Om Toblerone, marxism-leninism och nassenissar

Jag har hamnat i rejäl hetluft efter uttalandet till TT igår om att Mats Odells Tobleroneattack mot Mona Sahlin är bland det lägsta jag hört,långt under bältet så det ligger på hälsenenivå.

Uttalandet citerades i en mängd tidningar som Expressen, Aftonbladet, GP, Svenska Dagbladet och DN, samt också på SVT:s hemsida.

Just SVT-artikeln fick extremhögern (oberoende rasister?) i ”Fria Tider” att gå i spinn och avslöja att oberoende SVT låtit en ”mörkad” marxist-leninist få kommentera.

Alla som googlar mig får direkt på Wikipedia upp att jag har varit redaktionschef för marxist-leninistiska MLK-Stormklockan.

1975. För 35 år sedan.

Så mycket för den mörkläggningen. Det är inget jag har dolt. 35 år är en hyfsat lång tid. Sedan dess har jag varit politisk reporter på A-pressen, Rapport, socialdemokratiska Aftonbladet och liberala Expressen. Sedan 12 år är jag PR-konsult med en kundlista innehållande ganska stora företag och organisationer som efterfrågar helt andra tjänster av mig än marxistiska grundkurser i den dialektiska materialismen.

Ändå försöker nassenissarna diabolisera mig för vad jag gjorde när jag var 24 år.

Det är litet samma sak som gör mig så upprörd över Mats Odells skamgrepp mot Mona Sahlin. Hon slarvade och drog på sig skulder på totalt drygt 52.000 kronor. Hon sparade kvittona och betalade tillbaka allt på öret.

1995. För 15 år sedan

Sahlin var en ekonomisk slarver och har fått betala ett mycket högt pris för det i många år. Sedan lång tid är hennes ekonomi reglerad och när hon till slut blev partiledare så hittade journalisterna noll och nada. Inga kontokortsskulder och obetalda räkningar i garderoben.

Just nu pågår rättegången mot Johan af Donner.

Han förskingrade miljoner från Röda Korset och Cancerfonden, pengar som skulle gått till svältande barn och behandling av dödssjuka.

Han riskerar 5 års fängelse.

Det kanske kunde vara dags att efter 15 år släppa vulgärargumentet mot Mona Sahlin (som inte ens är dömd för något) – att hon på grund av ”Tobleroneaffären” inte skulle vara en seriös statsministerkandidat. Så tror jag de flesta ledande politiker i Alliansen tänker. Innan Mats Odell dök upp som gubben i lådan har det här argumentet inte använts i nutida seriös debatt.

Just för att det är så infamt, plumpt och nedrigt (och typiskt nog kommer från det ”etiska partiet” Kristdemokraterna) står jag fast vid att det är något av det lägsta jag någonsin hört.

Enligt Timbros Roland Poirier Martinsson har jag hört  väldigt lite eller har blivit en” informell kampanjledare för oppositionen”.

Bloggaren Tokmoderaten skriver kul, men skogstokigt, om sossar som tuggar fradga och nämner mig rätt neutralt. Men bland kommentatorerna finns någon duktig idiot som ”vet berätta” att jag varit politisk reporter på socialdemokratiska A-pressen. So what?

Här kommer en disclaimer: När jag var reporter – det var ändå över 20 år som jag höll på – så var arga sossar övertygade om att jag var moderat och arga moderater lika övertygade om att jag var sosse eller ”något ännu värre”. Båda lägren har fortfarande noll koll på min politiska hemvist (om jag har någon) och så vill jag att det ska förbli.

Så här skriver Calle Fridén om mig i en kommentar på min blogg:

”Jodå Paul Ronge. Det var helt uppenbart var du hade din politiska hemvist – det var därför du var en dålig politisk journalist, men det ska du inte vara lessen för – du var i gott sällskap.”

Han är en av de mest plakatpolitiska socialdemokraterna i det socialdemokratiska bloggnätverket Netroots och tvärsäker på att jag tillhör ”det blå laget” och därför var ”en dålig journalist”.

