Medieträning, medierådgivning och krishantering

Om mediedrev och värdelösa ”journalister”

Paul Ronge, 27 april 2010, 08:08 visad 5 172 gånger 6 kommentarer

Jag hamnade igår i en rätt infekterad diskussion på Twitter om det berättigade i att media jagade prinsessan Madeleine i New York City efter hennes brytning med Jonas ”den heta natten med norskan” Bergström.

Expressens chefredaktör Thomas Mattsson lovar visserligen i sin blogg att inte fortsätta jaga Madeleine mer i NYC (så ädelt!), men försvarade närvaron på flygplatsen i sin blogg med att 20 andra medier var på plats (alla andra var ju där, liksom) och att vi som är kritiska mot drevjournalistik och mediemobb ”har förstått väldigt litet av nyhetsvärdering”.

Hans argument är ”chansen att få en kommentar av Madeleine” direkt efter brytningen.

Det är så dumt så att man kvider. Madeleine har alltså gjort slut med sin kille sedan åtta år, under hyfsat dramatiska omständigheter, och åker till New York för att slicka såren. Då förväntas hon ”tala ut” på en flygplats till den sämsta sortens journalister, det jag kallar medieslödder. Sådana som bildar mobb. Paparazzis med enorma  teleobjektiv. Frilansar som hoppas tjäna en hacka på Madeleine. Korrar utan integritet och yrkesstolthet som på redaktioners order traskar patrullo.

Hur skulle rubrikerna se ut: ”Madeleine i tårar – hur kunde Jonas göra mig detta?” ”Mitt liv är i spillror – när vågar jag lita på en kille igen?” Buhu, buhu, och Mitt Livs Novell på Newarks flygplats?

Mattsson förstår naturligtvis att detta inte kommer att hända. Vad närvaron handlar om är att få bilder. Gärna på en flyende, hukande tjej, gärna ännu mer dramatiska efter en uppiggande biljakt: ”Hit flydde Madeleine”.

Det var efter en sådan paparazzijakt prinsessan Diana dog.

Jag älskar journalistiken och har trycksvärta i venerna. Därför vågar jag säga att när det inte finns en story längre (Madeleine och Jonas har ju gjort slut), men drevet står där ändå så är de en mediemobb. Yrkets värsta avskrap.

Så var det när journalisterna belägrade Mona Sahlins hem under ”Tobleroneaffären”. Jag vägrade som politisk reporter att åka ut och sade till Expressens chefer att de skulle få ett krig med mig om ”förnedrande uppdrag” om de försökte tvinga mig att delta i mobben.

Det måste finnas empati för det djupt privata. I min nya bok om sociala medier som kommer i juli berättar Alex Schulman, som ju inte precis varit buskablyg som bloggare, att hans skilsmässa från Katrin Zytomierska var alldeles för privat att skriva om under lång tid. Först då förvandlas det privata till personligt och då kan man prata och skriva om det.

Kanske kommer Madeleine någon gång i framtiden att ”tala ut” om den period hon genomlevt, men då blir det med största säkerhet för någon begåvad journalist, med empati och förmåga att ställa känsliga frågor med finess.

Som Ulf Elfving, Lotta Bromé och Fredrik Skavlan.

Andra skriver intressant om mediedrev, politik och samhälle.

/Paul Ronge

Uppdatering 1: Bra skrivet av Jan Helin i hans blogg. Nyhetsvärdet kring Madeleine har försvunnit efter brytningen och kvar står bara två olyckliga människor. Men vad hade då Aftonbladet på Newarks flygplats att göra med det övriga paparazzipacket? Dubbelmoralen är nästan det värsta…

Uppdatering 3: Långt och pratigt men mycket intressant bloggpost av Gunilla Kinn om vad som egentligen hände på Newarks flygplats. Dubbelmoralen hos kvällstidningarna blir än tydligare. Och jag har helt klart – i min ilska mot allt vad drevjournalistik heter – gått för hårt åt Gunilla.

  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

6 kommentarer till “Om mediedrev och värdelösa ”journalister””

|
  1. Barbro Graeffe skriver:

    Bra skrivet! Jag blir glad när journalister tar ställning mot drev. Hittade din länk på Calle Hårds logg.

  2. Elisabeth Sahlberg skriver:

    MYCKET välrutet! Från en som sätter professionalitet och yrkesstolthet högt!

  3. Johan skriver:

    Så ”ädelt” av dig att inte befatta dig med ”Tobleroneaffären”. Se vart du är idag! Försöker piska upp intresse för din egen business genom att racka ner på andra. Jag är ”imponerad”!

  4. Paul Ronge skriver:

    Jag förstår att du har ett horn i sidan till mig, vilket förstås är helt ok, men jag förstår inte på vilket sätt sätt min inställning till Mats Odells Toblerone-utspel skulle gynna min business som ju är medieträning och krishantering.

  5. Johan skriver:

    Du sätter dig själv på piedestal, då och nu. Numera gör du det på så sätt att du kritiserar din omgivning för att på så sätt dra mer uppmärksamhet till dig själv. Du har ju intensivt kritiserat mediebevakningen Newark. Utan att varit på plats så har jag bra insyn i vad som hände. Vill med det påpeka att du var helt fel ute i mångt och mycket av din kritik. Du baserade det på fel information. Pinsammast var den artikel som låg ute på Resumé där du ondgjorde dig över bevakningen. Vid det laget hade bevakningen av Madeleine redan legat nere i ett och ett halvt dygn. Så mitt råd är researcha och/eller läs på innan du öppnar munnen!

  6. Paul Ronge skriver:

    Jag vet att bevakningen hade legat nere 1,5 dygn. Min kritik gällde att drevet överhuvud taget var på plats. Madeleine borde ha fått vara ifred redan på Newark.
    Jag hatar drevjournalistik, det har inget med att framhäva mig själv att göra.
    Jag skriver om den i min bok ”När Janne Josefsson ringer”, jag ser paparazzifotografernas teleobjektiv som rena våldtäktsorgan.
    Om du ingår i den branschen så förstår jag att du är förbannad på mig.
    Däremot ser jag i efterhand att jag gått väl hårt åt personer, inte minst Gunilla Kinn som för det mesta rapporterar om viktiga saker – som bl.a katastrofen i Haiti. Där ska jag skärpa mig.

|

Skriv en kommentar