Jag har precis avslutat en av mina mest märkliga och lärorika krishanteringar – också den första där jag ”outats” av en mäktig mediekoncern och tvingats agera öppet via den här bloggen, Twitter, Facebook och intervjuer i olika medier. Tro mig – ingen professionell kommunikationskonsult vill ha den rollen. Vi vill vara i bakgrunden och hålla i trådar.
När det nu blev så var det bara att gilla läget. Jag har haft en fantastisk kund i Sörmlands landsting och samarbetet har fungerat perfekt. Vi har i vår kommunikationsstrategi lyckats ändra fokus:
Från en ”arvodesaffär” som trampade tomgång i månader och, genom att bland annat uppvigla till demonstrationer, med Södermanlands Nyheters muskelmakt och 80-procentiga hushållstäckning skulle tvinga fram avgångar och nya skalper.
Till ett #SNgate som fokuserat på hur en från början schysst granskande journalistik förvandlats till en hetskampanj där den lokala mediejätten gjort en mängd fel och misstag. Som att påstå att landstingspolitiker roffat åt sig, utan att kunna belägga det. Som att påstå att olagligheter begåtts, utan att något enda av dessa påståenden fått någon rättslig påföljd. Som att helt negligera och förminska en rapport från PriceWaterhouseCooper som visar att ”Landstinget inte lidit någon ekonomisk skada”.
I denna bloggpost och i denna finns hela bakgrunden till #SNgate.
Nu uppfattar jag att vi har vunnit. Landstinget har fått ut sin version av det som hänt och kan gå vidare. Alltmedan #SNgate häftar som ett stort tuggummi under skon på SN:s chefredaktör Göran Carstorp och fortsätter leva sitt eget liv. Landstingspolitikerna kan äntligen koncentrera sig på det de valts till av en demokratisk majoritet: Att driva landstingspolitik. Jag själv har gått vidare till andra uppgifter.
Det här ska egentligen inte gå att göra. ”Det går inte att vinna över media”, svarade den ansedda PR-byrån Westander Landstingets informationschef Anna Jerdén och sade nej till uppdraget. Istället rekommenderade byrån Landstinget att anlita mig. Det hade inte heller varit möjligt att göra utan det stöd landstingspolitikerna fått från högt respekterade journalister och meriterade medieexperter, både i traditionella och sociala media. Samt de självmål, misstag och den totala brist på ödmjukhet och självkritik som tidningens chefredaktör Göran Carstorp stått för.
Här bara några av de misstag som gjort att Carstorp dragit skam över sin tidning:
- Uttalandet ”Det får vara någon måtta på finkänsligheten”.
Så bagatelliserade Carstorp att landstingsstyrelsens ordförande Åsa Kullgren jämfördes med Khadaffi i en insändare och att ”Tommy (Kägo, reporter) och Magnus (Leivik, moderat oppositionsledare) hyllades som upprorsledare i en uppmaning att storma Landstingshuset i en annan insändare, från signaturen ”Anarkisten”.
- Den kluvna tungan.
När Carstorp resonabelt pratar om hotet mot landstingspolitikerna i enrum med dem, samtidigt som han därefter med total brist på empati skriver om politikernas ”finkänslighet”. Dubbelspelet avslöjades av en enkel bandinspelning. Samma falska förhållningssätt avslöjas här i Mediernas bloggpost, om hur Carstorp, trots att han vet bättre, hävdar att reportern Tonchi Percan ”avstängts”. Man kan helt enkelt inte lita på vad Carstorp säger.
- Dålig koll på fakta
När Carstorp ska försvara sig mot Åsa Kullgren har han inte ens koll på att hon är landstingsstyrelsens ordförande. Personen som under så lång tid utsatts för påhopp och hets från hans tidning kallar han landstingsfullmäktiges ordförande. Noll koll alltså.
När SR:s Medierna i sitt granskande reportage visar våldsamheten i demonstrationerna mot landstingspolitikerna och samtidigt avslöjar att Carstorp har noll koll om att det stått i hans tidning att landstinget har en dold agenda, säger Carstorp: ”Har vi skrivit det? Hehe då får ni visa det”. Därefter kallar Carstorp harmset reportaget ”partiskt”. Hallå, har Carstorp någonsin varit praktiskt arbetande journalist och hört uttrycket ”vinkel”? All professionell journalistik är vinklad. Skillnaden är att där Mediernas reportage är späckat med fakta och intervjuer där alla parter får komma till tals, så är SN:s rapportering i ”arvodesaffären” de senaste månaderna ett meningslöst muskelspel utan innehåll.
Carstorp lyckas genom sina utspel bli ovän med Sveriges mest meriterade mediegranskande program. Grattis och lycka till!
- Lögner och insinuationer
Jesper Bengtsson, svensk ordförande för Journalister utan gränser, konstaterar att SN driver ”kampanjjournalistik” och förklarar pedagogiskt varför.
Carstorp går raskt till motattack och lyckas ljuga ytterligare gånger. Som Jesper Bengtsson konstaterar i sin kommentar: Att landstingspolitikerna fått ökade kostnader har inget samband med ”arvodesaffären”. Carstorp upprepar också att hela konsultrapporten lades ut på nätet, vilket är ljug. Endast en tredjedel lades ut. Likaså säger han att Åsa Kullgren erbjöds att intervjuas på webben. Men förtiger att Kullgren svarade ja, under förutsättning att hon också fick debattera med Carstorp om hans kampanjjournalistik, alltså #SNgate. Den debatten vågade Carstorp inte ta, utan tackade nej.
- Att smeta in sig i #SNgate och bli ett varnande exempel.
Carstorp talar också om att ”fem journalisthögskolor” fått i uppdrag att undersöka SN:s journalistik. Nu finns det inga fem journalisthögskolor, däremot finns journalistlinjer. Kan tilläggas att ”Paul Ronges roll” också ska undersökas, hur det nu ska gå till. Det här kan bli Carstorps största misstag, som torde grunda sig på ren hybris. När JMK, JMG och de andra tre utbildningslinjerna forskar i detta är sannolikheten stor att de kommer fram till samma slutsats som ett antal andra professionella bedömare redan gjort: Att SN drivit en kampanjjournalistik och visat sig oförmöget att ta till sig ett enda dugg av den kritik som riktats. Då blir SN ett bokstavligt skolexempel på hur journalistik förvandlas till hetskampanj och förföljelse.
I vilket fall betyder det att Carstorp smetat fast sin tidning vid #SNgate för lång tid framåt. Han agerar som en typisk rättshaverist.
- Att blanda in och hänga ut konsulten
Jag har aldrig förut i mina krishanteringar varit med om detta. Sannolikt ville Carstorp elda upp en opinion mot att skattepengar slösas på en sådan som jag. Detta i linje med att mobbaren givetvis motsätter sig att mobboffret tar lektioner i självförsvar. Men effekten blev nu i stället att jag kunde ge mig ut i debatten på Landstingets sida. Jag har nära 4000 följare på Twitter, oftast mer än tio gånger fler än vad de twitteraktiva på SN har. Nära 1500 på Facebook. En blogg som ofta läses av mer än 1000 personer.
Jag är ofta intervjuad i media och deltar i TV-debatter i egenskap av branschföreträdare. Men kunder i aktuella projekt talar jag aldrig om. Genom Carstorps misstag kunde jag via sociala medier synliggöra SN:s hetskampanj för de många mediekompetenta som jag har i mitt nätverk (och tack för att ni stått ut med alla mina tweets i ämnet!)
Medan Carstorp kämpar vidare mot en alltmer kritisk opinion väcks frågan om han är rätt man på rätt post. Här diskuterar Mikke Schirén Carstorps avgång.
Han är vänsterpartist och tillhör alltså oppositionen. Vänsterpartiets partiblogg på SN har nu frysts på grund av det bristande förtroendet för tidningen.
Styrelseordförande för Södermanlands Nyheter heter Lars-Olov Thim. Han är advokat och sitter i 48 styrelser. Vill han att tidningen ska bogseras upp ur det dike den körts ner i så bör han nog lyfta bort Carstorp från förarsätet. Nu kommer en morgondag. Förtroendet är i botten. Politikerna vet att tidningens hela utgångspunkt varit att fälla den valda majoriteten, inte med avslöjanden utan med muskelmakt och trycksvärta. Hur ska tidningen kunna bevaka de viktiga landstingsfrågorna på ett bra sätt med en sådan chefredaktör?
Andra skriver intressant om krishantering och media.
/Paul Ronge
Jag uppmanar fler att läsa din , i mitt tycke, sakliga och ödmjuka bloggpost. Att utmana 3:e statsmakten är i många fall förenat med stora risker. Men som du påpekar finns det i dag andra möjligheter att nå ut med t budskap. Vi som är involverade social media och dess möjligheter att sprida budskap ser kanske världen med andra ögon än de som vill äga information och sanningar .
Efter att under lång tid följt debatten är jag tacksam för din uthållighet och förhoppningsvis är detta slutet på början av en ny informationsetik.
Tack Paul!
Mvh
Stephan
Trots att det bitvis kändes som att slå in öppna dörrar (pga av SN’s förträdares inkompetens och upprepade faktiska och taktiska misstag) så får man konstatera att det krävdes en massiv, nästan oproporionerlig arbetsmässig insats för att få genomslag i försvaret, vilket innefattade en mängd skribenter. Grattis Paul!
Devisen ”gå aldrig i polemik med media” är djupt förankrad bland kommunikatörer och mediarådgivare. Och det krävs givetvis att man är extremt slipad för att klara sig helskinnad ut om man ändå antar en sådan strategi. Ändå tycker jag att vi med hjälp av sociala medier i dag har en möjlighet och kanske även en skyldighet att stå upp gentemot felaktiga och extremt förenklade nyheter i media. Särskilt med tanke på att det är alldeles för få journalister i dag som har möjlighet att följa granskningsuppdraget gentemot medborgarna. Alltmer handlar om sensationsjournalist. Det är sådant som säljer och gör mediachefer framgångsrika. Nykläckta journalister står väldigt ensamma med sitt kall att granska och visa på olika perspektiv i verkligheten. Kallet kvävs alltför snabbt i lojaliteten till en arbetsgivare och chef och ibland även av en alltför stark önskan att personligen göra sig ett namn som en ”vass” journalist. Uppdraget gentemot allmänheten får sällan hög prioritet. Och med tanke på försäljningssiffror så kan man undra vilken journalistik allmänheten vill ha…
Vi bör alla värna om den granskande och opartiska journalistiken genom att inte huka oss för kampanjjournalistik. Tack för inspirationen!
Vi är många som hjälps åt. Sociala medier har blivit en demokratisk hävstång att också FÅ rätt när man HAR rätt mot traditionella medier. Men har man fel, ljuger, mörkar och förtiger så tror jag man är precis lika illa ute (kanske till och med värre) även om man har en stark position i sociala medier. Så det gäller att välja sina strider och ödmjukt granska – ligger det något i kritiken jag får? Alltså just det som Carstorp helt underlåtit att göra.
Tack själva Stefan, Stephan och Carina för inspiration och engagemang!
Jag funderar på när det är dags att sluta kasta pajer och båda parter kan börja göra sina jobb igen. SN ska granska vidare, politikerna ska göra skäl för sin lön och inte bedriva kampanj mot den fria pressen.
Jag har fortfarande inte förstått vad i SNs journalistik som varit kampanjartat. Inga raka svar har kommit mig tillhanda i alla fall. Jag tycker ni mest är barnsliga som håller på och slänger pajer på varandra via Twitter…
Jag är mest förvånad över att ingen lagfört SN. Om jag förstått rätt, så är det olagligt att i media uppmana till brott och när SN haft sådana rubriker som ”Storma landstingshuset” och det resulterat i spootloskor, snöbollar, knuffar och hot mot företrädare för Landstinget så har man väl gått över gränsen och att det bör prövas i domstol ?
Som sörmlänning och dessutom starkt beroende av landstinget i form av sjukvård så känns hela historien lite mest sorglig. SN ville ha en nyhet med fiffel och båg, och även om det förekom saker som för oss vanliga sörmlänningar framstod som lite halvt märkliga så blev det nog aldrig den sensationella nyhet tidningen var ute efter.
Landstingsledningen och informationsavdelningen å andra sidan har verkligen misslyckats med att förklara vad det var som egentligen hände, under alla dessa månader som gått. Informationschefen skrev i nåt inlägg att landstingets webb har 1500 besökare/dygn. Om det stämmer känns det ju som om det kanske är dags att se till att informera medborgarna lite bättre, t.ex. genom att bygga en bättre webb som människor besöker, eller fixa till det där konstiga RSS-flödet de har som mest genererar en massa konstiga tecken. Hoppas du hjälpt dem att komma vidare på den fronten 🙂 och att man nu fortsätter vara aktiva i sociala medier och inte återgår till det gamla.
@Kajsa/Spenatmamman: Låter som det är en klok analys du gjort.
Paul, eftersom det blev så fel på FB idag tänkte jag förtydliga mig här. Jag liksom Kajsa bor i Sörmland, vilket sannolikt gör att vi inte lika lätt ställer oss bakom hurraropen! Landstingets problem är en neverending story som jag följt sedan jag flyttade hit för 10 år sedan. Eftersom jag jobbar som kommunikationsrådgivare har det varit en fascinerande upplevelse…
Jag tycker du gjort ett bra jobb. Men tyvärr tror jag att landstinget bara vunnit ett slag, men har långt kvar innan de vinner kriget.
Landstinget överskattar SN:s roll. Visst läser vi som bor här tidningen, MEN vår bild formas framför allt i möten med vänner, bekanta och folk vi träffar på stan. Så fungerar det i en liten ort där väldigt många känner varandra. De personer vi pratar med upplevs betydligt mer trovärdiga än SN.
Eftersom landstinget är en stor arbetsgivare är många av dem vi pratar med medarbetare och är politiskt engagerade i Sörmlands landsting. Deras ord väger förstås mycket tyngre än SN:s när vi formar vår bild. Och tyvärr är deras ord ofta väldigt negativa!
(Det är lätt även för en utomstående att se vilket samtalsklimat som finns/funnits genom att titta på alla bittra insändare i SN från såväl politiker och medarbetare de senaste tio åren. SN har förstås tackat och tagit emot när politiker och anställda i landstinget pratat skit om det man representerar!)
Samtalsklimatet inom landstinget, såväl bland politiker som tjänstemän och medarbetare är och har varit under all kritik. Det måste förändras. Så länge det fortsätter är det lätt att det som du nu föreslagit och etiketterat som SNgate, upplevs som en dimridå, ett försök att ta bort frågan från vad många sörmlänningar tycker den handlar om – den unkna organisation vi öga-mot-öga fått beskrivet av medarbetare och politiker inom landstinget.
Åsa K, ja egentligen alla de som gillar demokrati, har en grannlaga uppgift framför sig då vi måste öka legitimiteten och återskapa respekt för landstinget så att kriget vinns. Åsa K har möjligheter att lyckas, men arbetet måste ske inifrån och ut. Det kommer att kräva en bra (bättre?) tjänstemannaledning, med tydligare fokus på en sund värdegrund, där öppenhet och generositet arbetar mot den unkna och bittra kultur som funnits inom landstinget. Det kommer också krävas ett kommunikativt ledarskap och uthållighet.
Vi är många som önskar den nuvarande ledningen lycka till i detta arbete!
Kajsa: Jag har följt dig och vet hur du har det utan att förstå, eftersom jag aldrig varit där. Och det är ju som du säger: Verksamheten måste fungera både får människor med så extremt olyckliga omständigheter som du har, liksom för alla andra vårdsökande med behov.
Ulf: #SNgate har ju handlat om en arvodeshistoria, hur landstinget fungerar är så mycket mer och annat. Jag tror på det nya gänget, att de vill väl och är kompetenta. Men så klart måste de bevisa sig i den praktiska verksamheten och – som du skriver – ”arbeta mot den unkna och bittra kultur som funnits”.
Intressant också att du arbetar på en av de byråer jag värderar högst när det handlar om att driva fram konstruktiv kommunikation i offentlig verksamhet. Där ser man vilka nya vyer ett litet FB-bråk kan ge…
Ja vi får väl hoppas att det här är början på något nytt och bättre!
Vill bara säga: GRATTIS ! Och förvånar mig dagligen över hur flata nästan alla är mot media och många gånger deras idiotiska frågor och påståenden.
Tack, Anders!
Ulf Dahlqvist: Det du skriver håller jag med om. Jag har bara en undran, hur ska allmänheten få reda på allt fiffel som försiggår med våra skattepengar, för fifflas görs det, om inte tidningarna tog upp det. Det gäller inte bara detta i Landstingshuset i Nyköping. Eller är det inte bra för oss att få veta kanske? Folk i allmänhet tror att man kan ”lita på” våra förtroendevalda.
Jag tackar i alla fall för att det finns media där och berättar. Ronge, ditt arvode kommer också från ”mina” skattepengar. Jag undrar verkligen vad du har gjort för det arvodet, som nu då ska visa sig att du vunnit över SN. och hur mycket det kostade oss skattebetalare ytterligare. Några uttrycker att du gjort ett bra jobb! Halleluja! Hur vet man det?
Ditt jobb tycker jag är lite som att lämna bilen på verkstán, man vet aldrig hur många timmar man får betala för eller vad de gjort, sen går den lika faen (ursäkta svordomen) sönder igen.Det kan väl heller inte vara någon hemlighet med ditt arvode så jag vill gärna veta vad en ”sån som du kostar”? Det är mycket pengar som skulle gått till sjukvård istället, om nu rätt personer suttit i landstingshuset hade de inte behövt ”kalla” på dig. Neverending story i Landstingshuset. Jag förespråkar att Landstingen ska bort, därifrån kommer inget gott.
Nästa skalp uppdrag granskning? Det är en match det!
Nils Dacke, om du menar Ronge, gärna för mig!
Hej,
Såsom skattebetalare i Nyköping undrar jag hur mycket du fick betalt för att hjälpa landstinget och om du tycker att skattepengar skall gå till dig som privat konsult?
Vänligen,
David Lindén
Arvodet är redovisat av Landstinget och publicerat i SN: 150.000 kronor fördelat på två fakturor, exklusive moms.
Jag har arbetat åt landsting, kommuner, politiker upp på regeringsnivå, börsnoterade företag, riksorganisationer, enskilda s.k ”kändisar” så – nej jag har inga problem med att skattebetalare betalar för min yrkeskunskap som handlar om att lära ut mediekommunikation med tonvikt på krishantering.
Däremot har jag problem med alla dem som ansåg att de mobbade – landstingspolitiker som tvingas löpa gatlopp på grund av felaktiga anklagelser för ”rofferi”- av mobbarna skulle förmenas rätten att ta en kurs i självförsvar.
Ja, suck det är kanske inte första gången detta händer, men med din hjälp kanske sista som en chefredaktör för en tidning valsar runt i en felaktig text. Det är ruggigt att medias makt är stor och dessutom större än många tror när man inte kan lita på att journalister ska vara opartiska och utan egna värderingar skriva artiklar för folkets läshungriga ögon.
Bra jobbat, som alltid:)
Ramona
Tack för dina vänliga ord, Ramona. Tyvärr har inte chefredaktören Carstorp och hans lojala vapendragare på Södermanlands Nyheter ens vett att skämmas för sin mobbing av landstingspolitikerna. Inte ett ord av självkritik, självgodheten är monumental. Det händer ju ändå allt som oftast att mobbande 13-åringar har så mycket vett att de skäms och ber om ursäkt.
Ha det gott och jag önskar dig all lycka med dina böcker!
Tack Paul!