Etikettering är ett fegt sätt att försöka förminska någon. Jag tycker Mats Odell har trampat i klaveret och jag reagerar därför som en fotbollsintresserad som ser en riktigt rå fällning, jag buar. Den alltid lika kloka Mary Jensen, moderat, verkar också tycka att Mona Sahlin fått lida nog.

Den moderate bloggaren Kent Persson är som vanligt på kornet: Demokratin förlorar på personpåhopp är hans slutsats.

Jag tycker han är så bra så han är ett partiledarämne för en ny tid. Gör det mig till moderat, ni nassenissar på ”Fria tider”?

Andra skriver intressant om politik och samhälle.

/Paul Ronge

Uppdatering 1. ”Lite humor”, tycker centerpartisten Annie Johansson. Hon skulle säkert hålla sig för skratt om hon själv blev politiskt diskvalificerad i årtionden för något som i grunden handlat om rent slarv.

Uppdatering 2: Intressant från Bengt Ericsson om rashygienister också kopplat till ”Fria tider”.

Uppdatering 3: Så kom då ett socialdemokratiskt lågvattensmärke som svar på ”Toblerone” – att regeringen Reinfeldt skulle vara ”hustrumisshandlare”. Mona Sahlin tar avstånd. Men vart är den politiska debattnivån på väg?

32 reaktioner till “Om Toblerone, marxism-leninism och nassenissar”

  1. Tyvärr så är du illa ute nu när till och med Aftonbladets lilla enkät har avslöjat att majoriteten av svenska folket gillar uttrycket Tobleronepolitik. ”Smart” och ”lite kul” är de övervägande omdömena.

    De ändrade till och med enkäten från att ha varit ”helt okej” och ”under bältet” på förmiddagen till dessa lite gulligare ord. Plus förstås ”ingenting” och ”lågt”.

    Det du tyckte stämmer inte med vad svenska folket tycker. Sorry! Men vi kan ju gilla dig ändå. Du skojar säkert när du säger att Mona har fått lida nog? Vadå lida? Den tjejen vet inte vad ordet betyder. Tro mig.

  2. I det här fallet struntar jag helt i om jag tycker som svenska folket.
    Jag tycker det är för jävligt att Odell tar fram Toblerone-kortet och tycker definitivt att hon har lidit tillräckligt för denna 15 år gamla historia. Även om jag skulle vara helt ensam om att se det så.
    Jag gillar dig också 😉

  3. Jag håller med dig att Odell börde inte att använda Tobloronen. Där finns så många andra argument mot henne och hennes dåligt ledarskap förmåga.

  4. Tack för att du tittade in hos min oansenliga blogg Paul. Ärligt talat så spelar det ingen roll vad du ha varit eller vad du när är – du uttalar dig ju i rollen som mediarådgivare.

    Vad det sägs på mitt kommentatorsspår är jag ju numera befriad från ansvar för tack och lov… allt enligt rättsväsendet. 😉

  5. Haha, kära ”Tokmoderat”, tror att du har mycket mer trafik än jag!
    Allvarligt: Du skrev med mycket underhållande humor och jag hoppas många fler hittar din blogg!

  6. hej på dig,

    för det första bra bloggpost och bra uttalanden. Du har integritet och det hedrar dig. Bra, som alltid!

    Tack för din vänliga kommentar, den är allt för vänlig, men jag uppskattar det och blir glad!

    MVH

    Kent

  7. Visst har du helt rätt i att Toblerone-vinklingarna av Odell och Littorin utgjorde lågvattenmärken, men inte behöver man bli så upprörd över det. De tragiska och patetiska figurerna som man bör känna medömkan med tycker jag snarare är dessa herrar ! Tänk att hamna i en sådan situation när politiken hlavererat så att man tvingas ta till sådana skamgrepp för att torgföra sina åsikter. Så ömka den som ömkas bör.

  8. Så har även svensk valdebatt nått nya retoriska lågvattenmärken. Jag trodde Mats Odell stod för kristna värderingar. Fick chansen för några år sedan att ta mig in i fakta runt tobleroneaffären. Som gammal ekonomichef noterade jag då att ”försummelserna” var av mycket ringa omfattning och definitivt inte avsiktliga. Om jag minns rätt hade Mona även glömt notera utlägg etc där hon hade fordringar på sin arbetsgivare. Jag har i min yrkesroll vid flera tillfällen stött på långt värre och ekonomiskt mer enkelriktade exempel i näringslivet. Som ekonom tillhör jag dem som anser att Mona gjorde fel som inte tog strid mot anklagelserna. Det var här Mona gjorde ett av sina största taktiska misstag som ledare. Jag tror svenska folket hade mått bra av att se en kvinnlig ledare resa sig upp och slå näven i bordet och säga ”att nu f-n får det lov att var nog med påhoppen”. Visst skall man erkänna fel men inte fadäser som blåses upp till oproportionerliga nivåer. Hela saken luktar intern Socialdemokratisk maktkamp och intern konspiration, men det är en annan historia. Vad jag i kväll känner stort behov att berätta är att jag som alliansväljare skäms över Mats Odells påhopp och önskar att det rödgröna samarbetet istället kan vinna sina röster på att hålla sig till sakfrågorna.

    Lycka till i valet!

  9. Mats Odell uppvisar väl typisk kristen moral här: hyckleri. Om det är några som stått för ”tobleronepolitik” så är det väl den här regeringen som lånat upp sig till öronen för att kunna sänka skatterna för de rika, införa vårdnadsbidgar och pigjobb, med mera?

    Men det är klart, med så urusla resultat som de har att uppvisa så måste de väl gå över till rena personangrepp för att avleda uppmärksamheten.

  10. Du kan ju alltid nämna mig i förbigående i någon TV-intervju… 😀

    Trevligt iallafall att hyllas för den enmanstankesmedja jag är.

    Och vad beträffar Kent Persson så har du helt rätt. Han är som klippt och skuren för just den platsen!

  11. Ingmar: Tycker du med all respekt inte förstått frågans politiska sprängkraft. Jag sitter inte och tycker synd om folk i största allmänhet. Men att Odell tar till Toblerone som ett argument för att med personpåhopp förminska och diskvalificera Sahlin som möjlig statsminister är otroligt lågt.
    Staffan: Förstår inte varför du sänker dig till Odells nivå och dessutom hjälper till att etablera begreppet ”Tobleronepolitik”. Låt Odell sitta ensam i sandlådan.
    Patrik Sander: Tack för ett riktigt upplysande och viktigt inlägg från en person som uppenbarligen kan själva sakfrågan.

  12. Allt detta är ett sympton på att ideologierna är döda så även den ”dialektiska materialismen”, ledsen Ronge, och när vi nu går in i trianguleringens tidevarv kommer att få mycket mer av denna vara, dvs negativa kampanjmetoder som jänkare så effektivt utnyttjar.

    Det finns faktiskt undantag och det är Maria Wetterstrand och Anders Borg som klarar av att debattera utan att ta till fula tricks, men så är dom också intelligenta och kan sina saker relativt bra jämfört. ”Tobleronepolitik” kommer från och med nu att vara ett begrepp i Svensk politik varken vi vill elller inte.

    Långsiktigt är det enda sättet att komma vidare att bygga om det demokratiska systemet vi har idag som bygger på en strikt hirarkisk struktur som bättre passade in för 100 år sedan och då den representativa demokratin verkligen blomstrade. Idag gör den inte det och vi kan verkligen ifrågasätta om de vi väljer att representera oss är bättre skickade att fatta komplexa beslut i frågor än vi själva.

    Vi hade ju tex varit med i Eurozonen idag om politikerna fått bestämma och vi hade garanterat INTE monterat ner demokratin via integritetskränkande lagstiftning om vi själva fått bestämma. Som exempel …..

  13. Nils Dacke: Håller verkligen med dig om Eurozonen. Sitter och tittar på det grekiska krisdramat nu på fransk TV. Snart blir väl Euron en Kalle Anka-valuta. Så jäkla glad att Sverige inte är inne i den här miljardlånesmeten.

  14. Skrev jag ”kampanjledare”? Jag menade ”kampanjmedarbetare”. (Och det är ju såklart inget fel eller skamligt i att vara det.)

