Ingen intelligens i att bränna böcker

Sverige har hamnat i något som närmast liknar en nationell kris på grund av koranbränningarna – och fortfarande strömmar ansökningar in om att få bränna heliga skrifter på offentlig plats.

Det finns inget modigt, inget opinionsbildande, inget intelligent och inget demokratiskt värde över huvud taget i att bränna böcker. Nazisterna blev kända för sina bokbål. Det räckte med hat och hets, några tändstickor och bensin – man behövde inte formulera en tanke, inte använda någon yttrandefrihet. Att bränna böcker är en handling, inte ord där man använder sin yttrandefrihet.

Nu har statsminister Ulf Kristersson hamnat i ett limbo. Vill han förbjuda koranbränningarna så kommer han att anklagas för att vara mjuk i köttet mot aggressiva islamister, med Turkiets president Erdogan som frontfigur. Och dessutom för att tulla på svensk grundlag. Om brännandet får fortsätta förvärras krisen med ökande terroristhot här hemma och fara för livet för svenskar i muslimska länder.

Jag uttalade mig om detta nyligen i ETC.se, en artikel jag inte länkar till eftersom den är låst till förmån för prenumeranter.

Där säger jag bland annat:

”Det är inte värt att man ska gå omkring och ha ångest för nya terrorattacker om man går på Drottninggatan i Stockholm, bara för att något danskt pucko ska komma hit och bränna koraner”.

Jag är övertygad om att den absoluta majoriteten i vårt land tar avstånd från koranbränningarna, även om det är färre som går så långt att de vill förbjuda dem, för att det skulle kunna strida mot grundlagen.

Svenska Dagbladets Tove Lifvendahl har lanserat tanken att man skulle kunna använda lagen om förargelseväckande beteende. Hon jämför med blottande; om du klär av dig naken hemma är det självklart ok, om du gör det offentligt och i avsikt att kränka så är det inte lagligt. Alltså: bränn gärna vilka heliga böcker du vill hemma, men inte offentligt.

Jag tycker det är en tanke att spinna vidare på, även om jurister på sociala medier föraktfullt avfärdar den med att det är att gå emot grundlagen ”köksvägen”.

En annan tanke är att hänvisa till rikets säkerhet. Det försökte ju polisen göra när de avvisade en koranbränning, men fick nobben av hovrätten  med  argumentet att det inte fanns någon tydlig tid och plats för terroristhoten om bränningen genomfördes.

Det är väl ändå just det som kännetecknar terroristhot, man aviserar inte var och när man tänker slå till?

Jag tror det vore önskvärt att också jurister slog sina huvuden ihop och försökte hitta kreativa lösningar, istället för att slå folk i huvudet med paragrafer.

Idag spelar det väl ingen roll och det är väldigt lätt att vara efterklok- men jag tycker hela den här soppan startade med att vi (läs både Magdalena Anderssons och Ulf Kristerssons regering) bestämde sig för att förhandla med Turkiet.

Sverige skulle ha klargjort att vi söker medlemskap i NATO och inte i Turkiet och att vi bara pratar med NATO-chefen Jens Stoltenberg. Då hade basarhandlaren i Ankara  inte haft någonting att förhandla med oss om, det hade han fått ta inom NATO.

En personlig bekännelse; av alla religioner jag känner till är Islam den jag är mest frågande till. I sin extrema form är den aggressiv och tvingar sig på sekulära samhällen där människor tillåts tycka olika. Den bygger  ”teokraturer” där den tar makten och inrättar moralpoliser där kvinnor förtrycks och flickor kan förvägras skolgång i ett medeltida mörker.

Men självklart är det fel att kränka eller förfölja de människor som tror på religionen, men som också vill leva i och accepterar ett sekulärt samhälle

Man måste kunna ha två tankar i huvudet samtidigt.

Paul Ronge

 

 

 

En kommentar till “Ingen intelligens i att bränna böcker”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *