SD-striden: Apa i siden är fortfarande apa

Maktkampen i SD fortsätter att trappas upp. Partiledningen säger sig ha bevis för att William Hahne, Gustav Kasselstrand och ett 20-tal övriga medlemmar har haft samröre med extrema (läs nazistiska) grupper.

Processen går mot uteslutning. Striden har blivit så infekterad och insatserna så höga från båda sidor så något annat vore sensationellt.

Men Kasselstrand är ordförande i SDU. Och för SVT förklarade han i morse: ”Det spelar ingen roll om jag blir utesluten ur SD. De blir inte av med mig.”

Här ligger kärnan i vad som kan bli konsekvensen av striden – ett ungdomsförbund i fientlig opposition med sitt moderparti. Det finns en historisk parallell till Vänsterpartiet som blev av med sitt ungdomsförbund VUF som blev revolutionärt 1969-70. VUF abdikerade som ungdomsförbund, vilket gav dåvarande VPK möjlighet att i lugn och ro bygga upp sitt nya ungdomsförbund KU.

Men vad händer om SDU biter sig fast som ungdomsförbund och från den positionen fortsätter attackera sitt moderparti? Det borde rimligtvis vara svårt, för att inte säga omöjligt, för SD-toppen att upplösa SDU. Återstår då att bilda ett nytt parallellt ungdomsförbund eller ett lösare nätverk av ungdomar som kan bilda plantskola för partiet.

Aftonbladet skriver intressant om detta. Medlemmarna i SDU kan tvingas välja sida. Uppenbarligen kommer striderna att fortsätta att härja.

Om Kasselstrand och Hahne fortsätter hålla greppet över SDU står SD inte bara i sin värsta maktkamp hittills, utan också inför en stor risk för ett utmattande krypskytte och fraktionsarbete åratal framöver.

Mattias Karlsson trappade igår upp ordkriget på sin Facebook-sida:

”Amen! En återradikalisering av partiet, om än bara i begränsad skala, får ske utan mig kvar i båten. Jag har inte offrat 16 år av blod, svett och tårar för att tillbringa min politiska framtid på en ändlös ökenvandring kring 4%-spärren tillsammans med en skock halvfascistoida, självrättfärdiga, unga, arga män (eller kvinnor för den delen) med Napoleon-komplex”.

Intressantast i denna soppa är kanske ändå väljarnas reaktion. Om allt fler börjar reflektera över vad det är som gör att SD drar till sig unga fascister och antisemiter som en magnet drar till sig dubb och spik. Är det för att själva kärnan i partiets ideologi är fascistisk, medan striden ytterst handlar om hur mycket ”etnonationalistisk” eller ”kulturnationalistisk” partiets profil ska vara?

”Snus är snus om än i gyllene dosor”, lyder det svenska ordspråket. På spanska: ”aunque la mona se vesta en seda, mona se queda” (även om apan klär sig i siden är den fortfarande en apa)

Andra skriver intressant om SD

Paul Ronge