  15. Så först en ettikering och sedan en liten degradering alltså?
    Allvarligt talat: vilken otroligt fånig kommentar från en hög chef på Timbro (som alldeles säkert inte har läst mitt inlägg).
    Hoppas du borstar av dig ordentligt nu så att du inte har sand på kortbyxorna när du går hem till mamma, lille vän.

  16. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om svensk politik sen jag lämnat landet men jag måste säga att jag tycker att uttalandet var väldigt träffsäkert och utan tvekan kan bli en term för politik som saknar ekonomisk täckning. Ok, det är kanske inte schysst att Mona får ta skit 15 år efter att hon dabbat sig men så fruktansvärt var det väl inte? Är det verkligen det lägsta du någonsin hört? Trodde du var en gamling i branschen och då känns det ju sjukt osannolikt att inget värre än en antydan till någons missar i det förflutna skulle ha dykt upp.

  17. Du har rätt i att jag hört mycket skit, många verbala påhopp och även personangrepp genom åren.
    Det som gör detta till något av den lägsta jag hört är kontexten – alltså sammanhanget där Odell använder en 15 år gammal historia, som inte ens var straffbar, för att diskvalificera Mona Sahlin att bli statsminister. Det är det sammanhanget som gör det så lågt, infamt och illvilligt, inte själva ordvalen i sig. Dessutom antyder Odell förskingring genom sitt ordval, vilket är osant.
    Jag har skrivit här att ”Mobba Mona-effekten kan avgöra valet:
    https://www.paulronge.se/mobba-mona-effekten-kan-avgora-valet
    Jag tycker att om Mona Sahlin och socialdemokraterna ska förlora valet bör det ske av politiska skäl om väljarna så vill, inte på grund av huggormsbett i hälsenan från en rutinerad kd-politiker.

  18. Paul, när du säger att Odell ”åter drar upp” Tobleronehistorien tror jag du har missat en viktig sak, nämligen att folket alltjämt både kommer ihåg och pratar om Tobleronehistorien.

    Och du har ingen aning om huruvida det var slarv eller inte som låg bakom hennes klavertramp. Oaktat vilket så är det faktiskt inte irrelevant att en möjlig blivande statsminister har hanterat pengar (andras pengar) så lättvindigt. Det kombinerat med hennes diverse betalningsanmärkningar m.m. även efter själva skandalen säger något relevant om henne i hennes egenskap av statsministerkandidat.

    Dessutom var det kolleger i ditt skrå som hittade på begreppet ”Tobleroneaffären” för att förminska vad det faktiskt handlade om, vilket i sammanhanget faktiskt ter sig rätt komiskt.

  19. Alex:
    Tack för inlägg. Jag har verkligen inte missat att folk förknippar Mona Sahlin med Toblerone – se länken ovan i mitt svar till Magnus. Googla på Toblerone och du får upp Sahlin som första klick. Det är ju just detta som Odell utnyttjat på, som jag tycker, ett väldigt ojust sätt.
    Jag var med då, jag hade alla uppgifter och skrev en del som jag nu ångrar för 15 år sedan. Ingen kunde visa på att det handlade om något annat än rent slarv. Självklart betyder inte ett slarv för 15 år sedan som inte drabbade någon (faktiskt) att Sahlin inte skulle kunna hantera statens finanser som landets statsminister.
    Sen har jag all respekt för om du inte vill se henne som statsminister av en massa andra politiska skäl – min reaktion mot Odells uttalande har ingenting med partipolitik att göra.

  20. Bra skrivet, håller med. Det är dags att sluta gräva i (ur)gamla händelser och se framåt. Tänk om all sån här energi lagts på att arbeta med nåt viktigt istället 🙂

  21. Calle: Var ligger smickret? Att jag kallar dig en av sossarnas främsta plakatpolitiker på nätverket Netroots?
    Det värsta som kan hända socialdemokraterna i sociala medier nu är att ni plakatsossar börjar skräna med samma röst, som en unison nätarmé när det börjar närma sig valet. Ungefär som när byggnadsjobbare skränade ”Go home” till lettiska arbetare i Waxholmskonflikten.
    Att vara plakatpolitiker är att stå för motsatsen till att lyssna, resonera och ha respekt för motståndare och deras argument.
    Tycker du det är smicker så är du en ännu sämre politiker än jag redan trodde.

