SAAB – en studie i PR som bluff och båg

Världens mest långlivade grönsak i plåt och gummi är slut. Vänersborgs tingsrätt drog ur sladden till respiratorn genom att idag klockan 14 inte bevilja SAAB en rekonstruktion (den andra på två år).

Jag trodde aldrig de skulle våga och tycker det är ett modigt beslut, speciellt med tanke på att tusentals anställda i trestadsområdet nu kommer att bli arbetslösa.

Därmed har fack och fordringsägare inget annat val än att begära SAAB i konkurs. Speciellt för facken är detta viktigt då konkursansökan är en förutsättning för att de anställda ska få statlig lönegaranti. Victor Muller har utlovat en plan C och den kommer säkert under dagen. Han skulle säkert ha en plan D, E, F också – ända fram till Ö – men det räddar ju inte SAAB.

SAAB har inte producerat en enda bil sedan april och dragit på sig två miljarder kronor i skulder på ett halvår. Det enda som kunde räddat SAAB hade varit produktion och försäljning av bilar, med en vettig affärsplan som kunde gjort bilen lönsam och tryggat jobben. Istället har SAAB överlevt sig själv i drygt 1,5 år med hjälp av en flygande holländare som kämpat som ett djur för att låna eller tigga pengar och jaga investerare. Som använt tjusig retorik och förföriska PR-knep och utlovat finansiella lösningar som hela tiden kommit på skam. Cirkus Muller har varit som en blandning av Baron Münchausen, Don Quijote och Raskenstam. En person som DI:s erfarne bilreporter Håkan Matson idag beskriver så här i papperstidningen:

”Det råder inget tvivel om att Muller saknar kunskap och förmåga att bedriva en industriell verksamhet i allmänhet och komplicerad biltillverkning i synnerhet.”

Den 26 januari 2010 gratulerade jag SAAB-arbetarna till respiten de fick genom att Muller gjort upp med GM i den här bloggposten. Jag uppmanade dem samtidigt att söka nya jobb, vilket de inte verkar ha gjort i någon större omfattning. Jag var i stort och gott sällskap att tycka att Muller ingav noll förtroende, i Holland har det till och med skrivits en bok om hans förmåga att dupera investerare.

Det är här jag ser en poäng. Muller var från start fruktansvärt framgångsrik i sin PR-kampanj för att ta över SAAB för lånade pengar. Han satt i Trollhättan i julhelgen 2009, istället för att vara med sin familj och gjorde glödande intervjuer om sin kärlek till SAAB (även om han i hastigheten avslöjade att han inte riktigt hade koll på bilens modeller). I bröstet klappade en SAAB-motor där vi vanliga har hjärtat. Så småningom kom frun upp till Sverige och utbrast: ”Nu är jag också en SAAB-are!”.

Han blev uppstickaren, eldsjälen och utmanaren. David som vann sympati mot det kalla och snåla GM därborta i Detroit. Intervjuerna haglade av oneliners och många reportrar tjusades. Dock inte Håkan Matson som hela tiden haft det obekväma budskapet att om SAAB säljer för få bilar till för lågt pris så går affären inte ihop även om man lägger ut en hel motorväg med oneliners.

Jag tror inte detta 1,5 år som handlat om förvirring, tiggarresor i öster-och västerled, hopp som tänts och släckts – ja allt utom stabil bilproduktion och försäljning – har varit bra för någon. Inte för de anställda, absolut inte för underleverantörer, inte för oss skattebetalare som ändå gått i borgen för ett hopplöst projekt. Jo, för Muller har det förstås varit mumma. En chans att resa sig från Spyker-fiaskot. Hög lön som plockats ur ett företag med miljardförluster.

När klockan började klämta förvandlades Muller från charmknutte till ”grumpy ol’ man” på nolltid. Elak och hånfull mot reportrar om hans ens svarade på frågor. Igår sa han: ”It’s war” till media. Vem var han i krig med? Underleverantörer som bara vill ha betalt? Anställda som vill ha lön? Skattebetalare som nu på endera sättet får betala lönegaranti? Väderkvarnar?

Sensmoralen är – se igenom PR-tricken. Ett lag som bara förlorar i fotboll är inte hjälpt av en medietränare utan av en fotbollstränare. Ett SJ eller SL som gör sina resande ständigt besvikna behöver en expert på logistik, inte på retorik. Ett SAAB med stora problem att finna sin nisch på en stenhård internationell marknad hade behövt någon med sällsynt stor kompetens i bilbranschen, inte en mästare på PR-grepp och tjusigt tal.

Jag lider med alla individer som nu måste söka andra jobb efter ett magsårsår av ovisshet. Med en hel bygd som nu får svårare än den sannolikt hade fått om SAAB fått dö en naturlig död. Men jag känner ändå en vinnare. Jerker Nilsson, @jerkernilsson74 på Twitter,  som faktiskt använde respiten att söka nytt jobb. Och hittade det i Norge!

/Paul Ronge

Uppdatering: Muller tog ut 9,5 miljoner i bonus ur ett blödande SAAB, tycker han är värd pengarna.

Grattis till respiten SAAB-anställda, men sök nya jobb!

Överlevaren: Bilen med nio liv

Ikväll gläds jag med alla SAAB-anställda, Trollhättebor och västsvenskar.

Bilen med nio liv har fått en chans till.

