättningar att strategin ska lyckas. Och när FHM nu får kritik från Coronakommissionen, kungen och från kommuner och regioner i landet skulle den bara kunna tillstå: ”Ja, tyvärr – strategin misslyckades. Det har många orsaker, men naturligtvis har vi också ett ansvar för det”.

Till skillnad från Tegnell, som vägrar ”recensera”  har statsminister Stefan Löfven åtminstone det goda omdömet att hålla med kungen om att Covid-19 hanteringen när det gäller att rädda liv varit ”ett misslyckande”.

Samma halstarrighet och oförmåga att se verkligheten har präglat FHM:s stenhårda motstånd mot ansiktsskydd. ”Håll avstånd”, säger Tegnell och ställer det mot ansiktsskydd. Jag har skrivit att det är ”hål i huvudet”. Har Tegnell åkt buss under pandemin eller är han bara ute och cyklar? Jag har åkt buss tre (3) gånger sedan i mars och varje gång har sittplatsen bredvid mig blivit upptagen. Hålla avstånd? Omöjligt.  Samma sak blir det i T-banan vid rusningstrafik. Varför inte ge nationella utförliga anvisningar på hur munskydd ska användas för största säkerhet och vilka typer av munskydd som kan rekommenderas?

Tegnell har sin fanclub ”Backa Tegnell” på Facebook, unga som tatuerar hans bild på smalbenet (!) och ironiserande blaserade medelålders och yngre som suckar: ”Nu har Sverige fått 10 miljoner epidemiologer”.

Men jag ser allt fler som liksom jag bär ansiktsskydd när de måste ut och handla eller befinner sig i trånga utrymmen. Folk är inte dumma och experter som agerar ”von oben” med prestige tappar så småningom alltmer av deras respekt.

Paul Ronge

Om du tycker min blogg är intressant, teckna dig gärna för mitt nyhetsbrev som kommer efter jul och nyårshelgerna. Min rivstart på år 2021. Jag lovar att det kommer att löna sig för dig som är intresserad av media, samhällsfrågor och krishantering.

Uppdatering 19/12-20: Sent ska syndaren vakna, skulle man säga om läget inte var så allvarligt. Äntligen kommer skärpta restriktioner, inklusive krav på ansiktsskydd vissa tider i kollektivtrafiken. Regeringen och FHM fick bita huvudet av prestigen. Men varför dröjde det så länge?

 

 

 

Federley avgår – föredömlig krishantering av Lööf

Idag avgick så Fredrick Federley från alla politiska uppdrag, efter en mediestorm och starka fördömanden från alla håll att han släppt in en dömd pedofil i sitt liv och efteråt försökt mörka och påstå att hans sambo var oskyldig till sina vidriga brott (det värsta) mot små barn.

Federley skriver själv på Facebook:

”Jag förstår nu att jag varit i behov av vård för min psykiska ohälsa länge, och jag borde sökt hjälp långt tidigare.”

Han fortsätter:

”spekulationer och nyheter baserade på rykten och halvsanningar gör att jag inte kan komma framåt i läkeprocessen. Under rådande omständigheter är det helt enkelt omöjligt för mig att följa min läkares och psykologs rekommendationer och göra vad behandlingen kräver.”

Ur samma inlägg:

”De avskyvärda, oförlåtliga och fruktansvärda brott som en person som tidigare stått mig nära har gjort har jag ingen som helst tolerans för.”

Just det där sista kan man verkligen ifrågasätta sanningshalten i. Federley försökte in i det längsta att upprätthålla relationen och släppte den inte förrän ett avslöjande stod för dörren i Stoppa Pressarna.

Det är ju själva orsaken till stormen mot honom, det ohyggligt dåliga omdömet att släppa in pedofilen som förgripit sig å det vidrigaste på två små flickor, när man själv har en dotter i ungefär samma ålder.

Men i drevet mot Federley har också funnits homofobi, rent hat utifrån extrem främlingsfientlighet och en bubblande skadeglädje. Allra värst i den rasslande ormgropen på Flashback, men också tydlig i diskussionerna på sociala medier.

När detta skrivs har jag 117 kommentarer på Facebook till mitt blogginlägg igår ”Federleys politiska självmord”. Debatten där var het och en del inlägg rent blodtörstiga.

Jag menar att det är oerhört svårt att stå emot en lynchmobb på sociala medier. Fenomenet att tvinga företag och organisationer att blixtsnabbt göra sig av med människor, inför hot om bojkotter och attacker på varumärket, går i USA under namnet ”Cancel culture”. Jag bloggade om begreppet här.

Så här säger Centerledaren Annie Lööf om Federleys avgång:

”Det är ett klokt beslut av Fredrick Federley att lämna sina uppdrag för att fullt ut fokusera på sin hälsa. Det som hänt har medfört enorma svårigheter för Fredrick att fortsätta sina nuvarande politiska uppdrag. Det är en personlig tragedi och oerhört sorgligt”

När jag ser Annie Lööfs och Centerns krishantering så kommer jag osökt att tänka på vad min vän Janne Scherman berättade för mig om stormen kring Trond Sefastsson när han var TV4:s VD (Se länk här om du inte känner till storyn):

Det blev ju ett stenhårt tryck att jag omgående skulle sparka ut honom. Men jag stod emot. Det blev jättejobbigt. Men vad skulle det skicka för signal till alla våra anställda om jag gav upp en medarbetare bara för en mediestorm? Jag var tvungen att själv utreda saken. När jag gjort det hade jag på fötter och kunde sparka honom.

Så agerar en omdömesgill chef. Federleys totala brist på omdöme måste ha slagit ner som en bomb i Centern. Hans position var oerhört tung, nu måste partimedlemmar och väljare ompröva sitt förtroende. Centerns partisekreterare Michael Arthursson inledde den 2 december med att säga att ”förtroendet för Federley är skadat”.

Sedan kom bekräftelsen att Federley känt till att sambon var dömd för pedofilbrott ända sedan åtminstone september.

Sedan den 2 december har det gått nio dagar. Nio dagar som säkert skakat Centerpartiet i grunden. Under den tiden har Federley fått vänja sig vid tanken att hans politiska framtid är krossad och hans personliga liv i spillror (man behöver inte tycka synd om honom för att inse att detta är fakta).  Centern som helhet har fått vänja sig vid att bli av med  en toppolitiker, sin tyngsta företrädare i EU,  under de mest vanhedrande och skämmiga former.

Och så finns det folk som tycker att Centern har hummat och brummat för att det tagit lång tid!

Nu fick Fredrick Federley chansen att avgå frivilligt. Han har inte räddat ansiktet, det går inte, men det är inte helt demolerat.

Det kan han tacka Annie Lööf för. Jag kan inte se annat än att Centerpartiets krishantering har varit oantastlig.

Paul Ronge

 

Federleys politiska självmord

Är kärleken blind?
Det gamla ordspråket kommer osökt i mina tankar kring Fredrick Federleys tragiska personliga haveri, efter kärlekshistorien med den dömde pedofilen. Han var ju medveten om sambons sexbrott redan i september i år.
Han säger sig vara ”på botten”. ”Jag har fallit i bitar och behöver samla ihop mig själv”, skrev han på Facebook när han lämnade politiken och Bryssel för vård och läkning.

En ödets bittra ironi är att SVT samtidigt sänder ”Bryssel calling” (”göteborgaren” i mig vill gärna skriva ihop detta till ”Brysselkål”, tänkte programmakarna kanske så?). Där är ju Federley i sitt esse, han framställs som den starka och karismatiska politiska ledare han är (eller var).

Nu har Centerpartiet tagit sin hand från honom. Han har blivit Sveriges stora ”snackis” innan glöggdimmorna tätnar och vi går in i julefriden.

Personligen kan jag inte låta bli att känna en viss empati och sorg. Än så länge är han mer av ett offer än en förövare – vilket kan vara lätt att glömma bort. Förövarens bild är pixlad och namnet okänt, åtminstone i traditionella medier. Federley är den som drabbas gång på gång av varje ny rubrik, där han ligger i sina spillror på botten.

Hur många gånger har vi inte suckat över alla de kvinnor som tagit kontakt med och blivit kära i de värsta våldsverkare som sitter på våra fängelser? Undrat vad som driver dem. Tänkt: Hur dum får man vara? Aftonbladets Peter Kadhammar skriver intressant, med en lite annorlunda vinkel här.

Över till krishanteringen. Fredrick Federley meddelade Centerns toppskikt först när katastrofen stod för dörren, alldeles innan Stoppa Pressarna kom med scoopet. Stoppa Pressarna har varit nyhetsledande under hela skandalen och bevakningen, som med dessa privata bilder, har varit extremt hård och brutal.

Sajten Stoppa Pressarna drivs av en av Sveriges mest rutinerade kändis- och skandalreportrar, Daniel Nyhlén. Hans affärsidé är solklar: Att gå längre än kvällstidningarna i saftiga avslöjanden om otrohet och andra skandaler kring kändisar med namns nämnande. Men samtidigt hålla en professionell journalistisk ton och därmed vara anständigare än den ofta homofoba och främlingsfientliga, ibland rent nazistiska ormgropen Flashback. (Nej, jag tänker inte länka).

Jag kommer att tänka på Piers Morgan, den brittiska boulevardpressens nestor och hur han gick över lik på 90-talet i jakten på de mest kioskvältande skandalerna, beskrivna i den galet dråpliga boken ”The Insider”. Kanske är han Nyhléns förebild.

Det här måste Federley ha sett komma. All media påverkas av de sajter som ohämmat publicerar det som traditionella medier av pressetiska skäl inte vågar eller ens kan. Se bara den här artikeln i Expressen.

Den är brutal och går långt. Jag ifrågasätter att den hade publicerats i det skicket på 1990-talet när jag jobbade där.

Märk väl, jag moraliserar inte. Det är helt enkelt inte lönt. Media är industri, precis som ett pappersbruk. Timret kommer in och omvandlas. Ut kommer finpapper, neutralt printpapper eller toapapper. Precis på samma sätt är vi människor råvara i den mediala industrin och oftast – som i Federleys fall – gratis.

Istället för att moralisera bör man förhålla sig mer analytiskt, det viktiga är hur du hanterar media enligt principen: ”Det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder”.

Federley är en av de skickligaste mediedomptörerna i Centerpartiet, det är inte för inte han är en av de mest personkryssade politikerna någonsin. Han har varit expert på att få publicitet, ofta spännande och god, som i Bryssel Calling. Som sagt: han måste ha sett katastrofen komma och ändå gjorde han det han gjorde.

Att försöka förekomma Stoppa Pressarnas avslöjande med att avgå kan kanske kallas proaktiv krishantering. Men det var lika dömt att misslyckas som Paolo Robertos försök till pudel i TV4 för att ha köpt en prostituerad. Vissa saker går inte att ”pudla” sig ur.

Federley måste ha insett det, annars har jag grovt överskattat hans mediekompetens. Det är lätt att förfalla till det cyniska: ”Precis som Roberto tänkte han med fel kroppsdel”. Men vad kunde han ha gjort om ordspråket nu stämmer att kärleken är blind?

Det är så lätt att vara efterklok. Men kunde han inte, när känslorna började svalla, tänkt så här: Jag måste välja kärleken eller min politiska karriär. Och då informerat partitoppen och avgått innan, eller alldeles i början, av relationen. Och hade han då tagit in i bedömningen att han hade ett barn i den farliga åldern för pedofilens lustar är det till och möjligt att han hade valt politiken.

Och om han valde kärleken hade sannolikt fallet blivit mindre hårt än nu när han försökte både ha kakan och äta den.

Det finns floskler som ju ändå är kristallklart sanna: En av dem:

”Om du vill göra något som du absolut inte vill se på löpsedlarna, gör det inte.”

Om du tycker min blogg är intressant, teckna dig gärna för mitt nyhetsbrev som kommer efter jul och nyårshelgerna. Min rivstart på år 2021. Jag lovar att det kommer att löna sig för dig som är intresserad av media, samhällsfrågor och krishantering.

Paul Ronge

Har prestigen blåst hål i huvudet på Tegnell & co?

Frågan om Folkhälsomyndigheten, läs Anders Tegnell & co, och dess benhårda motstånd att förorda ansiktsskydd i den julträngsel som nu pågår är helt enkelt oförklarlig.

WHO och snart sagt alla länder förordar ansiktsskydd, de mest utsatta i pandemin har tvingande regler. De mest högprofilerade motståndarna är Anders Tegnell (med Stefan Löfvens regering som leker ”Följa John”) och USA:s avgående president Donald Trump.

Idag skriver Svenska Dagbladet i sin morgonrapport till prenumeranter:

Smittskyddsreglerna måste skärpas i julhandeln då de allmänna råd som finns är ”vaga och diffusa”. Det anser Andreas Fischer, ordförande för yrkesföreningen Sjukhusläkarna i Stockholm, efter SvD:s rapportering om helgens trängsel. Konkret vill Fischer att man ska begränsa antalet kunder i varuhusen och införa krav på munskydd i butiker. Stockholms smittskyddsläkare Maria Rotzén Östlund vill inte kommentera förslagen, men håller inte med om att de befintliga råden är för vaga.

 

Var finns de logiska argumenten för denna halstarrighet kring det vagt sagda och dunkelt tänkta? Kan man ha två eller till och med tre tankar i huvudet samtidigt? De flesta klarar ändå av att andas, cykla och tugga tuggummi samtidigt…

Lyssna bara på argumenten, som jag förstått dem:

”Folk SKA inte trängas. Är tunnelbanevagnen full får du ta nästa. Är det mycket folk i butiken när du shoppar så ska du inte gå in.”

Svar: Om nästa tunnelbanevagn är full då? Och nästa? Det kallas rusningstrafik och uppstår eftersom folk behöver vara på jobbet ungefär samtidigt. Det BLIR trängsel och folk KOMMER att trängas i julhandeln, vad än skrivbordskonstruktörerna i FHM säger. Om man nu BÅDE försöker hålla avstånd, tvättar händerna grundligt och har ett ansiktsskydd, var ligger skadan?

”Folk invaggas i en falsk trygghet”.

Svar: Det svenska folk som Tegnell, Maria Rotzén Östlund, Lena Hallengren och alla de andra ”maskförnekarna” annars lyriskt hyllar för sin klokskap i att frivilligt följa myndigheternas råd blir plötsligt i samma ögon idioter. Självklart förstår de flesta, som är så smarta att de tar på sig ansiktsskydd att de också måste hålla avstånd där det går.

”Folk gör fel när de sätter på dem”

Svar: Vi har instruktionsfilmer för nästan allt. I flygplanen, när vi fortfarande kunde resa, upprepades till leda hur vi ska ta på en flytväst, som vi vet sannolikt aldrig kommer att kunna användas om vi störtar. Men att sprida en enkel instruktionsfilm om hur vi ska sätta på masken, vilken typ av masker som skyddar både bäraren och omgivningen, hur länge de kan användas – helt enkelt INFORMATION så att maskerna kan göra som mest nytta – det bjuder myndigheterna inte på. Istället staplas hindren upp som att folk petar sig i ansiktet. Allt för att folk ska låta bli att skydda sig med alla medel, inklusive mask, som finns. Det är förstås inte avsikten att fler än nödvändigt ska dö, men det riskerar att bli resultatet.

Hur kommer det sig att man har ansiktsmask på sjukhusen? Vad svarar Tegnell på den frågan?

Franska Le Monde hade tidigt i pandemin en oerhört faktatät artikel, rikligt illustrerad, hur man sätter på och hanterar sin ansiktsmask. Jag har inte sett något liknande i något svenskt media. Har jag missat så blir jag tacksam om någon av er läsare kan skicka länk så ska jag sprida.

Min fru och jag kan bara se en enda anledning till detta kompakta motstånd. Det är att de riktigt bra och skyddande ansiktsmaskerna är svåra att få tag på och att beredskapen fortfarande är undermålig. Då gör FHM en dygd av nödvändigheten, försöker tuta i oss att masker är kontraproduktivt och tornar upp hinder och svårigheter. Det är beklämmande, omoraliskt och cyniskt. Undra på att en stor del av vår omvärld skakar på huvudet.

Prestigen verkar ha blåst hål i huvudet på de ansvariga myndigheterna.

Paul Ronge