Medieträning, medierådgivning och krishantering

”Vi mot dom” — ”arbetslinjen” som en sorts rasism…

Paul Ronge, 9 april 2013, 08:17 visad 6 546 gånger 14 kommentarer

Socialdemokraternas kongress 2013 betyder, förutom Stefan Löfvens totala genombrott som partiledare, ett viktigt budskap: Satsningen gäller jobben.  Sverige ska bli bäst i EU 2020 på lägst arbetslöshet om Löfven vinner två val i rad. Allt handlar om jobb och kompetensutveckling. Utbildning. Samverkan med näringslivet. Löfven har deklarerat att om Reinfeldt och Borg gör ett femte jobbskatteavdrag så kommer Socialdemokraterna att acceptera. Det är sannolikt valtaktiskt korrekt att slåss med Reinfeldt om mittenväljarna, att försäkra oss med ”Volvo, villa och vovve” att inget kommer att skaka om vår trygga tillvaro om det nu skulle bli ett politiskt maktskifte 2014.

Men var finns den politiska handlingsplanen? Rimligtvis måste en massa idag arbetslösa komma i jobb för att jobbmålet ”bäst i EU” ska kunna uppfyllas 2020.

Men dem pratar man inte om. Inte Fredrik Reinfeldt och Anders Borg. Inte heller Löfven eller hans skuggfinansminister Magdalena Andersson.

Någonstans tappade politikerna intresset. Ingen valvinnare att prata om de ”arbetslösa bidragstagarna”, liksom.

I februari 2013 uppgick antalet arbetslösa i Sverige till 8,5 procent. 427 000 personer. Fas 3 sägs idag vara Sveriges största enskilda ”arbetsgivare”.

Det som gjort mig och många med mig riktigt illa berörda är hur Sveriges i detta sammanhang viktigaste myndighet, Arbetsförmedlingen, får driva fritt för våg som spökskeppet ”Den flygande Holländaren”, med den fullständigt inkompetenta skepparen Angeles Bermudez-Svankvist vid rodret. Statsminister Fredrik Reinfeldt har bevisligen hårda nypor om han anser det behövs. Ministrar som Cecilia Stegö Chiló och Maria Borelius fick silkessnöret efter någon vecka på sina poster. Inga tårar fälldes för Sven-Otto Littorin. Annie Lööf sparkade Tillväxtverkets GD Christina Lugnet utan större sentimentalitet.

Men Angeles Bermudez-Svankvist tillåts göra vilka tabbar som helst, ösa ut 5 miljarder på coacher där Arbetsförmedlingen inte ens följer upp resultatet, kompisvärva till AF:s ledning och tjäna pengar på föreläsningar samtidigt som hon är den högst avlönade GD:n.

Allt detta tolkar jag som ett budskap från regeringen: ”Vi är bara intresserade av en  marionett på GD-posten. Någon som säger ja och amen till vår ”arbetslinje”, till att allting är ”individens ansvar”, till att folk som inte kan leva på sina bidrag kommer att börja arbeta. Håller hon bara med oss så får hon experimentera och härja hur hon vill”.

Jag har arbetat sedan jag var 17, frånsett en mycket kort arbetslöshetsperiod vid 22. Ändå har jag inte svårt att sätta mig in i hur det är att vara långtidsarbetslös, hur fruktansvärt det måste vara. Jag har vänner och har haft släktingar som lider. Jag har haft förmånen att hittills slippa vara allvarligt sjuk. Men jag har och har haft vänner och släkt som varit helt beroende av att svensk sjukvård fungerar.

Någon sorts grundsolidaritet är nödvändig för att ett samhälle ska hålla ihop. Någon sorts insikt att det kan vara min tur nästa gång. Där tillvaron med Volvo, villa och vovve slås i spillror av en oväntad nedläggning av min arbetsplats eller ett besked om cancer.

Jag fattar inte att det kan gå politik i detta – att man kan sätta upp ett ”vi och dom” mellan de som har arbete och de som är arbetslösa, att man kan sätta upp en ”arbetslinje” mot en ”bidragslinje”. Att man kan kalkylera med att ”de som har jobb är fler än de som är arbetslösa, ska vi vinna valet måste vi satsa på dem”. För mig är detta som att praktisera en sorts rasism och politisk apartheid, fast i arbetslivet.

Därför kommer jag att fortsätta kräva att Reinfeldt och Löfven tar avstånd från det pajasprojekt som Bermudez-Svankvist förvandlat AF till. Ni måste se de arbetslösas potentiella resurs och tillsätta kreativa krafter som ser till att få kolossen att fungera. Hur ska ni annars med trovärdighet kunna hävda att ni har en politik för att ta ner arbetslösheten?

Andra skriver intressant om svensk politik.

