Medieträning, medierådgivning och krishantering

Skatteverket i Don Quijote-attack mot bloggare

Paul Ronge, 10 april 2010, 09:53 visad 15 553 gånger 25 kommentarer

Många verk och myndigheter tävlar säkert om titeln – men frågan är om inte Skatteverket tar priset som Sveriges mest korkade byråkrati?

Nu ska bloggare jagas för gratisgåvor, oavsett om de använt dem eller inte. Oavsett om de har skickats eller hängts på dörren. Och hur ska beskattningen gå till?

Isabella Löwengrip aka ”Blondinbella” skriver här att hon, sannolikt som enda bloggare i Sverige, redan skattar för gåvor hon får, även de hon inte bett om. Hon understryker att trots razzia och beslag av bokföring har Skatteverket inte hittat någonting att lasta henne för.

Detta ger mig en olustig känsla av statliga maffiametoder. Att Löwengrip tvingas skatta för skräpgåvor bara för att skydda sitt personliga varumärke, inte för att skattereglerna är sådana. Varför deklarerar i så fall inte journalister de gratisprover de får, de recensionsex som kommer  av skivor och böcker och de bilar man får köra i testsyfte?

I min nya bok om sociala medier som kommer den 1 juli berättar Isabella Löwengrip att Skattemyndigheten försökte sätta dit henne i ett förhör för att hon skrev att hon ville ha en BMW Z4! ”Hallå, får man ha drömmar?”, frågade hon och jag hoppas skattmasarna bet sig i tungan av skam.

Och att liksom Jinge avfärda Löwengrip som ”dum blondin” är en riktigt nedlåtande machoattityd till hela frågan.

Visst finns det en gråzon och bloggare som Katrin Zytomierska och ”Kissie” riskerar sin trovärdighet när de uttrycker sig så här klantigt om gratisgåvorna.

Men problemet handlar om etik, inte om skatt. Om läsarna ser att bloggare säljer sina åsikter om produkter och tjänster till högstbjudande så försvinner ju deras intresse rätt snart för vad bloggarna tycker.

Det som gör mig riktigt upprörd är hur Skattemyndigheten besvarade frågor från Uppdrag Granskning i veckan om de miljoners miljoner som de inte får in i skatt från oseriösa städfirmor på McDonalds och andra hamburgerkedjor. De orkar inte kolla, de orkar inte agera. De sitter där så maktlösa och stirrar tomt i kameran.

Alla dessa skatteflyktingar, med stora skuldberg här hemma, som nu njuter vårvärmen på sydliga breddgrader och alla oseriösa konkursare som blåser stat och leverantörer, går ju fria. Man är ju såååå underbemannade på Skatteverket. Men jaga bloggande unga kvinnor som fick ett hårchampoo för någon hundralapp med blåslampa går bra – då finns det resurser!

Snacka om att sila mygg och svälja kameler!

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om samhälle och politik.

Uppdatering: Annica Creutzer är en seriös skribent jag gillar högt och rent. Men här är hon för snäll mot journalister. Vi vet båda att det har varit formliga bok och skivlotterier på redaktionerna. Att folk på motorredaktionerna har kunna köra fantastiska ”testbilar” i åratal. Att vissa journalister inte lämnar tillbaka de tekniska prylar de får att recensera. Plus alla jäkla gratismiddagar och trevligheter som florerar. Hoppas journalisterna har den goda smaken att inte hoppa med på Skatteverkets korståg mot bloggarna enligt principen att man kastar inte sten i det egna glashuset.

Uppdatering 2: En riktigt bra och läsvärd krönika i ämnet av Julia Skott i Aftonbladet den 9 april.


  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

25 kommentarer till “Skatteverket i Don Quijote-attack mot bloggare”

|
  1. Ragnhild L skriver:

    Suck!
    Det är vid sådana här tillfällen man får lust att lämna landet. För gott.

  2. Walter Naeslund skriver:

    En vinkel som jag tycker faller lite i skuggan är den att dessa bloggare är mycket publika till skillnad från pizzerian utanför Södertälje med svart städning eller kaféet som låtsasknappar på kassaapparaten och stoppar kontanterna i fickan.

    Kan det vara så att det är mycket roligare att gå på de här kändisarna, eller kanske, mer troligt, att det är en attraktiv kommunikationsstrategi? Onekligen har ju Skatteverket fått mycket mediautrymme på den här strategin. De har nått ut med sitt budskap ”du kommer inte undan” till en ung målgrupp som är attraktiv att nå (hög livstidsomsättning på den resursen). Vi tänker väl på ett liknande sätt när vi jobbar med kommunikationsstrategier i sociala medier för våra kunder, eller hur? #konspirationsteori

    Moralen i detta är givetvis minst sagt skakig.

    Skulle förresten inte Konkurrensverket kunna ha synpunkter på att staten ger sig på några utvalda mediaproducenter på det här sättet och därmed snedvrider konkurrensen i branschen. Jag har liksom du svårt att se att ”vanliga medier” skattar för sina utvärderingsex. Jag ska ringa en vän till mig på konkurrensverket och se om de kan dra igång en utredning.

    Tack för fin lördagsläsning.

  3. Incognito skriver:

    Jag håller inte med dig. Polis och åklagarmyndigheterna är precis lika korkade i sin myndighetsutövning. Vilket alltså inte motsäger din uppfattning om Skatteverket i sak, om det kan vara någon tröst.
    Det finns knappast någon privat fordringsägare som är så hjärtlöst ”på” som Skatteverket för att driva in en småskuld hos en ansträngd enskild, även om det innebär att personen med sina barn tvingas gå från hus och hem och att den enskilde tvingas ta socialförvaltningens bistånd i anspråk.
    Problemet är en kombination av minsta motståndets lag, att de har ett korkat effektivitetsmätningssystem och ibland en nypa avundsjuka. Det är alltid lättare att jaga en ”Svensson” för en bagatell för Svensson kan betala och det ger – för polis och åklagare t.ex. – en ”pinne i boken” eller vad det nu kan kallas (vilket kan översättas med lågstadiets stjärna i skrivhäftet). Det är därför som Polisen placerar fyra polisbilar med 6-7 poliser på plats vid Hamnpaviljongen i Uppsala för att kontrollera att Svensson har bilbältet på sig – upprepade gånger varje år. Alltid samma plats, alltid samma oproportionerliga bemanning. I deras värld innebär det att de har demonstrerat sin ”effektivitet” och de får sina ”pinnar”. Att Polisen sedan skiter i att söka tjyvar som privatpersoner fångat på en perfekt videoupptagning bekommer dem inte. En privat företagare måste alltid fråga sig: Vad är det för fantastiskt med den tjänst jag skall erbjuda? Varför skall folk vända sig till mig? Vad är min sales pitch? Vad motiverar min existens på marknaden? Det är inte frågor som myndigheterna verkar ställa sig. Men egentligen borde det vara på precis samma sätt för dem, Skatteverket, Polisen, Åklagarna. Avslutningsvis: Nej, jag är inte (generellt) för privata alternativ. Myndigheterna har en god uppgift att fylla.

  4. Paul Ronge skriver:

    Walter och Incognito: Riktigt intressanta kommentarer som utvecklar hela frågan om varför Skatteverket jagar kändisar. Har inte tänkt så långt som till försök till medieexponering eller att ”jaga pinnar” i boken – men tror helt klart ni har rätt.
    Jag skrev ju också att många myndigheter säkert kan tävla om titeln ”mest korkade byråkrati” Polis och åklagarmyndighet föreslås här, på Facebook pekar kommentarer på Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen.
    Tack för respons och fortsatt trevlig helg!

  5. Incognito skriver:

    @Walter och @Paul: Vad är definitionsskillnaden mellan ett recensionsexemplar och en muta/betalning för [faktiskt aldrig utlovad, bara givarens hopp om] marknadsföring?

    Jag brukar roa mig med att filosofera över TV4’s återkommande ”recensioner” av skivor, böcker etc. Senast igår fick Mathias Dahlgren [ånyo] ”reklam” värde åtskilliga tusen för sin nya kokbok. Vem betalar och vad betalar man i så fall för. Om någon över huvud taget betalar. Betalar TV4 för exemplaren som säkerligen har skickats till dem i förväg?

    En annan fråga är varför det nästan alltid är samma personer som dyker upp i nyhetsprogrammen och nästan alltid folk med Stockholmsanknytning.

  6. Incognito skriver:

    Ang bloggarnas gåvor: Det borde väl rimligen finnas ett avtal, uttryckligen eller underförstått, mellan givaren och mottagaren för att varan skall kunna tas upp till beskattning. Att bara kasta iväg exemplar/gåvor utan att veta om man får något för det borde inte vara tillräckligt. Men jag tror det här är ett minfält. Det är en gråzon där man aldrig med säkerhet kan fastställa annat än ytterligheterna.
    Rent allmänt så tycker jag att myndigheterna skall vara mer generösa, inte så klåfingriga. Livet vore enklare om vi fr början konstaterade att det är omöjligt att uppnå fullständig rättvisa – och sen lever med den gudomliga insikten. Herregud, det är ju i alla fall folk som försörjer sig själva och de flesta yrken har någon lite fördel/förmån.
    Häromdagen diskuterade jag med en god vän lärarnas anställningsvillkor. En del politiker är återigen ute efter deras långa sommarledighet och att de inte har åtta timmar reglerat på skolan. Kan inte lärarna få ha den fördelen kvar? De är sannerligen inte överbetalda, så det bör ju finnas något i yrket som skall locka nuvarande att stanna kvar och framtida att söka sig till det jobbet.
    När jag gick på högstadiet 1968-1971 så hade en adjunkt 67.000 kr i årslön (att jag kommer ihåg det beror på att han var politiker och därför listades i den lokala nyhetstidningen). Om han skulle behållit sin standard så skulle den lönen idag varit drygt 473.000 kr. Känner ni någon högstadielärare som har 473.000 kr i årslön? Skall vi då missunna dem en av de sista förmåner som finns kvar med jobbet? Näe, vi skall inte vara så förb-t klåfingriga vare sig där eller gentemot bloggare. Myndigheterna skall se till de STORA dragen.

  7. [...] Det handlar dock om saker som är ersättning för en motprestation där båda instanser är överens om detta. Problemet är helt enkelt att det sällan är något sådant krav och en ersättning oftast borde innebära att man får något för ett utfört jobb – knappast som retainer för en potentiell och i allt möjligt jäkligt osäker arbetsinsats. Skatteverkets tolkning om vad som är ersättning, vad som är gåva och vad som är sponsring verkar oerhört osäker – och valet att sikta in sig på bloggare, och berätta det som om det vore något riktigt stort visar snarare på att myndigheten är ute efter att ta bort sökarljuset för andra delar de inte “hinner” kontrollera. [...]

  8. Mary skriver:

    Här finns en blandning av aningslöshet från bloggarna som i vissa sammanhang talar om att de köper kläder för 10.000 tals kronor i månaden har råd att köpa bostadsrätt i innerstan innan de fyllt 18 och liknande utspel. Sådana uttalanden får konsekvenser på omgivningen. Dessvärre är det så och kan vara en förklaring till lusten att sätta dit bloggare.

    Vad gäller myndighetsutövning in absurdum via blanketter och allmän misstänksamhet för att hålla regelverket igång så kan bara säga – Suck! Vem minns inte när skatteverket var på jakt efter mobiltelefoner för att reda ut hur mycket privatsamtal som ringdes på dem och vad som i så fall skulle vara beskattningsbart. Hur skulle detta kunna avgöras. Vad som var privat eller ej och var det inte jämställvbart med att ringa privat på den fasta telefonen på jobbet. Vad är vad och hur ska det kunna avgöras?

    Det är samma sak här. Övernitiska myndigheter är ett bekymmer för samhället. In my humble opinion.

  9. Linn skriver:

    Intressanta synpunkter. Jag har också skrivit om detta i min blogg.
    Det som är intressant är, som du skriver, att skatteverket är underbemannade!

    http://killallyourdarlings.blogg.se/2010/january/smygreklam.html

  10. Leroy skriver:

    Man kan ju undra över alla de besök Daddy får under dagarna. Är det i tjänsten eller under paus Skattemyndigheten besöker hans sida? Vad är det som söks?

    Leroy

  11. Magnus skriver:

    Om idén att de ska skatta på gåvorna är dum så är det kanske på plats att jag som bloggar för lön ser till att få ut den i lägenhet, bil och matkassar istället?

  12. Anders R Östlund skriver:

    Byråkratins inneboende och självgående mekanism känner du säkert till Paul. Inte beror den på att myndigheten är ”korkad”.