Men om jag hade haft kvar några kompisar på SAAB (det är 36 år sedan jag flyttade från Vargön som ligger på cykelavstånd från Stallbacka industriområde där ”SAAB regerar”) så skulle jag säga: Använd respiten att söka nytt jobb!

SVT Rapport var bland de första att avslöja att GM och Spyker efter oräkneliga dramatiska dokusåpaavsnitt äntligen knutit hymens band, de tu har blivit ett.

För Trollhättan och de SAAB-anställda är beskedet välkommet och välförtjänt efter månader av oro och ångest och tvära kast som i en isande thriller.

Men vad är det egentligen som har hänt?

  • Spykers VD Victor Muller, köper SAAB för i huvudsak lånade miljarder, pengar som GM lånar ut och förväntar sig återbetalning på.
  • Det skakiga bilmärket måste nu få köpare för att pengarna ska kunna betalas tillbaka.

Hur stora demonstrationståg och bilkorteger som helst hjälper föga när SAAB behöver klirr i kassan. Hur många konsumenter vågar idag köpa en bil som alldeles nyligen låg i respirator på bilakutens intensivvårdsavdelning? Hur många vågar lita på att det kommer att finnas reservdelar, lita på att det kommer att finnas service, lita på att det finns ett andrahandsvärde när de vill sälja bilen begagnad?

  • SAAB måste ha en affärsmodell som håller konkurrerande bilmärken stången.

BMW, Audi, vem man nu väljer att positionera sig mot. Muller må se ut som en bilindustrins Hollywood-stjärna och ha en utstrålning som ett smärre kärnkraftverk, men han har ALDRIG gått med vinst. Han har gått med konkurs.

Samtidigt har media överlag gjort en hjälte av honom. Han har varit David som idogt kämpat mot Goliat därborta i Detroit som känslokallt struntat i SAAB. Muller däremot, har ”brunnit för varumärket”, enligt dessa ”professionella” journalister.

Jag tar mig för pannan och undrar vart mitt gamla skrå är på väg. Undra på att ”amatörer” inom Sociala media håller på att ta journalisternas plats.

Är de inte längre förmögna att identifiera och kritiskt granska ekonomiska intressen?

Muller som aldrig lyckats med någonting får nu en kassa med åtskilliga miljarder att leka med. På marginalen ligger naturligtvis att han måste ha en rejäl VD-lön för att klara hjälterollen att rädda SAAB. Och grinande konkurser hålls nu borta för rätt lång tid. Att Spykers aktie nära nog fördubblats under den här såpan är ju också är en trevlig bieffekt.

Före Muller så var Koenigsegg hjälten i denna näringslivssaga. Ingen fattade att han drog sig ur, Muller borde med Koenigseggs argument vara helt ute i det blå när han ändå slutförde affären.

Men Dagens Media den 2 december 2009 hade ändå argument för att även Koenigsegg ”brann för varumärket”.

Eller för att vara tydligare: 1,5 miljarder argument. Så mycket ansåg tidningen att PR-värdet var för Koenigsegg, med underrubriken på förstasidan:

”SAAB-fiaskot satte svenska lyxmärket på världskartan”.

De flesta journalister har aningslöst och utan egentlig kritisk analys ställt upp på ”hjältarnas” storytelling, med några få undantag. Dit hör Unni Jerndahl på TV4-Nyheterna, Jan Nylander på SVT Rapport och Håkan Matson på DI. De har konsekvent avhållit sig från att ställa ”snälla” kapitalister mot ”elaka” och visat på de intressen som funnits bakom utspelen i dokusåpan (även om jag inte förstår varför Matson i pappers-DI idag var tvungen att prisa GM:s ”tålamod”).

Aftonbladets bilexpert Robert Collin har varit den minst kritiskt granskande reportern, en megafon för oppositionens intressen att slunga in skattemiljarder i SAAB. Hädanefter kommer jag inte att ha förtroende för honom ens när han skriver om dubbdäck och navkapslar.

Sensmoralen är: Nu får SAAB en respit. De anställda gör bäst i att använda denna nådatid att i lugn och ro söka tryggare arbetsgivare. Jag kan inte se någonting med Spyker som ger mer framtidstro för bilmärket SAAB än de senaste decenniernas mörker. Och där är jag tydligen i gott sällskap.

/Paul Ronge

Andra skriver intressant om SAAB

Uppdatering; Mary XJ med bloggen Mina moderata karameller tror på en tidsfrist på åtminstone något år.

Uppdatering 2: Robert Collin undrar ”Vem fan är Paul Ronge” i sitt bloggsvar på min sågning av hans SAAB-bevakning.

Uppdatering 3: Bloggaren Per Ankersjö (c) delar min kritik mot Robert Collin. Jag tror inte Collin vet vem han är heller.

Uppdatering 4: Fler reaktionermitt blogginlägg.

Uppdatering 5: Kommentar från bloggen ”Noterat Kjellberg” som ju skrev tidigare än jag om usel SAAB-bevakning.

Uppdatering 6: Medierna SR P1 om journalisternas granskning av SAAB.

SAAB:s dödskamp – Gycklarnas afton/ Chef

Har precis publicerat en krönika i tidningen Chef med ovanstående rubrik.

Jag kan tillägga att Spyker i fredags fick se sin aktie raketrusa med 33 procent på Amsterdamsbörsen. Hoppas denna SAAB-tragedi inte BARA slutar i julafton och massor med gratis-PR för grabbarna med racerbilarna. Trollhätteborna är värda bättre.

/Paul Ronge