/Paul Ronge

Uppdatering: Arbetsmarknadsutskottet har nu kallat Arbetsförmedlingen att förklara sig angående miljardrullningen till coacher. Och Ylva Johansson (S) yttrade sig mycket kritiskt mot AF i SVT Aktuellt ikväll (Se 7.5 minuter in i programmet). Kanske börjar det hända saker…

  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

14 kommentarer till “”Vi mot dom” — ”arbetslinjen” som en sorts rasism…”

|
  1. Pär Abrahamsson skriver:

    Jag menar ju att ett samhälles storhet ska bedömas utifrån hur de svagaste hanteras och där finns ju en del att önska i Sverige minst sagt. Vi har en A-kassa som bara omfattar ett fåtal av de som har ett jobb, många av de som tycker att de ”sitter säkert” vill inte vara med i a-kassan (hint: ”solidaritet” handlar inte bara om att få förmåner utan om att vara beredd att betala till andra som behöver), reglerna på arbetsmarknaden handlar om att skydda de som har ett jobb utan att ta hänsyn till vad som krävs för att fler ska kunna få ett jobb, sjukersättningarna är havererade och systemet vi hade tidigare innebar att hundratusentals förtidspensionerades till livslång fattigdom. Bara för att ta några exempel.

    Det här beror säkert till stor del på att val inte vinns på lägstanivåfrågor. Den som vill vinna ett riksdagsval måste helt enkelt fokusera på medelklassen, på frågor som maxtaxa på dagis, allmän förskola (som till stora delar är en familjeekonomisk fråga), jobbskatteavdrag och inte minst räntenivåer.

    Så jo, nog finns det en del saker att jobba på.

  2. Ramona Fransson skriver:

    Ja Paul, det är ett fruktansvärt cyniskt sätt att se på människor. De som har och de som har allt mindre. Ingen verkar begripa hur det är att ha arbetat i 30 år, varit frisk och plötsligt bli sjuk och kanske få tusen kronor mer i månaden än de som lever på socialbidrag.

    Att sedan under tiden man är sjuk bollas hit och dit på en plan där ingen tycks ha grepp om vem eller vad som står i mål och väntar. Till slut är man färdigrullad och rullas därmed ut till en ovisshet och en känsla av att vara en parasit.

    Mycket bra inlägg, tänkvärt och förhoppningsvis reagerar de som borde göra det.

  3. Berta Bogar skriver:

    Detta är det bästa jag läst på länge…!!! Vilken insikt och insyn i Låtsas-Sverige och kaos-Sverige …

  4. Christer Nilsson skriver:

    AF & FK är de mest misskötta myndigheter någonsin, båda är så kapitalt infiltrerade av dessa Generaldirektörers politiska styrning att de är också den största samhällsfaran våra medborgare, inte minst dess ”kritiska personal” upplevt, politiken genomdrives utan någon som helst hänsyn till lagar eller mänsklig hänsyn, tillsynen bottnar endast i att med alla medel mörka och undanhålla haveriet så länge det går iom. det är för allvarligt att backa och avslöja det långtgående scenariot i ljuset..

  5. Det är mycket svårt att ändra på frågor som rör människor i underläge. Den viktigaste politiska kraften och idén i dagens samhälle är egoismen och den debatten lyckades högerkrafterna vinna långt innan de fick regeringsmakten. Socialdemokratin av idag är inget annat än ett halvborgerligt mittenparti. Människor som inte har jobb eller är sjuka upplevs bara som en ekonomisk belastning och det bevisar bara att makthavarnas människosyn har blivit ganska gräslig?

    Skulle Alliansen förlora valet 2014, vilket är långt ifrån säkert, tror inte jag att något grundläggande kommer att förändras. Socialdemokraterna står endast för en något mjukare marknadsekonomi än de extrema moderaterna.

    Socialdemokraterna verkar inte heller ha insett att de inte kan bilda en egen regering utan lever kvar i 50-talet med egen majoritet. Det tiden kommer aldrig tillbaka! Ett av Olof Palmes största misstag var att avskaffa tjänstemannaansvaret, det hade verkligen behövts i tider som denna med AF och FK som bra exempel.

  6. Linda Åberg Luthman skriver:

    Artikel skriven av mig på Sourze.se

    Vi har apartheid i Sverige!

    Det har skapats en markant linje mellan dugliga och ”odugliga” medborgare i landet. Vi som är sjuka och arbetslösa går då under titeln odugliga, för vi kostar ju samhället ofantliga summor pengar och är en allmänt mycket tärande sektor.

    När man har varit insyltad i det här systemet så länge känns oron i kroppen och i själen permanent. Den har kommit för att stanna, känns det som. Hur jag än vänder och vrider på tankarna och tvingar mig till att tänka positivt så gnager oron en bit till på mina resurser. Jag blir nästan panikslagen över tanken på att jag aldrig skulle kunna få känna äkta lycka igen. Och så otroligt trött jag blir på alla dessa självhjälpsböcker och artiklar jag finner på nätet som sprutar ut sina dogmer om hur man ska finna lyckan!

    Lycka är ett så uttjänt begrepp. Många har profiterat på lyckan och andras olyckor. På Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan har de vid det här laget skapat en industri för att prångla ut människor i antingen lycka, (ett resultat av en för ovanlighetens skull DUKTIG HANDLÄGGARE som tar sitt jobb på allvar) eller också olycka, d.v.s. att den som blir drabbad av byråkratins fyrkantighet får ett mindre helvete på jorden

    Är man inte en produktiv människa så duger man inte! Har man jobb och fast bostad så är man en fullgod medborgare i Sverige. En sådan som Staten vill ha. En som inte kostar samhället/Staten något. Vi som lever här i samhällets utkant är inget annat än en tärande del på samhällsapparaten.

    Ingen myndighet tar vår oro på allvar. Ingen myndighet vill känna till vår oro. Alla myndigheter som är inblandade i mitt liv och min vardag har skapat mallar som inte ens EU:s mallar skulle kunna passera. Genom att skapa ett ogenomträngligt system av diffusa regler så framstår vi sjuka och arbetslösa som irritationsmoment. Media hjälper till i denna skapelse. Genom att skildra oss och Försäkringskassan utan den urskiljning som skulle behövas så har man förenklat bilden av oss till att vara inbillningssjuka, fuskare, på vårt sätt kriminella. Att vi skulle vara sjuka på riktig ex., är det ingen som skriver reellt om. Man beskriver jakten på oss i dagspressen, skriver lite om Försäkringskassans reaktioner på artikeln, men aldrig någonsin har jag tack vare en journalist läst om att Försäkringskassan självmant gått ut och bett om ursäkt för den felaktiga behandling de utsatt många försäkringstagare för.

    Jag ville inte ta ordet i min mun för några år sedan, men idag har jag inget problem med det, faktum är att vi har apartheid i Sverige. Det har skapats en markant linje mellan dugliga och ”odugliga” medborgare i landet. Vi som är sjuka och arbetslösa går då under titeln odugliga, för vi kostar ju Staten och samhället ofantliga summor pengar och är en allmänt mycket tärande sektor.

    Till slut hamnar vi på socialen för att vi inte längre platsar i systemet och är så odugliga, enligt etablissemanget och drevet från Försäkringskassan. Hade det inte varit ärligare att säga: Du får klara dig själv för vi skiter i dig! Det är ju ändå andemeningen i dessa myndigheters sätt att hantera oss.

    Och i denna karusell av lagar, paragrafer och systemskifte, och inte att förglömma människosynen så ska vi genom Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan ledas in på rätta vägar så att vi inte är så dyra i drift längre och ges konstgjort framtidshopp i form av praktikplatser och nyfriskjobb (förtäckta svartjobb).

    Mitt allt i detta vågar jag knappt skratta längre, för någon infiltratör från Arbetsförmedlingen och Försäkringskassan kan ju se mig, någon diskret spion som står och kikar in genom rutan i mitt vardagsrum.

    Eftersom jag inte vet hur min framtid kommer att bli längre så vågar jag inte längre känna lycka, glädje, andlig frid, trots att våren är underbar därute och landskapet är så vackert!

    Fy fanken för denna oro!

    Linda Åberg Luthman

    SKRIBENTPROFIL:

    Namn: Linda
    Etikett: Poetissa i sina bästa år!

    © Materialet på denna sida ägs av Sourze.se och får ej kopieras eller på annat sätt missbrukas.

  7. Anders skriver:

    Det är ju precis det Socialdemokraterna gör!

    S vill lägga ned Fas 3: http://www.svt.se/nyhetsklipp/nyheter/sverige/article317223.svt

    Och göra om Arbetsförmedlingen till att utbilda, inte övervaka, människor:
    http://www.socialdemokraterna.se/Kongress-2013/Politiska-forslag/Utveckla-Arbetsformedlingen/

    Dessutom vill de investera kraftigt i utbildning för arbetslösa och höja A-kassan: http://www.socialdemokraterna.se/Media/Pressarkivet/Nyhetsarkivet-2001–/Budget-2013-Fler-jobb-for-Sverige/

    Så – bara för att båda partier talar om jobb, så behöver det inte vara samma politik för det.

  8. Jenny skriver:

    Det handlar mycket om jämviktsarbetslösheten. Både S och M arbetar efter den; enligt Borg ska den de närmsta åren ligga på runt 7%.

    Jämviktsarbetslöshet = så många procent av oss svenskar som BÖR vara arbetslösa för att inflationen (som nu tom borgerliga ekonomer börjar varna om är för låg) inte ska stiga. Detta TROTS att alla fakta visar på att för höga vinstuttag dessutom är mer skadliga än höjda löner.

    När folk har arbete och är trygga konsumerar de, och då håller de ekonomin igång. Är man otrygg sparar man i ladorna och ekonomin stagnerar – det vi ser nu mao. TROTS detta bestämmer S på sin kongress alltså att det finanspolitiska ramverket står fast. Helt otroligt. De är inte ett politiskt alternativ till M; S är en variant på M.

    Inflationsdämpningen överskuggar pratet om full sysselsättning/minskad arbetslöshet. Det är realpolitik, det finns i varenda budget, men ingen verkar bry sig nämnvärt.

  9. Paul Ronge skriver:

    Anders: Tack för att du hittat min blogg och visst tycker jag att den programmatiska skrivningen från S-kongressen är i huvudsak vettig (samtidigt som det ÄR varningsflagg för att S stuvar in människor i förtidspension och ”åtgärder” för att hyfsa statistiken. Det har hänt förr och det vet du.)
    Min kritik är främst att S inte agerar och reagerar här och nu. Det behövs inga eleganta programformuleringar för att se att Bermudez-Svankvist håller på att göra AF till ett dårhus a la ”Gökboet” och jag ser ingen S-kritik, ingen polemik kring vad AF är nu, tex med krav på GD:s avgång. Det tycker jag är bedrövligt tråkigt och inte alls förtroendeskapande.

  10. Paul Ronge skriver:

    Tack Ramona och alla andra här som skrivit tänkvärda inspel på min bloggpost. Har haft mycket jobb och problem idag och tackar därför alla på detta sätt för att ni hjälper till att hålla mina bloggposter levande med så bra och utvecklande kommentarer!

  11. Thomas skriver:

    När jag en gång på tidigt nittiotal jobbade som tjänsteman, så hörde jag några ord uttalas:
    ”Den som misslyckas i Sverige måste det vara något fel på, ty här går det inte att misslyckasssd”
    De orden glömmer jag aldrig ty de visar hur vi i allmänhet tänker och så är det än idag…
    Något, som borde försvunnit i den svenska folksjälen efter 1945′ försvann aldrig!

    I övriga EU har man en nedersta gräns för beskattning, det är 60% av landets medianinkomst. Detta är icke accepterat av svenska politiker, oavsett parti!
    Men då en låg inflation kräver ett visst mått av arbetslöshet så är det en otäck politik att arbetslösa, låginkomsttagare och fattigpensionärer tvingas bli socialfall på grund av en orättfärdig beskattning!
    För att ekvationen skall gå ihop.
    Så att (S) påstående om arbetslösheten är en lögn om man inte brassar på inflatione och om så inte sker blir låginkomsttagare offer även i fortsättningen….
    Samhällslögnen bygger på : ” Vårt förakt för svaghet!”

  12. David B skriver:

    ”Jag fattar inte att det kan gå politik i detta – att man kan sätta upp ett ”vi och dom” mellan de som har arbete och de som är arbetslösa”.

    Det är ju precis vad som skett på bostadsmarknaden i årtionden. Här är en 23 år gammal artikel http://nojesguiden.se/artiklar/kofeber-bostadsformedlingen-och-den-omojliga-ekvationen-1990 och nu kommer precis samma sak ske på arbetsmarknaden.

  13. Peter Strobl skriver:

    Paul, jag är rädd för att anledningen till Stefan Löfvéns och socialdemokraternas passivitet visavi arbetsförmedlingen är att man planerar inte för några förändringar när det gäller förmedlingen. Det förslag om att så att säga reformera och förnya förmedlingen är kosmetika och handlar om att bygga vidare på de struktuerer som finns idag. En annan inriktning med mer fokus på utbildning, men detta är egentligen ointressant då strukturerna och det fackliga mantrat( Löfvëns hemvist) är att använda Af som idag.

    Betänk vad som hände med Ylva Johanssons förslag om en helt ny arbetsförmedling a la Australien. Det förslaget ligger i en byrålåda idag.

    För den som vill studera hur man inte styr ett verk så rekommenderar jag att läsa de reglerbrev med vilka arbetsmarknadsdepartementet styr Af. Hillevi Engströms ansvarsområde. Allt detta finns på ekonomistyrningsverkets hemsida för den hugade. Där framgår tyvärr att det finns inga krav på utvårdering avseende kompletterande aktörer. Ingen utvärdering. Det handlar om genomströmning och volym.

    Men som du tangerar Paul, här finns politiska pilar att skjuta mot Af och mot Bermudez Svanqvist men Löfvén är bakbunden av sin egen strategi avseende Af. Tyvärr. Fegt och ledsamt.

  14. [...] för den inte helt insatta i hur partipolitik fungerar så är det helt klart att vissa personer kan göra precis vad som helst utan att ”offras” för populismens dygder. En av dessa personer [...]

|

Skriv en kommentar