Annie Lööfs kris — om teflon, mediespinn och ”Bagdad Bob”

Annie Lööf kastade sig hals över huvud hem från semestern, tog tag i den krisartade debatten om Centerns idéprogram och får nu mycket beröm för sin krishantering, inte minst från erfarna politiska reportrar som Aftonbladets Lena Mellin och TV4:s Anders Pihlblad. ”Jag tror detta var Annie Lööfs politiska genombrott”, sade Mellin beundrande i TV4:s Nyhetsmorgon.

Jag har i flera sammanhang de senaste dagarna kommenterat Centerns kris utifrån den avgrundsdjupa klyfta jag tycker mig se mellan den nyliberalt Timbro-präglade Stureplanscentern (som Annie Lööf under en lång tid hänförts till) och den folkrörelse som Centern var, och kanske i viss mån fortfarande är, på den svenska landsbygden.

Timbros VD Marcus Uvell är närmast lyrisk över idéprogrammet, vilket kommenteras vasst och analytiskt av Dagens Arena idag.

Allra kärvast i sin kritik var kanske DN:s gamle politiska redaktör Svante Nycander som i DN Debatt menade att Centern låtit sig infiltreras av Svenskt Näringsliv och Timbro.

I TV4 Nyheterna på fredagskvällen talade jag om en konflikt ”av galaktiska mått” mellan dessa båda falanger. Den visas i blixtbelysning av ett debattinlägg från en fullständigt rasande centeravdelning i Färgelanda som hotade med att inte betala medlemsavgifterna om idéprogrammet inte kastas i papperskorgen.

I SVT Debatt har jag utvecklat mina tankegångar under rubriken: ”Annie Lööfs tabbar för tankarna till Juholts fall”.

Jag tycker hela debatten visar att klyftan är avgrundsdjup mellan socialliberaler och nyliberaler i Centern, kan knappast tänka mig så aparta ”partikamrater” som Alexander Bard å ena sidan och den gamle centerledaren Olof Johansson som gick armkrok med sossepampen Göran Persson å den andra.

Men vad är det då som gör att den garvade politiska kommentatorn Lena Mellin faller i storögd beundran för Lööfs krishantering? Är det för att Lööf verkligen visar insikt om allvaret i situationen och visar på möjliga kompromisser mellan falangerna?

Nej, det vi ser Lööf göra är att komma med snabba, välrepeterade svar, gå fram ytterligt självsäkert i TV-rutan och inte darra på manschetten när det gäller att ta avstånd från platt skatt (vi är socialliberaler och bryr oss om varann), månggifte (fast hon själv så sent som 2006 stödde tanken) slopad skolplikt mm. Arbetsgruppen har diskuterat ”fel frågor”, säger hon i intervju efter intervju. Det betyder att trogna vapendragare som Fredrik Federley naturligtvis blir vilsna och konfunderade. De vet ju vad Annie Lööf tycker egentligen. Och hon undviker hela tiden att diskutera frågan om hon kan ha tappat förtroende genom att ha tillsatt en arbetsgrupp som lägger förslag som får stora delar av Centern att gå i spinn.

I fredags höll den skickliga kriskommunikatören Jeanette Fors-Andrée ett bejublat föredrag för min kära Rotaryklubb, Stockholm-Djurgården. En av hennes teser var just detta att Lööf undviker kärnfrågor som hur hennes förtroende påverkats, genom att agera ”teflonpolitiker”. Fors-Andrée har studerat kriskommunikation i sju år och är väl bara en disputation från att bli den första i Sverige med en doktorstitel i kriskommunikation. Vi kommer påfallade ofta till samma slutsatser, trots att hon studerat ämnet på akademisk elitnivå och jag under 15 år lär mig av min egen praktik när det gäller krishantering.

Jag tycker ibland det kan bli för mycket teflon, för mycket mediespinn, för ”skicklig mediehantering”. Man underskattar publiken. Annie Lööf ler och säger att idéprogrammet efter diskussion kommer att bli ”fantastiskt”. Jag tror de flesta med intresse för politik ser att Centern har jätteproblem och de blir då konfunderade om Annie Lööf agerar ”Bagdad Bob” (Saddam Husseins desinformatör som skrek att läget var under kontroll ända tills USA brakade in Bagdad och han fick fly hals över huvud).

