Medieträning, medierådgivning och krishantering

Hår i armhålan är inte journalistik

Paul Ronge, 24 mars 2012, 08:45 visad 6 700 gånger 4 kommentarer

Så mulas ännu en andratidning, ännu ett mångfaldsalternativ i svensk press.

Tidningen Folket, med säte i Eskilstuna, blir endagstidning, det vill säga kommer ut en dag i veckan från och med i höst och förlorar därmed sin nyhetsprofil.

Folket var min första dagstidning. Där grundlades min livslånga kärlek till journalistiken, som snarare förstärkts under de senaste 14 åren då jag varit medietränare, krishanterare och PR-konsult.

Varje dag slogs vi med Eskilstunakuriren (eller Katrineholmskuriren och Södermanlands Nyheter eftersom Folket kring 1977 var en länstidning med editioner) om de bästa nyheterna. På min tid satt Hasse Jönsson kvällschef, framåt nattkröken gick vi ner i tryckeriet och tog ett färskt ex, en period hade jag puffar på ettan 30 vardagar i rad. Den då värsta konkurrenten, Eskilstunakuriren äger ju numera Folket och tar sitt ägarbeslut om strypning eftersom Folket inte är lönsamt. Jönsson skulle rotera i sin grav om han visste att det var så här det gick med hans gamla tidning.

Det är lätt att bli sentimental.

Observera, jag diskuterar ovan kärleken till den goda journalistiken. På Folket handlade det bland annat om lokala avslöjanden om industrinedläggningar, kommunala skandaler, personporträtt, människoöden. Idag kan den handla om ifall Lundin Oil har bidragit till människorättskränkningar i Sudan, om hur en barnamördare möter döden i Toulouse, om vårdskandaler, om ”räntesnurror” för att undvika skatt i storföretag. Visst måste vi också få skratta, det behövs till och med flams och trams i mixen.

Men jag vägrar räkna hår i armhålan och en debatt om huruvida Björn Ranelid är morotsfärgad i nyllet och om Thorsten Flinck ”tar någon på röven”  som god och viktig journalistik.

Det viktigaste med all god journalistik, som kräver lite efterforskning, som kräver att någon ägnar tid att sammanställa, att intervjua, att kolla källor, att sovra, att redigera, att språkgranska, att paketera är att det gör sig inte gratis. På något sätt måste vi som läsare, tittare och lyssnare betala för journalistik för att den ska kunna genomföras på ett professionellt sätt och kunna behålla sin integritet. Vara trovärdig gentemot mediekonsumenterna.

Det var bland annat detta jag försökte diskutera på ett mycket välbesökt frukostseminarium, som Cision höll torsdagen den 22 mars.

För att arbeta måste man äta. Går det inte ihop så blir det nedskärningar; 25 procent av arbetsstyrkan på Aftonbladet, dramatiska bantningar på Sydsvenskan, tidigare veckotidningar som Resumé har halverat sin utgivning. De socialdemokratiska andratidningarna i Sverige är så gott som utrotade, förutom några enstaka som köpts upp av värsta konkurrenterna för att tjäna presstöd. Och då går det lätt som för Folket, en tynande tillvaro tills någon drar ut respiratorn.

Det finns några positiva exempel i svensk press som Dagens Industri. De viktigaste artiklarna och scoopen går i pappersupplagan. Det är helt enkelt omöjligt att hålla sig uppdaterad med Sveriges ledande affärstidning utan att prenumerera. Dagens Samhälle har målmedvetet satsat på sin papperstidning, ökat sin upplaga och därmed grundlagt en god ekonomi.

Aftonbladet både inspirerar och förskräcker. Sveriges största tidning är beredd att släppa pappersupplagan och helt satsa på nätet. Om inte annat krossas i så fall myten om att journalistiken aldrig har betalats av läsarna, att prenumerationsintäkterna går jämnt ut med tryck och distributionskostnader. Som alla förstår blir det omöjligt att klara ekonomin bara med banners och nätannonser om AB ska fortsätta vara en ledande dagstidning på nätet, någon form av betalningsmodell måste till.

Det som förskräcker är den betalningsmodell som redan finns: PLUS. Och då är det oss läsare jag förskräcks av; vad vi är beredda att betala för. ”Enkronasjournalistiken”:

”Så har svenskarna sex”

Carola avslöjar sin favoritcoach i The Voice: ”Får lust att ta fram en hink och spy”

”Dramat på dansgolvet” efter Schlagerfestivalen.

Anna Anka – så gick det sen”

Är det detta vi vill betala för så är framtiden för den goda journalistiken nattsvart.

Andra skriver intressant om media.

/Paul Ronge

Uppdatering: Jag pratade igår med den smått legendariske Bengt Bengtzon, nattchef på Expressen under decennier av pulserande nyhetsjournalistik. Han berättade att så länge folk läste Metro på tunnelbanan gick Expressens upplaga OK. När folk istället började  sitta med sina smartphones så tokdök upplagan. Tänkvärt!

  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

4 kommentarer till “Hår i armhålan är inte journalistik”

|
  1. Richard H skriver:

    Jag förstår din sentimentalitet och irritation. Lider också med de anställda som kan tvingas lämna sina jobb p.g.a. detta. Dock har inte Eskilstuna enligt min mening plats för två tidningar som skriver om snarlika saker och ägs av samma ägare. Folket har heller aldrig under min tid som läskunnig varit i närheten av lika innovativ eller givande som Kuriren och heller inte lika inbjudande att öppna. När Folket gjordes om till ett mindre format så blev tidningen ännu mindre attraktiv. Där har nationellt sett Kuriren inget unikt koncept, men likheterna finns om man jämför med t.ex. Svenska Dagbladet. Inbjudande gränssnitt och luftigt matnyttigt innehåll med en disposition som får mig att sakna tidningen idag när jag är bosatt i södra delarna av Sverige.

    Att s.k. ”Aftonbladet-journalistik” är framtiden tror jag inte även om många yngre läsare vänder sig dit. Jag vill likna Aftonbladet med tidningen ”En ding-ding värld” som var populär på nittiotalet då jag var grabb. Av den anledningen ratar jag helt Aftonbladet som seriös tidning då den är fylld med, ursäkta språket, för mycket skit!

    Med tanke på Eskilstunas politiska ”läggning” så tror jag inte att kuriren kommer att uppfattas så höger, utan mer neutral. Jag hoppas alla kan finna vettigheter och substans i Kuriren likväl som de gjort i Folket.

    Några tankar som slank ur mig bara!

  2. Lars Sjöström skriver:

    Jag vill behålla papperstidningens innehåll med nyheter, debatter, fördjupningar, specialreportage etc. Men jag vill inte ha papperet. Varför ska vi hugga träd, tillverka papper, fylla med trycksvärta, dela ut, läsa och sen förstöra, när vi kan sprida och läsa tidningen i vår digitala miljö. Självklart ska vi prenumerera och betala. Jag läser flera dagstidningar på det sättet, som pdf i min dator. Men det är inte optimalt eftersom formatet inte passar bra till dataskärmen.
    Tidningsägare och tidningsmakare måste anpassa papperstidningens layout till den digitala världen. Det digitala mediets möjligheter borde vara idealiskt. Ta SR.se/ekot som exempel; nyheter i radion, fördjupning på webben och researchmaterial för den som vill ”veta allt”. En tidning bör använda samma teknik. Dvs. att läsaren själv väljer nivå, från att bara läsa rubriker till att läsa allt i tidningen. Annonser måste givetvis också få plats.
    /Lars

  3. Paul Ronge skriver:

    Richard: Tack för dina tänkvärda reflektioner. Jag pratar inte så mycket om Folkets kvalitet, men när jag jobbade var den hög (vilket naturligtvis inte handlade om mig utan att det satsades stort på att slå konkurrenten).
    Jag pratar om konkurrens, att få flera aspekter och att tidningsdöden breder ut sig på grund av att man inte har vett att hitta modeller att ta betalt för utfört arbete. Att A-pressen dog handlar mycket om enorma felsatsningar på 90-talet och förstärkte intrycket att Sossarna och LO är inkompetenta tidningsägare.
    Idag är Eskilstunakuriren som koncern totalt dominerande i Södermanland, vilket bland annat har lett till en fullständigt vansinnig förföljelse av förtroendevalda och tjänstemän i Landstinget. Läs gärna tidigare bloggposter om #SNgate.
    Lars: Jag håller med helt om att PDF inte fungerar för att läsa elektroniskt. Samtidigt blir det knäppt att det finns bra plattformar på iPad som kostar, medan jag kan läsa samma material lika bra på nätet gratis. Folk kommer inte att välja ”betala” om det inte ger ett mervärde jämfört med ”gratis.” Och vi som bekymrar oss om den goda journalistikens framtid kan ingenting göra. Det är mediehusen själva som måste motivera att vi ska betala för deras fortsatta existens.

  4. Anna skriver:

    Jag ser Folkets nya sits som ett resultat av att en kapitalhungrig press tar marknadsandelar med stormsteg, och av tradition är inte intresserad av så många andra värden än de ekonomiska. Tycker det är synd, för Folket var fortfarande en läsvärd tidning, inte minst sen Fredrik Pettersson började där.

    Tror dock Richard har rätt i att Kuriren kommer fortsätta hålla en ganska neutral, jag vill kalla det låg, profil. Tycker i alla fall det är tydligt att dess grundvärden lyser starkt både på, men ibland mer mellan, raderna. Och det påverkar människors världsuppfattning och värderingar. Varje dag. Det blir enkelriktat, inte mångsidigt. Och det tycker jag är ett problem.

    Nu menar inte jag heller att man ska hålla liv i det som gör för stora hål i plånboken. Jag är själv egen företagare och vet inte hur jag skulle gjort om det var jag som skulle välja. Tycker dock det blir så fel när valfrihetens riddare bidrar till motsatsen. Frågan som socialister ställt sig i alla tider blir ofrånkomlig: Valfrihet, för vem?

|

Skriv en kommentar