  13. Paul Ronge skriver:

    Magnus: Tack för inlägg, men jag tycker din logik haltar.
    Din lön är en överenskommelse mellan dig och arbetsgivaren – gåvorna är något som ensidigt skickas till bloggare, som de inte bett om och som i många fall inte nyttjas.
    Disclaimer: Jag är för att betala skatt, jag till och med GILLAR att ha råd att betala skatt!
    Grejen jag retar mig på är att denna trögrörliga Frankensteinmaskin till skattebyråkrati på helt godtyckliga grunder ska klämma åt unga bloggtjejer, när den tydligen är helt oförmögen att göra sitt riktiga jobb: Att klämma åt oseriösa företagare (inom exempelvis städ) och skatteflyktingar som undanhåller det svenska samhället miljarder.
    Leroy: Ursäkta en okunnig – men vem är Daddy?
    Mary: Du är klok som alltid. Skrytet är idiotiskt och det finns en gråzon. Men jag tycker verkligen det handlar mycket mer om etik och om hur man vårdar sitt personliga varumärke än att skattmyndigheten ska försöka räkna ut förmånsvärdet av litet fritt shampoo, eller en gratisresa.
    Linn: Ditt blogginlägg var intressant och analytiskt, uppmanar alla att läsa det! Viktigast i det: De som bloggar och rekommenderar saker de verkligen tror på (istället för att bara ha fått betalt för tyckandet) får ju en enorm trovärdighet och blir därmed väldigt viktiga för alla marknadsförare.

  14. Paul Ronge skriver:

    Anders: Visst har du rätt. Jag menar ju inte att själva myndigheten är korkad, utan de utövare (människor) som sitter där och smider fram dumsmarta idéer att om vi klämmer åt bloggarna så kanske vi får media och lyckas dupera en och annan att vi faktiskt gör nytta.
    Av bekvämlighet skrev jag ”myndigheten”. Det är ett retoriskt grepp som kallas metonym (namnförändring) eller synekdote (en del får stå för helheten) där man exvis säger ”Rosenbad” istället för ”regeringen”.
    Jag är skitförbannad på en myndighet som ”lapplisar” småfolk, Svenssons och halvkändisar i bloggvärlden, men aldrig någonsin får fast en riktig skatteskurk värd namnet!

  15. Incognito skriver:

    @Linn: Läste redan igår ditt välbegrundade och välskrivna inlägg. Du argum,enterar och formulerar det bättre än de flesta. Man skulle önska att alla mer eller mindre kommersiellt inriktade bloggare skrev lika bra inlägg istället för att haspla ur sig ogenomtänkta kontroversialiteter. Det du berör är emellertid [och framförallt] en annan aspekt än den Paul tog upp i sitt, nämligen bloggaretiken istället för Skatteverksetiken. Minst lika viktig dock. Jag säger som Paul Ronge: Rekommenderar generellt läsning av den, i synnerhet dock alla aktiva bloggare som bör betänka att de bör skriva så att de inte ens kan misstänkas för att ha låtit mammon ta över intellektet.

  16. Annelie Sjöström skriver:

    Hej Paul!

    Du om någon borde väl veta att väldigt små företeelser kan blåsas upp till enorma proportioner i media. OM Skatteverket lade annan verksamhet åt sidan för att jaga bloggare och upptaxera Kissie för gratisschampoo så vore det en skandal. Då skulle vi ta priset för Sveriges mest korkade byråkrati. Nu är det inte så.
    Skatteverket har flera kontrollprojekt och ett av dem är en granskning av den växande handeln på Internet. Där tittar vi på exempelvis pokersajter och handeln på Blocket och Tradera. Där ingår också bloggar, men det är en ytterst liten del av internetprojektet.
    Vi gör kontrollerna för att nätet inte är en skattefri zon och för att de som agerar på nätet ska betala skatt enligt samma regler som andra människor.
    Publiciteten kring bloggarna är resultatet av en nyfiken journalist som ställde frågor till oss angående alla gratis produkter som bloggare får. Vi besvarade dem Sedan dess har vi varje gång vi blivit kontaktade av media betonat att gåvor till bloggare inte är ett prioriterat område för Skatteverket. Vi jagar inga bloggare för gratisgåvorna.

    Annelie Sjöström
    Pressekreterare
    Skatteverket

  17. Paul Ronge skriver:

    Annelie:
    Tack för kommentar, hedrande att Skatteverket läser denna anspråkslösa blogg.
    Ja, just för att jag vet vilka proportioner små företeelser kan få så tycker jag det var så svagt att ni gick ut offentligt mot bloggarna.
    Du vet likaväl som jag att om man svarar en ”nyfiken journalist” som ni gjorde så blir det jätterubriker när det går att krydda med ”Blondinbella” och Katrin Zytomierska.
    Om ni sedan försöker ta ner, ”bäsa” uppståndelsen med att säga: ”Vi jagar inga bloggare för gratisgåvorna” så får ni inte in det ens med vapenhot mot journalisterna, det vet du också.
    Alltså kan jag bara sluta mig till att ni ville ha publiciteten, visa att ”ni gör något”, precis som jag skriver och andra kommentatorer håller med om.
    Antingen det, eller så behöver ni medieträning så ni inte svarar ”nyfikna journalister” på detta aningslösa sätt. ;-)

  18. Magnus skriver:

    Ok, men om vi tar ett annat exempel då. Mitt klädesmärke skickar gåvor till bloggare och modetidningar i form av tio tusen kronor i ett brunt kuvert?

    Det rimliga (och gängse rekommendationen), om man recenserar produkter, är väl att skicka tillbaka produkten när den är recenserad. Jag tycker för övrigt att huruvida det finns andra problem inte är en anledning att låta bli de som skattefuskar lite. Att det finns folk med enorma skatteskulder är ingen ursäkt för att inte utreda dom med små. Om det vore så skulle vi ju heller inte kunna utreda små brott så länge det finns större.

  19. [...] skattemoralen och säger något om hur staten vill att medborgarna ska tänka i stort. Paul Ronge skrev bra om detta i helgen, men jag skulle vilja gå ett steg [...]

  20. Julia skriver:

    Jag hoppas du såg att jag i min krönika i Stor Tidning pratade om just journalister och redaktioner. (Såg ingen länk när jag läste i helgen.)

  21. Tobbe skriver:

    Fast dom bloggare som skatteverket granskar nu är ju dom bloggare som i princip lever på gåvorna. Håller med magnus. Om vi inte ska beskatta dom för dom dyra gåvorna då vill jag få ut min lön i prylar och hyra m.m från min arbetsgivare. Sedan är det inte direkt så att dom blir påtvingade prylar. Dom kan enkelt stoppa sånt som dom inte vill ha om dom vill. Men självklart så kommer dom inte göra det eftersom det handlar om stora summor pengar. Och självklart är det en tyst överenskommelse om att dom ska skriva om prylarna så att fjortisarna köper dom.

  22. Maria H skriver:

    Jag svarar för Leroy: Daddy är en tvåbarnsfar som bloggar om sin vårdnadstvist ang. den nu 5-åriga dottern. Han är pionjär på så sätt att han lägger ut alla handlingar på sin blogg, inkl. telefonsamtal med åklagare, poliser osv. Han får nog inga gratisprover som han ska göra reklam för. Intresset från Skatteverkets sida kan möjligen ha att göra med att han avslöjat att en anställd där lättvindigt delar ut skyddade personuppgifter http://daddys.blogg.se/2010/january/gert-krantz-egomammornas-vita-riddare.html, att han på grund av Skatteverkets oflexibilitet höll på att ta sig av daga dagen före julafton men räddades av sina bloggvänner (bl.a. Monica Antonsson och Ramona Fransson), eller så är det anställda som har tråkigt på dagarna och hellre läser bloggar. Daddy deltog i Debatt för inte så länge sedan och titulerades då pappabloggare.

  23. Paul Ronge skriver:

    Julia: Nej jag missade väl Den Stora Tidningen just den dagen.
    Mejlar du en länk till paulronge@me.com så lovar jag att lägga in den i bloggposten som uppdatering.
    trevlig helg!
    /Paul

  24. [...] skulle nobba SJ. Allt kommer att presenteras 100% transparent, både mot alla som frågar och mot skattemyndigheterna. Det här är rak, öppen och ärlig [...]

  25. Petter skriver:

    Sent om sider hittade jag hit :)

    Skatteverket upphör aldrig att uppröra och vara till förtret för vanligt folk.

    De arbetar stundom med rena maffiametoderna, tyvärr.

    Bra skrivet av dig!

|

Skriv en kommentar