Nu har ju andra partier också spänningar. Jag tror att konflikten mellan höger och vänsterflyglarna i Socialdemokratin är av minst samma ”galaktiska mått” som mellan Alexander Bard och Grinstadbönderna på Dalboslätten. Men Socialdemokraterna är så stora så de kan slänga köttben åt i stort sett alla falanger. Centern har i de senaste mätningarna legat under fyraprocentspärren. Då kanske partiet inte har råd att experimentera, som Jonas Morian föreslår i detta intressanta blogginlägg, som går stick i stäv med vad jag tror.

Jag önskar Annie Lööf allt gott och om hon klarar detta och får sitt ”genombrott” som Mellin säger så är det ju utmärkt. Alltför många kvinnor tvingas avgå på tveksamma grunder, medan gubbar med gedigna kontaktnät får vara kvar.

Beviset på kakan är kakan själv. Smakar den bra så har den också bakats bra. Det återstår faktiskt att se om Lööf får ett ökat eller minskat förtroende i opinionsundersökningar efter hennes framträdande. Lyckas hon säger jag som fransmännen: ”Chapeau”, eller ”Hatten av!”

Andra skriver intressant om Centern.

Paul Ronge

Uppdatering: Kan inte undanhålla mina läsare denna sprudlande roliga och samtidigt djupt tänkvärda betraktelse om Annie Lööf och Centerns kris från Fredrik Antonsson, aka @sjattemannen.

12 reaktioner till “Annie Lööfs kris — om teflon, mediespinn och ”Bagdad Bob””

  1. Som en liten fotnot: är inte frågan om äktenskap bara otroligt klantigt formulerad? Jag skulle tex sagt som (KD) delvis gjort och argumenterat för en separation av den statliga och den religiösa företeelsen. Skulle folk verkligen blivit så upprörda om man föreslog en dispositiv äktenskapsbalk?

  2. David: Du har kanske rätt, om det hade formulerats seriöst. Men jag tror folk ser förslagen i idéprogrammet sammantaget och då blir ju känslan av en hysterisk brainstorming där det handlat om att komma på så kontroversiella utspel som möjligt.

  3. Så kontroversiella utspel som möjligt? Har du läst förslaget?

    Det är väl inget konstigt att den som väljer att ha en relation med flera ska få göra det, det får man ju i dag. Förutom att svensk lagstiftning i 109 år öppnat för möjligheten att inflyttade i polygama äktenskap ska erkännas som gifta – skatteverket har tydligen möjlighet för upp till fyra i sitt datasystem.

  4. Peter: Jag är i gott sällskap bland dem som tyckte detta var uppseendeväckande och kontroversiellt, en massa centerpartister och en stor allmänhet, inklusive Annie Lööf som ju nu också tagit avstånd från månggifte.

  5. Citat från din bloggtext: ”Nej, det vi ser Lööf göra är att komma med snabba, välrepeterade svar, gå fram ytterligt självsäkert i TV-rutan och inte darra på manschetten …[]”

    Om det är vad du tror att hon gör så tror du fel. 🙂

  6. Paul Ronge:

    Som jag uppfattar det svarar hon helt enkelt på frågor som ställs.

    Men jag är också införstådd med om du kan ha ett intresse av att framställa det som något annat ?

  7. Jag tycker att man kan ställa som ett – åtminstone moraliskt – krav på de radikala liberalerna i olika partier att de slår sig ihop och öpnar eget. Tills dess det skett kommer vi att få se fler motsättningar som går så djupt att de kräver krissanering snarare än krishantering.

  8. @Politisk Debatt: Då kan du inte ha sett samma inslag. Annie Lööf har tappat bort sin personlighet bakom en rad inövade fraser och tillsynes fina ord. Men i själva verket bemöter hon inte kritiken om turbulensen inom partiet, det minskade förtroendet och de stora klyftorna.

    Det överdrivna leendet passar inte i sammanhanget. Kanske är det överdrivna leendet tecken på nervositet eller koncentration på att INTE bemöta kritiken och sakfrågorna. På ett sätt erkänner hon inte de problem som finns och då kan jag inte heller se hur hon ska lyckas ena partiet och hitta en väg som förenar.

  9. Jeanette Fors-Andrée:

    Så om jag uppfattar dig rätt menar du på att hon hade lyckats bättre om hon hade sett sur ut ? 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *