Om SR:s haveri och självgodheten

Sveriges Radios (SR) totala översättningshaveri där KD:s partiledare Ebba Busch förvanskades så till den grad att hon i somalisk och kurdisk version påstods vilja ”döda många muslimer” har mycket att lära oss om media när de fungerar som sämst (och bäst).

Som frilansjournalisten Emanuel Karlsten skriver i en mycket välunderbyggd artikel i GP: ”SR:s felöversättning är årets största medieskandal.”

Och Expressens kulturjournalist Victor Malm, som verkligen inte kan beskyllas för att vara en ”KD-kramare” eller ”islamofob”skriver knivskarpt och självklart om varför SR:s fel om Busch och påskupploppen är så farliga: Talar den ansvarige utgivaren Ekochefen Klas Wolf-Watz verkligen arabiska, somaliska och kurdiska? Han kan ju knappast vara en kompetent ”ansvarig” utgivare om han inte fattar vad som sägs eller står, eller hur? Vilket betyder att mörka krafter med infama motiv, som de som drev desinformationskampanjen om att socialtjänsten kidnappar muslimska  barn, skulle kunna få fritt spelrum. Eller ryska trollkampanjer för att underblåsa split och motsättningar i samhället.

Historien har som sagt många bottnar och är lärorik, inte minst om media.

Här har vi journalistik när den fungerar som bäst, eftersom själva avslöjandet om översättningarna kom från DN och Doku.se och de mest träffsäkra analyserna av debaclet från journalister som Karlsten och Malm.

Samtidigt vägrar SR att träffa KD:s ledning och förklara sig, och förhoppningsvis be om ursäkt. Det är media när det fungerar som sämst.

Malligt och högtravande (men med byxorna nere vid fotknölarna) förklarar Wolf-Watz att de minsann står emot politiska partiers påtryckningar.

Men vem har i detta sammanhang attackerat SR:s journalistiska oberoende? Vi har ett offer för medial misshandel som vill se förövaren i ansiktet och kanske få ett hederligt: Förlåt, vi gjorde fel”.

Just självgodheten, oförmågan att erkänna fel och det fega hukandet är medias största akilleshäl. De skiljer stora medieföretag, såväl inom Public Service som kommersiella, från alla andra bolag i näringslivet, även om bland annat sociala mediers frammarsch tvingat fram sprickor i fasaden.

Visst, SR har tvingats medge fel, men när de vägrar att träffa Busch har jag all förståelse för att hon överväger att bojkotta valintervjun. Det uppstår en förtroendekris. Det blir märkligt när SR vill att partiledaren ska vara disponibel för intervjuer, men själv vägrar ta i henne med tång när hon vill framföra och diskutera kritik i en sådan allvarlig fråga som att hon anklagas för att vilja döda muslimer.

Låt oss bortse från felöversättningen en stund och titta på vad Busch egentligen sade i Ekots Lördagsintervju:

– Varför har vi inte hundra skadade islamister, hundra skadade kriminella, hundra skadade upprorsmakare?

Och så förstås det som mest kritiserats: ”Varför sköt polisen inte skarpt”.

Jag ifrågasätter att Ebba Busch har någon extern medietränare, åtminstone inte någon hon lyssnar på, för det senaste citatet är långt över gränsen, oövertänkt är för milt uttryckt. Korkat passar bättre och uttalandet har bland annat fått rungande kritik från poliser.

Men det första citatet – det som  i somalisk översättning blev att hon vill döda muslimer?

Jag tror många håller med henne om att det är upp och nedvända världen med 100 skadade poliser som tvingas fly fältet för kriminella ligister och extrema islamister. Men andemeningen försvinner helt i den hysteriska hets som uppstår i kitteln med frätande trolldryck på Twitter och Facebook.

Det tystar en nödvändig debatt om det är polisen eller ligisterna som ska ha våldsmonopol i utsatta områden.

Det här gör ju att allt fler politiker blir rädda och utslätade, ofta understödda av ”medietränare” ur de egna partileden, där fluffiga fraser, papegojsvar och intetsägande oneliners formuleras.

Min kollega Jeanette Fors-Andrée formulerar det bra i en DN-intervju. Partier behöver ta medietränare utifrån. Jag vågar påstå att om Busch förberett sig med någon som Jeanette, Hampus Knutsson, eller jag själv  så hade hon aldrig ”skjutit skarpt” i Lördagsintervjun.

Paul Ronge

 

 

 

 

 

 

 

 

4 reaktioner till “Om SR:s haveri och självgodheten”

  1. Håller med dig med flera andra angående kritiken mot SR vad gäller översättningen om muslimer. Men
    det som Ebba Busch sa om varför det inte var islamister och kriminella som blev skadade har inte uppmärksammats på samma sätt. Att de som deltog kunde betraktas som upprorsmakare är väl ganska uppenbart. Men hur kunde hon veta att de som deltog var islamister eller för den delen kriminella. Är hon synsk eller kan det ligga någon annat syfte bakom? Detta är ingen kritik mot dig i detta avseende, jag bara konstaterar att detta inte så vitt jag observerat har diskuterats. KD har för övrigt ökat något i senaste väljarundersökningen.

  2. Instämmer i det allra mesta, Paul.
    Tycker dock inte EB med självklarhet kan kräva möte med SR för att diskutera SR:s arbetssätt – men däremot var det obegripligt tondövt av SR att inte någon från högsta ledningen omedelbart och proaktivt ringde upp EB och framförde en gedigen ursäkt för fadäserna. Det är också häpnadsväckande att inte ett par ansvariga chefer redan fått avgå, det vittnar om en självgodhet som tyvärr spelar dem i händerna som vill in och rota i programutbudet av politiska eller ideologiska skäl. Effekten blir att debatten nu flyttas från EB:s klavertramp (skjuta skarpt) liksom det faktum att suspekta krafter rätt ostört får fortsätta äta sig in i vårt samhälle inklusive styra den politiska diskussionen.

  3. Om KD uttryckt att de vill diskutera SR:s arbetssätt kan jag hålla med. Men om det handlar om att få en ursäkt och en förklaring öga mot öga så vidhåller jag nog att SR skulle klättrat ner från sina höga hästar. Känns utifrån din kommentar att vi i grunden är väldigt eniga.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.