”Lex Annica Holmquist”- människa före politik

Många har engagerat sig i fallet Annica Holmquist, kvinnan med den svåra sjukdomen akromegali, en tumör som innebär att hennes kroppsdelar växer okontrollerat med ofattbar smärta som följd.

Försäkringskassan har avslagit hennes begäran om sjukersättning eftersom hon är för sjuk för rehab. Och eftersom hon äger en bostadsrätt så kan hon inte få socialbidrag innan hon säljer den och blir bostadslös.

Moment 22 och Kafkas ”Processen” har här blivit ihopgifta i ett formidabelt helvete för denna svårt sjuka kvinna. Försäkringskassan har avslagit hennes begäran om sjukersättning (egentligen det som förr kallades sjukpension) och hävdar att den inte har gjort något fel.

10.000-tals har engagerat sig i detta fall sedan Annicas dotter Emelie Holmquist skrev denna fantastiska bloggpost.

Bloggaren och twittraren Judit Burda och jag engagerade oss i en partipolitiskt obunden namnlista på Twitter för en ”Lex Annica Holmquist” . Vi vill att hon ska få sin sjukersättning och att hennes fall sedan bildar prejudikat för alla andra som är för sjuka för rehabilitering och som inte ska jagas när de kämpar mot en svår sjukdomsbild. Hittills har listan fått skamligt låga 400+ underskrifter. Antingen det är oss det är fel på eller hur appellen är formulerad har vi i alla fall hjälpt till att hålla grytan kokande.

Besvikna av valresultatet har en del rödgröna gjort gemensam sak med Försäkringskassan och hävdat att den tolkat reglerna rätt. Annica Holmquists kafkaliknande situation skulle alltså bero  på att den borgerliga regeringen vill jaga svårt sjuka som hon tillbaka till arbetslivet.

En som tolkar situationen så är Tomas Agdalen, socialdemokratisk bloggare under vinjetten 200 steg till.

Därmed sätter Agdalen partipolitiken före människan. Holmquists lidande blir bränsle för ett socialdemokratiskt återtåg till Rosenbad – antingen i ett nyval eller i värsta fall om fyra år. Jag tycker en sådan linje blir cynisk och kontraproduktiv.

Min inställning till detta är enkel: Jag tror varken Alliansen eller de Rödgröna har ”onda agendor”. Det ligger inte i den demokratiska politikens väsen att misshandla väljare, eftersom man ju då riskerar att inte bli återvald.

Jag tror inte heller på en total återgång, en ”återställare” som det heter, till hur det fungerade förut. Alldeles för många kunde alltför snabbt hamna utanför samhället, inte längre bli sedda, och leva på sjukersättning år ut och år in. Till utanförskap för dem själva och stora förluster för samhället.

En så dramatisk reform som slutdatum för sjukkasseersättningen, ”den bortre parantesen” eller ”stupstocken”  om man så vill, får med nödvändighet skarpa kanter som måste slipas ner. Om inte byråkrater i Försäkringskassan – med JO-anmälde Stig Orustfjord i spetsen – klarar av att använda både hjärta och hjärna i sitt jobb utan som zombies måste luta sig mot paragrafer, så är det nödvändigt att Alliansen utvecklar lagtexten. Det skulle på ett perfekt sätt kunna göras genom en ”Lex Annica Holmquist”: Svårt sjuka med stöd av läkarutlåtande ska lämnas i fred med sin sjukdom och få sin sjukersättning. Och byråkraterna får lämna förslagen på ”bättre fredagsmys” en stund. Se denna blogg där intern undersökning visar att 59 procent av kassans medarbetare saknar yrkesstolthet. De bör av sin arbetsgivare (oss via regering och riksdag) anmodas göra det de flesta av oss andra gör för vår lön, använda sitt sunda förnuft. Här handlar det om att  tillämpa reglerna som de var avsedda – inte för att knäcka folk utan för att hjälpa folk med arbetsförmåga att via rehab hitta sin väg tillbaka in i arbetslivet.

Igår kände jag för första gången ett riktigt hopp i frågan om Annicas fall. Det var Aftonbladet som visade på en splittring som går rakt upp i regeringen. Kristdemokraternas Göran Hägglund har fått nog och tycker inte att socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsons handläggning duger när hon säger att regelverket inte kan analyseras förrän nästa år.

Hägglund ska ha en stor eloge för det! Det är först när politiker ser människan främst och formar sin politik efter det, och inte bara tillämpar maktstrategier som de är värda att lita på.

Här handlar det om människor – kanske tusentals – som riskerar att fara illa som Annica Holmquist. Unken parti och blockpolitik är det absolut sämsta sättet att möta hennes och hennes olycksbröders/systrars problem.

Intressant ? -läs andra bloggar om politik.

/Paul Ronge

Uppdatering 1. Och här kommer partipolitiserande från andra hållet. Maria Abrahamsson (M) som tycker Hägglund ska visa ”courage genom att ställa upp på valmanifestet”. Jag tycker han visar kurage genom att ställa upp på Annica Holmquist.

Uppdatering 2: Vår namnlista har nu knatat upp till 615 namn. Skriv på och sprid om du stöder Annica Holmquists sak.

Uppdatering 3: Annica Holmquist fick rätt – Försäkringskassan backade och beviljade ersättning=sjukpension åt Annica den 29 november 2010! Det viktiga är nu, som Judit Burda skriver här, att reglerna ändras så inte fler blir utsatta för den fullständigt förnedrande och omänskliga behandling som drabbade Annica Holmquist.