Etikett: konkurs

Gästblogg: SAS dolda agenda —spelar bluffstopp med facken?

I samband med att SAS presenterade sin kvartalsrapport för Q3 2012 den 12 november meddelar SAS vd Rickard Gustafson att företaget ska sänka sina kostnader med 3 miljarder kronor och öka likviditeten med motsvarande belopp. Detta ska ske genom ”minskade kostnader och förenklad struktur” samt genom ”avyttringar av tillgångar” . Samtidigt meddelas att företaget fått löfte om nya krediter på 3,5 miljarder kronor från banker och huvudaktieägare. Villkoret är dock att nya kollektivavtal ingås – inom en vecka. Sker inte detta riskerar företaget att gå i konkurs.

Vad hände egentligen den 12 november?
Hur har SAS hamnat i det här läget och varför sätts personalen i en så pressad situation? Låt oss titta på några saker som i högre eller lägre grad har påverkat, påverkar eller borde påverka situationen.

Samtidigt som SAS redogör för kvartalsrapporten, som för övrigt visar ett positivt resultat, får företagets personal en färdigtryckt fyrfärgsfolder som beskriver villkoren i det nya kollektivavtalet. I foldern finns bland annat tabeller som visar hur mycket lönerna sänks. ”Hur som helst så ger foldern ett intryck av ”fait accompli”, det är uträknat, det är klart, det är tryckt.

Fackförbunden sparkar bakut och menar att SAS utsätter dem för ”union busting”, det vill säga att sätta fackföreningarnas handlingsutrymme ur spel – något som vi i Sverige tidigare varit befriat från. Svensk Pilotförenings förhandlingschef Tommy Larsson skriver ett brev till finansmarknadsministern Peter Norman (M) där han undrar ”… om regeringen medverkar till att frångå det vi kallar ”den svenska modellen”.

Är plan B plan A?
Förväntar sig verkligen SAS-ledningen att facken ska acceptera det nya avtalet utan förbehåll – eller har SAS spelat ut sin plan B och sitter nu ser på medan facken våndas innan de sätter plan A i verket? Nej, säger någon på SAS (vem kan man undra) och startat Facebookgruppen ”Save SAS – Say yes to the plan! (There is no plan B!!)” med följande budskap till de anställda “In an eagerness to show the passion and drive that exists within this organization we started this forum to voice our support.” Eller är det som Johan Ehrenberg skriver i ETC ”… ett maktspel som är rätt avslöjande i all sin brutalitet. En lektion i hur man skrämmer fack till tystnad, även mäktiga fack inom specialiserade yrkesgrupper.”

Rickard Gustafson ”begär mycket”
Rickard Gustafson säger att han begär mycket av de anställda och vädjar till deras lojalitet (eller rädsla över att förlora jobben) när han presenterade villkoren i de nya kollektivavtalen. Villkor som bland annat innebär att lönerna sänks, arbetstiden förlängs, pensionsåldern höjs och pensionen sänks. Han begär verkligen mycket, särskilt med tanke på att SAS Airlines, det vill säga kärnverksamheten, inte har gått så dåligt under de senaste åren. Detta är dessutom inte första gången som personal ”ställt upp” och gått med på lönesänkningar, tvärt om. En Sverigeanställd SAS-pilot har under de senaste fyra åren sänkt sin lön inte mindre än tre gånger samtidigt som veckoarbetstiden höjts från 42 till 47,5 timmar.

En annan anledning till att det är ”mycket begärt” är att företaget gjort en rad dåliga affärer som personalen nu ska vara med och betala för, här följer ett axplock: Norwegian böter -330 000 000 kr, Maerskkartellen böter -360 000 000 kr, British Midland -650 000 000 kr, cargoböter USA -300 000 000 kr, Spanair -5 000 000 000 kr, cargoböter EU -660 000 000kr, Air Baltic -400 000 000kr, fraktförlikning USA -104 000 000 kr.

Låt oss titta lite närmare på vilka fackförbund som blivit kallade till ”förhandling” och som uppmanas skriva på det färdigformulerade avtalet den 18 november. Jo, facken för flygande personal. Är det verkligen ”alla anställda” som ska ställa upp för att rädda företaget?

Anmärkningsvärt är också att den 12 november skickar SAS ut ett mail där företaget manar sin egen personal att, på grund av en förväntad övertalighet, söka jobb hos Etihad Airways. I mailet står det bland annat att ”Etihad Airways har base i Abu Dhabi, der er hovedstad i De Forenede Arabiske Emirater. Den kontrakt, der eventuelt kan blive tale om, er økonomisk attraktiv på grund af de skattemæssige forhold.” SAS, med sina statliga ägare, uppmanar med andra ord sina anställda att ta jobb där man ”slipper” betala skatt i sitt hemland…

Vad är då egentligen SAS dolda agenda?
Det troliga är att företaget ska ”bantas” till ett format som bättre passar den tajta ekonomiska kostymen. Sedan ska delar av eller hela företaget säljas ut. Skattebetalarna ”befrias” från ansvaret och marknaden får råda. Strategin är väl i och för sig förståelig, det är tillvägagångssättet som är anmärkningsvärt.

Ledningen har länge känt till de ekonomiska problemen och hur de har uppkommit. Trots det ställer de nu personalen inför ett ultimatum. På mindre än en vecka ska facken fatta beslut som påverkar varje enskild anställd för resten av deras liv. Ledningen gömmer sig bakom argument som att bankerna kräver säkerhet för att förlänga krediter samtidigt som den kräver att personalen tar ansvaret för deras egna dåliga affärer.

Vad händer nu?
Vilka konsekvenser skulle då en konkurs kunna få och hur skulle vi konsumenterna/skattebetalare påverkas av den? Det kommer naturligtvis att bli en period av kaos då resenärer blir strandsatta och resor blir inställda. Arbetslösheten ökar då de 15.000 före detta SAS-anställda måste hitta nya jobb. Landets statliga, regionala och kommunala flygplatser kommer att gå en oviss framtid till mötes.

Men låt oss säga att allt detta är övergående och att andra flygbolag som Ryanair och Norwegian kommer att ta över trafiken och kanske en del av SAS personal. Marknaden får styra, skattebetalarna slipper betala för företagets förluster, ordningen blir återställd. Eller? Hur kommer den nya ordningen att påverka priser, destinationer, turtäthet och inte minst flygsäkerheten?

Idag, söndagen den 18 november, skrivs nästa kapitel i SAS historia. SAS, lönesänkningar, Ryanair, Norwegian, konkurs, Rickard Gustafson” mce_href=”Läs även andra bloggares åsikter om SAS, lönesänkningar, Ryanair, Norwegian, konkurs, Rickard Gustafson”>Andra skriver intressant: Expressen,DN, DI, Aftonbladet, SvD. Piloterna har under natten alltså gett ett bud och fortsättning följer…

Susanne Sävenfalk
Kommunikatör och gift med SAS-pilot

Uppdatering 1: Avtalen är klara och nu kommer finansmarknadsminister Peter Norman och låter som ett eko av Susanne Sävenfalk i denna bloggpost: ”Nu ökar möjligheterna att sälja SAS”. Vill passa på att tacka Susanne för denna gästblogg som fått så mycket uppmärksamhet och uppskattning!/ Paul Ronge

SAAB – en studie i PR som bluff och båg

Världens mest långlivade grönsak i plåt och gummi är slut. Vänersborgs tingsrätt drog ur sladden till respiratorn genom att idag klockan 14 inte bevilja SAAB en rekonstruktion (den andra på två år).

Jag trodde aldrig de skulle våga och tycker det är ett modigt beslut, speciellt med tanke på att tusentals anställda i trestadsområdet nu kommer att bli arbetslösa.

Därmed har fack och fordringsägare inget annat val än att begära SAAB i konkurs. Speciellt för facken är detta viktigt då konkursansökan är en förutsättning för att de anställda ska få statlig lönegaranti. Victor Muller har utlovat en plan C och den kommer säkert under dagen. Han skulle säkert ha en plan D, E, F också – ända fram till Ö – men det räddar ju inte SAAB.

SAAB har inte producerat en enda bil sedan april och dragit på sig två miljarder kronor i skulder på ett halvår. Det enda som kunde räddat SAAB hade varit produktion och försäljning av bilar, med en vettig affärsplan som kunde gjort bilen lönsam och tryggat jobben. Istället har SAAB överlevt sig själv i drygt 1,5 år med hjälp av en flygande holländare som kämpat som ett djur för att låna eller tigga pengar och jaga investerare. Som använt tjusig retorik och förföriska PR-knep och utlovat finansiella lösningar som hela tiden kommit på skam. Cirkus Muller har varit som en blandning av Baron Münchausen, Don Quijote och Raskenstam. En person som DI:s erfarne bilreporter Håkan Matson idag beskriver så här i papperstidningen:

”Det råder inget tvivel om att Muller saknar kunskap och förmåga att bedriva en industriell verksamhet i allmänhet och komplicerad biltillverkning i synnerhet.”

Den 26 januari 2010 gratulerade jag SAAB-arbetarna till respiten de fick genom att Muller gjort upp med GM i den här bloggposten. Jag uppmanade dem samtidigt att söka nya jobb, vilket de inte verkar ha gjort i någon större omfattning. Jag var i stort och gott sällskap att tycka att Muller ingav noll förtroende, i Holland har det till och med skrivits en bok om hans förmåga att dupera investerare.

Det är här jag ser en poäng. Muller var från start fruktansvärt framgångsrik i sin PR-kampanj för att ta över SAAB för lånade pengar. Han satt i Trollhättan i julhelgen 2009, istället för att vara med sin familj och gjorde glödande intervjuer om sin kärlek till SAAB (även om han i hastigheten avslöjade att han inte riktigt hade koll på bilens modeller). I bröstet klappade en SAAB-motor där vi vanliga har hjärtat. Så småningom kom frun upp till Sverige och utbrast: ”Nu är jag också en SAAB-are!”.

Han blev uppstickaren, eldsjälen och utmanaren. David som vann sympati mot det kalla och snåla GM därborta i Detroit. Intervjuerna haglade av oneliners och många reportrar tjusades. Dock inte Håkan Matson som hela tiden haft det obekväma budskapet att om SAAB säljer för få bilar till för lågt pris så går affären inte ihop även om man lägger ut en hel motorväg med oneliners.

Jag tror inte detta 1,5 år som handlat om förvirring, tiggarresor i öster-och västerled, hopp som tänts och släckts – ja allt utom stabil bilproduktion och försäljning – har varit bra för någon. Inte för de anställda, absolut inte för underleverantörer, inte för oss skattebetalare som ändå gått i borgen för ett hopplöst projekt. Jo, för Muller har det förstås varit mumma. En chans att resa sig från Spyker-fiaskot. Hög lön som plockats ur ett företag med miljardförluster.

När klockan började klämta förvandlades Muller från charmknutte till ”grumpy ol’ man” på nolltid. Elak och hånfull mot reportrar om hans ens svarade på frågor. Igår sa han: ”It’s war” till media. Vem var han i krig med? Underleverantörer som bara vill ha betalt? Anställda som vill ha lön? Skattebetalare som nu på endera sättet får betala lönegaranti? Väderkvarnar?

Sensmoralen är – se igenom PR-tricken. Ett lag som bara förlorar i fotboll är inte hjälpt av en medietränare utan av en fotbollstränare. Ett SJ eller SL som gör sina resande ständigt besvikna behöver en expert på logistik, inte på retorik. Ett SAAB med stora problem att finna sin nisch på en stenhård internationell marknad hade behövt någon med sällsynt stor kompetens i bilbranschen, inte en mästare på PR-grepp och tjusigt tal.

Jag lider med alla individer som nu måste söka andra jobb efter ett magsårsår av ovisshet. Med en hel bygd som nu får svårare än den sannolikt hade fått om SAAB fått dö en naturlig död. Men jag känner ändå en vinnare. Jerker Nilsson, @jerkernilsson74 på Twitter,  som faktiskt använde respiten att söka nytt jobb. Och hittade det i Norge!

/Paul Ronge

Uppdatering: Muller tog ut 9,5 miljoner i bonus ur ett blödande SAAB, tycker han är värd pengarna.