  22. Det finns inget som retar upp påstådda politiska förståsigpåare så mycket som att säga att de är i otakt med det de jobbar med. Jag är inte ens politiker – om man nu inte räknar att jag sitter i en kultur- och fritidsnämnd som sammanträder sporadiskt. Jag är byggnadsarbetare.
    Den som förfaller till lågvatten är ju du, som tar till – i ett enda inlägg – plakatpolitiker, och sen drar du upp Vaxholm (och ansluter dig till en borgerlig historieskrivning om vad som hände, för vi skränade sannerligen inte Go Home). Dessutom drar du slutsatser om mina politiska uppdrag- sämre? – som du näppeligen inte kan veta något om.
    Jag konstaterade bara att du är förutsägbar i dina analyser – vilket jag inte är ensam om att tycka – vilket vi var rätt många som tyckte redan då det begav sig. Att sedan bli högröd i ansiktet och rycka ut med storsläggan är väl heller knappast ett särskilt proffsigt tecken. Eller är det bara så att den nya tekniken gör det nervöst att inte längre få ha monopol på det politiska tyckandet?
    Jag tyckte du var bra om Odells övertramp. Du har säkert gjort en massa andra bra saker också, som jag missat. Men varför skulle din politiska övertygelse vara så svår att gissa?

  23. Haha, läsarna får väl bedöma vem som är högröd och rycker ut med storsläggan – du eller jag?
    Min ”politiska övertygelse” är inte så svår att gissa, skriver du. Varför gissar du då hela tiden fel?
    Ha en riktigt skön Valborg på dig!

  24. Som vanligt Paul, är din åsikt mycket genomtänkt.

    Uttrycket ”Tobleronepolitik” är en smaklös inbjudan och uppmuntran till pajkastning, oavsett vilken åsikt man nu har om Mona Sahlin.

    Visst kan man tycka att det är ett finurligt ord, då varje gång man nämner det också påminner om Monas slarv, men det kan lika gärna slå tillbaka och bli kontraproduktivt. Osäkra väljare kan tycka ”titta! De låter inte stackars Mona vara i fred efter 15 års tjat om samma sak” och slutresultatet blir ett utökat politikerförakt vilket huvudsakligen gynnar SD och Piratpartiet.

  25. Det var inte b ara en Tobleorne………
    Expressen publicerade uppgifter om Sahlins ekonomi:
    kontokortsskulder, obetalda daghemsräkningar, skatteksuld och missbruk av Regeringens kontokort.Partistyrelsen diskuterade att tillsätta en ekonimsk förmyndare.
    Är detta verkligen ointressant om man skall bli en ev. blivande statsminister.
    Paul Ronge tycks tillhöra den fanatiska, överdivande sosse-vänstern, som helt tycks ha förlorat omdömet inför risken
    att sossarna ännu en gång skulle förlora makten och de själva förlorar inflytande.Jesper Stömbäck förealler balnserad i sin uppfattning.
    Varför inte syna den lättsinniga dam som påstås ha stått till tjänst (olagligt!)Är detta en vederhäftig källa? Och kanske det är skäl att granska Aftonbladet som brukar betala källor som kommer med skvaller och förtal.Att det sker just inför ett valår efter många års tystnad är märkligt.Liksom att det i Stlms.området plötsligt uppträder invandrare som påstår sig ha blivit invalda i den borgerliga politiken på felaktiga grunder – efter 8 år.

  26. Var Sune Mangs någonsin med i MLK?
    Själv hade jag en del kontakt med rörelsen på sjuttiotalet.

  27. Hej Larz,
    ursäkta sent svar, men bloggposten var också gammal.
    Nej, vad jag vet så var Sune Mangs aldrig med i MLK och jag satt ju i både förbundsstyrelse och arbetsutskott så jag hade nog kommit ihåg det. Men många andra namnkunniga. Jag slås ju av hur bra det har gått för många av dem som var med i rörelsen, en del är idag samhällets stöttepelare 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *