Månad: oktober 2022

Bonnesens öde – ett så fullständigt onödigt självmål

En unik rättegång har inletts – förra VD:n för Swedbank Birgitte Bonnesen riskerar i en kommande rättegång sex års fängelse.

Få missade väl den stora penningtvättsskandalen i Swedbank som Uppdrag Granskning avslöjade 2019, samtidigt som också Danske Bank och Nordea stod med byxorna nere.

Här gör SVT en exposé av sitt scoop där följande 31 sekunder av en intervju med Bonnesen nog är helt avgörande för hur det kommer att gå för henne i rättsprocessen.

Här intygar ju Bonnesen, helt felaktigt, att det inte funnits någon penningtvätt. För detta är hon nu åtalad för svindleri.

Åklagarna har också aviserat att de kommer att ta upp intervjuer i Svenska Dagbladet och Dagens Industri som bevis att Bonnesen medvetet vilselett. Så informationsgivningen är något av en röd tråd i detta komplicerade mål.

Det är nog lätt att skrocka över hennes öde, ett ”högdjur”, tidigare så vältalig och karismatisk får vad hon tål.

Jag kan inte instämma, känner bara ett lätt vemod eftersom det här var ett så fullständigt onödigt självmål och kan leda till en personlig katastrof.

Stjärnadvokaten Per E Samuelsson sade igår i en Rapportintervju att reportrarna ”klippt och klistrat” och att det är ”deras rätt”. Men alla som ser sekvensen på TV förstår ju att just detta uttalande inte är klippt på ett felaktigt manipulerande sätt. Vi hör ju det vi hör.

Jag har ju ingen aning om varför hon svarade som hon gjorde. Om hon har en ”dare devil”-personlighet och helt enkel chansade på att ljuga. Om hon var vilseförd av ”siffernissar” som bedyrat henne att allt stått rätt till. Om hon har en helt annan definition på penningtvätt än vi andra dödliga. Om hon helt enkelt fick en black out.

Jag vet inte vilka rådgivare hon hade”inhouse” som det heter när kommunikatörerna är anställda, eller externa PR-konsulter (sådana som jag). Framför allt vet jag ju inte om hon lyssnade på rådgivare. Förre maktlegendaren Sverker Martin-Löf gjorde det inte, trots att Industrivärden och SCA hade ypperliga interna kommunikatörer.

Men jag vet att hennes situation hade varit så lätt att undvika om hon lyssnat på någon som förstått vad som stod på spel. Hon hade kunnat säga att detta är stort och komplext och måste utredas (då måste det hon säger förstås vara sant) men att Swedbank har nolltolerans mot penningtvätt och att det är bra att Uppdrag Granskning grävt i detta.

Hon hade åtminstone kunnat låta bli att vara tvärsäker, sagt något i stil med att man kan i en så stor verksamhet, också i andra länder, aldrig garantera att man aldrig gör fel.

Det här är inte att vara efterklok. Bonnesen betedde sig som om en tolvtaggare i ett drev skulle springa fram mot jägarna och råma ”här står jag. Skjut mig!”

Det finns så många situationer när man kan säga: Just här gick det fel. Som när förre SAF ordföranden Leif Östling sade ”Vad fan får jag för pengarna?” Eller när BPA:s VD Tony Hayward sade: ”I want my life back”, när elva personer just dött i oljeriggen Deep Water Horizons kollaps 2010, som ledde till den fruktansvärda mijökatastrofen i Mexikanska Golfen.

Jeanette Fors-Andrée och jag har med ”Minutrådet” redan fått ett antal kunder och jobbat just på det där snabba sättet som krävs för att krishanteringen ska komma på rätt köl från början. Att det i allra bästa fall inte blir en kris därför att man lyckats stämma i bäcken.

När man tittar på Bonnesens öde ser jag två tunga argument för den arbetsmetod som Jeanette och jag vill utveckla än mer.

Det första är självklar: Gör rätt och få rätt. Det svåraste att krishantera är de egna tabbarna, de ogenomtänkta uttalandena och desperata greppen som ofta följer på en uppseglande kris.

Det andra är ekonomiskt. Att tvingas hantera en längre kris är kostsamt ur alla synvinklar. Det drabbar ofta kärnverksamheten, det får kunder att dra öronen åt sig, det orsakar turbulens och håglöshet hos  anställda, det kan få förödande effekter för varumärket för lång tid framåt. Konsulter som hjälper till att hantera krisen, exklusivt och med full kraft i inledningsskedet blir långt mer kostnadseffektiva än en arbetsgrupp som håller på i veckor att krishantera gjorda tabbar.

Eventuellt kan Per E Samuelsson rädda Bonnesen i själva rättsprocessen. Men då får man hoppas han har bättre argument än att journalister har ”klippt och klistrat”.

Paul Ronge

 

 

 

 

 

 

 

Jag tar Lottie Knutson på orden

 

Jag har just gått igenom en ”monsterkurs” i Board Companys regi och blivit certifierad styrelseledamot.

Det är fascinerande att sätta sig på skolbänken efter så många år, att bombarderas med kunskap på områden som ligger långt utanför ens komfortzon.  Och detta i sällskap med ett 70-tal personer med en mängd olika kvalifikationer, vd:ar för olika typer av företag, entreprenörer eller redan styrelseproffs.

Samtidigt med denna tredagarskurs på Grand Hôtel hade jag tre krishanteringar som tog de flesta av mina raster med Teams- och mobilmöten. En väldig kontrast: Där styrelsearbete kräver att du är strategisk och ”sitter på händerna” när du skulle vilja agera operativt så är ju krishantering raka motsatsen, snabba beslut och ”hands on”.

Kursen var värd varenda krona. Här hittar du den och kan bilda dig en egen uppfattning. Det allra bästa, förutom den kunskap man fick om vad styrelsearbetet innebär, tyckte jag, var alla varningar. Att man faktiskt blev avskräckt från att hoppa in och tacka ja till allt. Jag insåg att jag hade haft en ganska naiv bild innan. De viktigaste humördämparna:

  • Det är tråkigt

Är du som VD, eller för den delen krishanterare som jag, van vid att vara mitt i händelseförloppet och påverka beslut, så kan det kännas oerhört frustrerande att inte få ”lägga sig i” . Men det är bara att ”hacka i sig”. Förstår man inte att uppgiften är strategisk har man inte i en professionell styrelse att göra.

  • Det är jämförelsevis olönsamt

För många handlar det om ersättningar kring ett basbelopp. Kanske 50 000 kronor på ett år.  Men det viktigaste är att det numera inte längre går att fakturera, styrelseersättningar måste tas ut som lön.

För de allra flesta som är i blomman av sin yrkesverksamma ålder och redan har en hög lön blir det därför mycket mer ointressant att ta uppdrag som bara läggs på toppen på ens inkomst. Jag återkommer till detta.

  • Det kan vara farligt

Om man inte ser upp kan man bli personligt betalningsansvarig om man inte i tid uppmärksammar att bolaget är på obestånd.

Bland alla inspirerande talare var Lottie Knutson kanske den som formulerade problemen tydligast. Jag skrev en post om det på LinkedIn:

Så nu tar jag Lottie på orden och skriver precis hur jag skulle vilja ha det och vad jag tror jag kan tillföra en styrelse:

  • Jag vill ha uppdrag i noterade bolag, eller bolag som är på väg till börsen i någorlunda närtid. Alternativt i etablerade familjeföretag eller företag som ägs av respekterade riskkapitalbolag.

Jag är för gammal och har varit med för länge för att vilja hänga med på den berg- och dalbana det ofta innebär med aldrig så geniala entreprenörer och visionärer som vill erövra världen och startar från scratch. Jag kommer också att tacka nej till startups och företag som vill exploatera att man får en styrelseledamot som ibland har synts i TV.

Jag vill vara med och ta ett helhetsansvar, men det jag kan tillföra är att jag under 23 år som konsult varit i stort sett i alla branscher med min rådgivning och sett när kriser börjar bli existentiella för företag.

Men jag har också varit med i framgångsrika varumärkesresor för företag som verkligen vunnit ett förtjänat gott rykte. Jag tror jag är rätt bra på att se goda affärer ur perspektivet att de ska vara etiska och bidra till ett gott rykte.

Jag kommer sällan att vara den som är bäst på att läsa mellan raderna i de ekonomiska rapporterna och jag kommer inte att bli den som har tjockast sittfläsk och störst tålamod med människor som är långrandiga.

Ersättningar kommer för mig, som hårt arbetande pensionär,  inte att vara det viktigaste, däremot tar jag till mig det Lottie och andra underströk: Man måste gilla bolaget man sätter sig i. Dela värderingarna.

Just detta med rätten att fakturera drivs väldigt bra av Styrelseakademien, där jag har blivit medlem. Det är ju ”hål i huvudet” att den rätten togs bort, eftersom det i ett slag blev väldigt olönsamt för heltidsarbetande att ta uppdrag. Kvar blir vi 65+ med pensioner som oftast inte drabbas på samma sätt. Jag trodde i min enfald att det var ett politiskt beslut, som skulle kunna ändras av en ny regering och riksdagsmajoritet. Men så enkelt är det tydligen inte.

Jag har redan fått mitt första uppdrag, i ett Advisory Board för Swedo. Årsberättelsen ser du här: SWEDO-Annual-2021-Final-version-20June2022 Swedo gör extremt mycket nytta i samarbete med UNHCR och EU-organ i utsatta områden med flyktingar i Mellersta Östern. Det för mig till ett styrelsemöte i Jordanien nästa månad.

Man blir aldrig för gammal för att lära nytt och göra nya saker. Fortsättning följer!

My pitch in English: Looking for a Board member?

Paul Ronge