Medieträning, medierådgivning och krishantering

Tredje gången gillt: ”Ego-boost” à la M?

Paul Ronge, 18 september 2013, 10:46 visad 4 758 gånger 6 kommentarer

”De som arbetar ska få mer i plånboken”. Så motiverar statsminister Fredrik Reinfeldt det 5:e jobbskatteavdraget. I TV får vi se människor som eventuellt ska köpa ny bil eller som kommer bärande på en starkölsback.

Merparten av Borgs budget går rakt in i väljarnas plånböcker, skriver Dagens Industri.

Det vi vet är att reformen kommer att kosta 12 miljarder. Det regeringen tror är att det kommer att ge 13 000 nya jobb. Men hur många jobb har skapats genom de fyra tidigare jobbskattesänkningarna? Enligt regeringens  egen bedömning minskar inte arbetslösheten. Vi kommer inte under sju procents arbetslöshet förrän tidigast 2017.

Det här är tandemparet Reinfeldts och Anders Borgs sista budget före nästa val. Rakt uttryckt kan man säga att Reinfeldt för en gigantisk summa vill köpa de nödvändiga rösterna från oss som har jobb för att för tredje gången gillt behålla makten i Rosenbad.

Problemet är ju att vi betalar själva, så 12 miljarder som kunde hamnat i bättre skolor, sjukvård, omsorg och kanske en storsatsning mot arbetslösheten istället ska hamna i ökad konsumtion; läs starkölsbackar, bilar och kanske ännu fler krogrundor.

Det är en enorm ego-boost som ligger bakom taktiken. Du som har jobb – tänk på dig själv. ”De som arbetar ska ha mer i plånboken”.

Så till den andra sidan av myntet. Näringsminister Annie Lööf twittrade glatt igår om regeringens satsning på Arbetsförmedlingen. Så här ser den ut. Luddigare skrivningar får man leta efter. Fas 3, flummiga jobbcoacher, mångmiljonrullning till PR-byråer, excesser och slöseri; nästan allt gick snett under Angeles Bermudez-Svankvist bisarra fögderi. Men inte en ansats till självkritik från regeringen, eller åtminstone något löfte om att sätta stopp för de värsta stolligheterna. Däremot får arbetsmarknadsminister Hillevi Engström gå, hon degraderas till den lättare posten biståndsminister.

Reinfeldt möblerar alltså om i regeringen och tillsätter Elisabeth Svantesson som ny arbetsmarknadsminister. Hon var från 2012 ordförande i riksdagens arbetsmarknadsutskott. Hon har alltså agerat transportkompani för regeringens arbetsmarknadspolitik och  accepterat Angeles Bermudez-Svankvist sätt att leda Arbetsförmedlingen.

Ingen ska dömas ohörd, men vem är hon att förändra Arbetsförmedlingen, hon som varit en del av den förda politiken?

Och var finns pengarna?

”En sak som jag tror vi behöver göra är att koppla ihop arbetsförmedling, arbetssökande och arbetsgivare på ett bättre sätt”, säger hon i Dagens Industri papperstidningen idag. Grattis! Precis det som Angeles Bermudez-Svankvist lyckades avskaffa, att Arbetsförmedlingens uppgift är att förmedla jobb. Men det kommer att kosta i form av personal och stora satsningar, eftersom Svantesson enligt samma artikel också vill att Arbetsförmedlingen ska ”knacka dörr” hos företagen för att återvinna förtroende.

Tänk om åtminstone hälften av dessa 12 miljarder kunde ägnats åt att skaffa jobb åt de som idag står utanför? Fler som jobbar, istället för bara ”mer åt de som jobbar”.

Och även oppositionen är ett dystert kapitel. Den kommer visserligen att motsätta sig jobbskatteavdraget, men om det ändå införs har Stefan Löfven lovat att det får bli kvar! Se logiken i detta, den som kan.

Vad man än kan säga om budget och regeringsombildning – det våras knappast för de arbetslösa.

Fredrik Reinfeldt, elisabeth svantesson, budget, jobbskatteavdrag” mce_href=”Läs även andra bloggares åsikter om Fredrik Reinfeldt, elisabeth svantesson, budget, jobbskatteavdrag”>Andra skriver intressant om budgeten.

/Paul Ronge

  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

6 kommentarer till “Tredje gången gillt: ”Ego-boost” à la M?”

|
  1. Staffan Svensson skriver:

    Nu är jag helt enig med dere, men ”Det regeringen tror är att det kommer att ge 130 000 nya jobb.” Ska det inte vara ”13.000″?

  2. Paul Ronge skriver:

    Staffan: Visst har du rätt – stort tack! Siffran är rättad nu och som vanligt är det värre än man trodde. 13.000 jobb för 12 miljarder alltså… :-(

  3. Magnus skriver:

    Ser inte hur att det skulle leda till fler jobb (det som när vi sänkte resturangmomsen i 2 steg till12%, priserna sänktes inte utan handlade i ägarnas fickor)..

    Om de rika får mer pengar som de spar i utlandet leder inte till mer pengar..

    Däremot skulle jag vilja veta hur mycket arbetstillfällen vi förlorade när arbetslöshetsförsäkringen sänktes från 80 – 65%..
    Hur mycket arbetstillfällen som förlorades när människor som var tvingade att uppsöka sjukvården tvingades betala mer i avgifter, som annars skulle konsumerats..

  4. Staffan Mitchell skriver:

    Annie Lööf är inte näringslivsminister, hon är näringsminister, vilket är något helt annat.

  5. Paul Ronge skriver:

    Fixat. Tack Staffan!

  6. Staffan Mitchell skriver:

    Sverige har väldigt hög arbetslöshet. Det är ingen tvekan om det. Och siffran sjunker på tok för långsamt.
    Men ska vi vara rättvisa, och det kan man väl kosta på sig, så har vi haft den längsta ekonomiska krisen på många decennier. Sverige har inte högre arbetslöshet än andra jämförbara länder.
    I länder med lägre arbetslöshet är sysselsättningsgraden lägre. Tyskland har kvar sambeskattningen och det lönar sig inte för en familj, om också kvinnan söker jobb.
    Sverige har, trots jobbskatteavdrag, avskaffad fastighetsskatt, avskaffad förmögenhetsskatt, ändå skapat mer än 200 000 nya jobb under den här tiden.
    Det femte jobbskatteavdraget gör det mera lönsamt för alla yrkesverksamma att jobba. En polis, en undersköterska, en kommunalanställd lokalvårdare. De får behålla mera i plånboken. Med tanke på de små marginaler dessa grupper tvingas leva med kan man räkna med att pengarna går till mer nödvändig konsumtion än krogronder. 25 procent kommer tillbaka till statskassan i form av moms.
    Den här vägen må vara ineffektiv i jämförelse med att, också, låna pengar till bidrag till kommunerna och be dem satsa på skolan eller vården.
    Skolan är ju som bekant, sedan Göran Perssons dagar, en kommunal angelägenhet. I många kommuner är skolan rena dragspelet i budgetarbetet. Ungarna har inte lika villkor för att få en bra utbildning.
    Verkligheten är mera komplicerad än på det sätt som den beskrivs i det här inlägget.

|

Skriv en kommentar