Aftonbladet har under flera dagar publicerat stora avslöjanden om hur PR-byrån Prime, på uppdrag av Svenskt Näringsliv försökt styra Socialdemokraternas eftervalsdebatt i ”tillväxtvänlig” riktning och dra partiet till höger.
För det har Prime fått fyra miljoner kronor, vilket inte har hindrat den mest ansvarige PR-konsulten Niklas Nordström att samtidigt ta betalt av Socialdemokraterna för att hålla föredrag för Kriskommissionen.
Mycket intressant har skrivits i den här debatten. Aftonbladets Karin Pettersson frågar varför Niklas Nordström i sitt inlägg här inte svarar på kärnfrågan: Hur han kunde fakturera Svenskt Näringsliv för att driva kampanj i sitt eget parti? Tre S-märkta konsulter driver samma tes här: En lobbyistkonsult ska inte vara den som aktivt driver en kampanj i ett parti, med dold agenda och för dolda pengar.
Lena Sommestad, en av de personer som nämnts som påtänkt ny S-ledare skriver analytiskt med ett inifrånperspektiv här. Hon menar att om man accepterar Svenskt Näringslivs och Primes metoder så har man också, som i USA, accepterat att den som har mer pengar har mer makt i ett parti. I hennes mycket genomarbetade bloggpost bemöts också åsikter från ett antal socaldemokratiska bloggare som bagatelliserar det som hänt eller kallar det en konspiration: Jan Andersson, Folkbladet, Sandro Wennberg och Peter Andersson. Sommestad betecknar detta som ”en förfärande naivitet”.
Frågan har blivit än mer infekterad sedan Makthavare.se och Dagens Opinion idag avslöjade att det funnits en läcka som försett Valberedningens Berit Andnor och Morgan Johansson med massor med internt Primematerial som nu kan användas av ”vänstern” i S att krossa den ”höger” som Niklas Nordström representerar. Allt medan Prime mitt i den kris som nu kallas #primegate sätter allt fokus på att jaga och krossa läckan.
#Primegate har alltså redan fått rejäl genomlysning i en mängd intressanta artiklar och inlägg, alltmedan min blogg legat nere av tekniska skäl.
Primes krishantering har kritiserats och där vill jag varken döma eller fördöma. Det är oerhört svårt att sköta sin egen krishantering och pikant nog är vi krishanterare inte bättre på det än andra, liksom journalister inte är bättre på att hantera media än andra. Tänk bara på när Expressens Ulf Nilson burdust avbröt intervjun Medierna försökte göra med honom om pursvenskar.
Min ingång är en ”disclaimer”, alltså PR-svenska för en bekännelse: Jag skyr lobbyism som pesten och har hållit mig borta från den under de 12 år jag varit PR-konsult. Medieträning, krishantering, skriva debattinlägg, kommunikationsplaner – absolut! Men jag har inte tagit ett enda lobbyuppdrag.
Varför? Jo därför att det så ofta handlar om mygel. Den ekonomiska makten kladdar ihop med den politiska. Ett kompisgäng där det skålas i champagne i Stockholm, New York eller Bryssel och där konsulten säljer sin adressbok (och därmed sina gamla kompisar i politiken – som Göran Persson – till högstbjudande) Där du aldrig vet om den ex-politiker som står i talarstolen och talar sig brinnande varm för hur energikrisen ska lösas inte är sponsrad av ett elbolag (Persson igen?) Det skålas, det viskas från rätt mun till rätt öra och plötsligt har rätt politiskt beslut tagits fast bara en minoritet av svenska folket egentligen understödde det. Otroligt mycket är dolt. Dolda agendor, dolda pengar, precis som nu avslöjats angående Niklas Nordström i #primegate.
Är jag heligare än andra? Absolut inte. Men jag vill ha rågångar. ANTINGEN är du journalist eller medietränare, du går inte emellan rollerna. ANTINGEN är du politiker eller lobbyist – du är inte både ock samtidigt.
Jag vill egentligen ha det som i USA – lobbyister ska vara registrerade och all lobbyistpåverkan ska enligt lag ske öppet. Min åsikt är att Westander är den byrå som har absolut mest klart för sig vad lobbyism kräver i form av etik och moral. Idag skrev de detta debattinlägg i Aftonbladet.
Prime och Nordström har ett viktigt val att göra: Har deras agerande varit okej så ska de förklara och försvara sig. Har de gjort fel så bör de öppet redovisa hur och varför och tala om vad de gör för att inte upprepa samma misstag.
Lobbyism är en skitig bransch där jag tror varken JKL, Kreab, Springtime, Grayling eller några andra stora byråer skulle klara en granskning bättre än Prime. Det vore tråkigt om Niklas Nordström, som säkert bara gjort vad andra lobbyister gjort i lönndom- skulle bli det enda bondeoffret i en nödvändig upprensning av branschen.
/Paul Ronge
Uppdatering: Övertalad av en urtrevlig Leo Lagercrantz på Newsmill så utvidgade jag igår kväll detta inlägg till en artikel du kan läsa här. Här finns 10 råd jag i all välmening och med stor ödmjukhet ändå riktar till Niklas Nordström och Prime. I övrigt är den samma som denna bloggpost, men utan länkningar. Bloggen tar nu (eller försöker ta) julledigt.
God Jul & Gott Nytt År alla läsare!
Förutom det märkliga i att två journalister, Andreas Henriksson och Rolf van den Brink aktivt arbetar med att avslöja den källa, som enligt journalisterna själva kan “dömas till fängelse eller miljonböter” finns det en del tveksamheter som ännu inte lyfts av någon bloggare eller journalist.
Det är inte första gången Andreas Henriksson skriver en artikel om Aftonbladets avslöjande. Redan innan Aftonbladet avslöjade Prime-sossarna skrev nämligen Henriksson en artikel på Makthavare.se där han drog slutsatsen att det faktum att Svenskt Näringsliv via Prime betalar lobbyister för att driva S i en viss riktning egentligen handlar om stridigheter från SSU-tiden.
Lena Mellin skrev om det i en ledarkrönika efter publiceringen:
“Vid halvtretiden natten till i går publicerar en skribent [Andreas Henriksson] på makthavare.se samma uppgifter och lyckas sedan i en av de mer förvridna argumentationer man läst någonsin koppla Aftonbladets kommande artiklar till nappatagen i S-kulisserna.
Artikeln kommenteras sedan av den oberoende S-bloggaren Erik Laakso som konstaterar att Aftonbladet i sak inte har något nytt att komma med. Observera att detta handlar om artiklar Laakso inte läst. Observera också att han var en av dem som skulle ingå i Primes Operation högervridning, betald av Svenskt näringsliv.”
Vad är det då som får Andreas Henriksson att halv tre på natten skriva ändlösa tirader om strider mellan höger och vänsterfalanger inom Socialdemokraterna? Och var får han sin information ifrån om det inte är direkt från någon av Prime-sossarna?
Mitt uppfattning är att Andreas Henrikssons artiklar är en del av Prime-sossarnas krishantering. Och det skulle inte förvåna mig om det någonstans på slussplan finns en slarvigt uppunktad Powerpoint där “* Flytta fokus från avslöjandet till interna stridigheter i Socialdemokraterna” är en rödmarkerad punkt.
Mycket bra inlägg. För det är ju en avgörande skillnad när det gäller USA, där alla kampanjbidrag till partierna till exempel redovisas öppet. Det skall naturligtvis vara så även i Sverige. Sverige är det enda land, jämte Schweiz och San Marino, tror jag, som inte har någon lag mot korruption. Det är skandalöst.
Däremot anser jag att man inte kan slå sig till ro med att detta handlar om lobbyism i största allmänhet. Svenskt Näringsliv är intimt förknippat med Moderaterna. Arbetarrörelsens tankesmedja har inte minst visat detta i sin rapport ”Makten över debatten”. Därför handlar det om en ännu större fråga, som måste belysas ytterligare. Med tanke på den personöverlappning när det gäller kontakter mellan Svenskt Näringsliv och Moderaterna, som redovisas i denna rapport så måste givetvis följande frågor också besvaras:
Hur länge har detta pågått? Kan Primes agerande under valrörelsen ha snedvridit valresultatet? Finns det moderata politiker eller tjänstemän som har kännedom om vad som pågått? Vilka socialdemokratiska lobbyister som Prime ”handplockat” har känt till det här? se Dagens Media artikel ”Hemligt s-möte på Prime” http://www.dagensmedia.se/nyheter/article10939.ece
En närsluten fråga. Att nyttja företagsspioneriet (enligt företagshemlighetslagen så skulle det med stor sannolikhet liknas vid vad som i folkmun kallas företagsspioneri) hos Prime, skiljer det sig egentligen från fallet när en folkpartist resp Niklas Svensson på Expressen loggade in på (s) internwebb för att läsa om deras valstrategi? Jag tycker detta är väldigt likt. I de sakfrågor du skriver om så funderar och läser jag vidare.
Jag blir förvånad över att det finns politiskt knutna bloggare som jag tyckt varit vettiga som ställer sig i försvarsposition för att PR byråerna skall fortsätta ha inflytande över partiet.
PR byråerna för mig företräder kunder som med pengar vill förändra politiken i ett parti. Jag tycker inte om det och ser det som att makten förflyttas från de personer som valt sina politiker till andra som har pengar.
Det känns som makten flyttas bort från en demokratisk ordning.
Folk tycker inte om politiker som de uppfattar som några som inte företräder dem. Folk förväntar sig inte att deras politiker skall ta intryck av PR byråers representanters tankar och idéer som gör att det blir politiken som förs.
Det är vad jag tror iallafall.
Jag skulle aldrig rösta på en politiker som har i sitt reaktionsmönster att rådfråga dessa PR gubbar när det gäller politiska ställningstaganden.
Man borde vända sig till partiet istället när det gäller sakfrågor man funderar på och skapa en policy utifrån partimedlemmarnas egna tankar och funderingar.
Ett parti och deras representanter måste stå på sina egna ben och skapa visioner och tankar som mynnar ut i sakpolitik. Det skall inte vara så att man tar in folk utifrån och låter dem påverka politikens innehåll.
Nyliberala partiets (Svenskt Näringsliv) partiledare heter Urban Bäckström. Partiet skulle kunna ha en blå tulpan som partiblomma.
Men den blåa tulpanen skiftar i svart. För vad som beskrivs i artikeln av Ronge är bara ett exempel på Nyliberala partiets manipulation av svensk demokrati.
Deras specialitet är att sammanställa propagandaskrifter som de stödjer på dåliga enkäter eller andra tendentiösa undersökningar. Nyliberala Partiet döljer sig systematiskt bakom en stor mängd organisationer och som partiet finansierar. Och som av en händelse följer dessa debattörer och organisationer Nyliberala Partiets partiprogram till punkt och pricka.
Nyliberala Partiets partiarbete bygger alltså en manipulativ form av makt.
Så långt Nyliberala Partiets metoder. Sedan går vi till deras mål.
Deras mål är att raka motsatsen till marxismens mål. Marxismen ville förstatliga allting. Nyliberala partiet vill undanröja varje form av statlig verksamhet. Målet handlar om en systemförändring och är därför revolutionärt. Bäckström vill genomföra en blå revolution.
Det ultimata målet för det Nyliberala partiets blåa Khmerer är att avskaffa välfärdsstaten och endast ha mycket låga skatter.
I en bok som heter ”Den Nye Vikingen” och som är utgiven av Nyliberala Partiet förordas att skattetrycket bara ska vara 13 % av BNP. Ungefär hälften av skattetrycket i USA alltså. Det säger mycket om Nyliberala Partiet att man anser det viktigt att ge ut den här typen av böcker.
Nyliberala partiet arbetar systematiskt för den blåa revolutionen sedan flera decennier. De gör stora framsteg i sina försöka att vrida välfärdsstaten ur händerna på den stora folkmajoritet som stödjer denna. Skolor, bibliotek, vården – allting ska vara privat.
I början på 1900-talet gick Högerns ungdomsförbund över till nazisterna. Idag har delar av Centerpartiet gått över till Nyliberala partiet. Detta säger något om vilket inflytande som Nyliberala partiet har i Sverige.
Observera att jag INTE gör någon koppling mellan Nyliberala Partiets ideologi och nazisternas. Jag refererar endast till mängden inflytande.
(Struken kommentar på Newsmill)
Doktor Elef@ant: Tycker din kommentar ryms inom yttrandefriheten – men jag tycker du ser väl svart på Svenskt Näringsliv. Manipulativt? Säkert, som alla intresseorganisationer och SN har mer pengar och fler betalda strateger än de flesta. Men odemokratiskt? Där håller jag inte med.
Önskar i övrigt God Jul & Gott Nytt År!
Paul, jag omnämns av dig som en av dem som ”bagatelliserar” dessa händelser. Jag hoppas att det tydligt framgår av min blogg http://www.partistaten.se att jag är mycket kritisk till pr-branschens bristande öppenhet.
Som du vet arbetar jag själv som konsult på den pr-byrå, Westander, vars artikel du tipsar om i inlägget, och som är öppen med sina lobbyinguppdrag, såväl på hemsidan som i kontakter med politiker eller journalister.
Om pr-branschen ska kunna få ett högre förtroende och bidra till att stärka det demokratiska samtalet så är öppenhet en väldigt viktig förutsättning.
Det var den här meningen, i det sammanhang det stod, jag reagerade emot i din bloggpost:
”Aftonbladet och Makthavare avslöjar idag att en pr-byrå har anlitats av Svenskt Näringsliv för att påverka Socialdemokraterna.En del i bloggosfären tycks vara förvånade att sådant sker. Att pr-byråer anlitas för att förändra politiska beslut. Jag ser inga problem med det. Det kallas för lobbying.”
Det blir absolut ett problem när SN betalar fyra miljoner för att vrida det politiska partiet Socialdemokraterna åt höger, menar jag. Det visar väl om inte annat den stora debatt som blossat upp. Ser du inte det så är det allvarligt – all er öppenhet till trots.
Att ni på Westander åtminstone inte vill att lobbying ska ske dolt är jättebra och det får ni ju förbehållslöst beröm för i bloggposten:
”Min åsikt är att Westander är den byrå som har absolut mest klart för sig vad lobbyism kräver i form av etik och moral.”
Nejdå, det är en precis och faktiskt beskrivning av vad som föregår. Ingen överdrift alls. Och tack för att du inte strök min kommentar. Sett dig på TV verkar omdömesgill rent allmänt.
När Westander gör opinionsmätningar med specifika frågor så kan man aldrig se vem som anlitat Westander för att göra den opinionsmätningen.
Uppdragsgivaren blir hemlig.