Via tv3.se
Har precis sett Anna Anka i ett typiskt avsnitt inför julafton då hon ska konkurrera med svensk TV:s mesta tittarsuccé genom tiderna: Kalle Ankas Julafton.
Massor med bråk och tjafs på svengelska med heminredarna Simon och Tomas om julgranar ska ha plastkulor eller diamanter, gossarna i pyjamas med Anka mitt i sängen som med skräckblandad förtjusning undrar ”om de tänker börja tafsa”. Trams och flams.
För mig som medietränare är ”formatet” solklart: Anka i TV3:s tappning är 100 procent en medieprodukt. Hon spelar en roll som är så medvetet nyanslös så vilken amatörskådis som helst skulle kunna klara den. Hon kanske tycker allt hon säger i programmen. Men det är egentligen inte nödvändigt. Rollen är en nyrik, vulgär bortskämd skånetjej i det häftiga landet ”over there” som ger fingret åt allt vad normala människor heter.
Därför varken retar eller engagerar hon mig. I början, när hon gjorde entré i den svenska ankdammen, blev jag bara full i skratt. Nu har det gått över i en gäspning eftersom hon är så enormt förutsägbar och enahanda.I programmet är hon ju lika äkta som de plastkulor hon fnyser åt i julgranen.
Till dem som tänker följa henne på julafton i TV3 önskar jag ett Gott Nytt Liv. Eller åtminstone ett liv.
/Paul Ronge