Medieträning, medierådgivning och krishantering

Om Busch Thor och att ta seden dit man kommer

Paul Ronge, 30 december 2018, 19:28 visad 6 133 gånger 7 kommentarer

Året 2018 är snart slut och jag upptäcker att jag bloggat allt mindre. Förr deltog jag med liv och lust i debatter på Facebook och Twitter, nu tar jag  hellre ett tag med dammsugaren än går upp på sociala medier, så olustigt känns det.

Det beror nog inte bara på ålder och tilltagande lättja. Tonen har helt enkelt blivit för rå. Ofta ointellektuell, ibland rent ondskefull.

Som när moderate riksdagsmannen Hanif Bali twittrar om hur många oskulder en islamists pappa ”får knulla” när han dödats i Syrien.

Visst, han tar i sitt korståg mot den extrema islamismen upp viktiga sakfrågor – som att svenska  skattebetalare betalar 20 miljoner till dess organisation Ibn Rushd som nämnda islamisten Yasir Al-Sayed Issa leder. Men varför detta språkbruk? Är det bara försök till  ”klickbete” att sänka debattnivån så till den milda grad?

Så till den andra sidan. KD:s partiledare Ebba Busch Thor har skrivit en debattartikel om svenska traditioner, som hon menar hotas av en så kallad ”myndighetsvänster”.

Det har föranlett stenhård kritik, raljerande och förakt från vänster. Per Svensson, som jag respekterar som en av Sveriges vassaste kulturskribenter och som var en inspirerande arbetskamrat på Expressen, avfärdar inlägget som en ”försvarskamp för julskinkorna”.

Jag vet att han kan mycket bättre än så.

Helle Klein twittrar och får en hatstorm emot sig som tyvärr också inbegriper rejäla personangrepp. Men varför måste hon skriva att Bush Thor sällat sig till ”extremhögerns konspirationsteorier” och  att hon som partiledare tydliggör ”det blåbruna blocket”?

Ingrid Lomfors, överintendent på Forum för levande historia, kallar Busch Thor för nättroll och hävdar att hon själv aldrig har påstått att Sverige saknar inhemsk kultur. Men det finns ju bildbevis på att det hon säger inte är sant.

Jag blir beklämd när debattörer jag respekterar läser Busch Thors inlägg som fan läser bibeln.

Det hon skriver är ju på kornet: Vill man integreras i ett samhälle så är det som att vilja välkomnas i ett hem. Att gå husesyn och ibland nicka vänligt gillande till det man ser. Då anpassar man sig. Eller som ordspråket säger: Man tar seden dit man kommer. Jag förstår metaforen, även om ett samhälle som Sverige givetvis inte bara innehåller familjelycka utan också fullständigt relevanta klassmässiga och politiska motsättningar.

Visst har vi svenska traditioner! Strunt samma att de ibland importerats från andra håll (som Lucian från Sicilien och köttbullarna från Turkiet). Ibland är det kuriosa: I Sverige tar vi män ofta av skorna när vi går på middag hos grannen (ett etikettsbrott har jag läst nu). I Frankrike får vi vackert låta bli. När min mormor och morfar kom hit på 1950-talet var nyfikenheten  på det som var svensk kultur total. Morfar lärde sig svenska efter fyllda 50 genom att traggla sig igenom böcker och fick så småningom ett imponerande ordförråd. Han försökte äta kräftor  (äckliga kräldjur, tyckte han) och lyckades i alla fall få i sig kräftstjärtarna.

Är du bortbjuden på middag så börjar du inte slåss med värden,  du visar, om du är någorlunda väluppfostrad, tacksamhet för det du bjuds.

Jag tycker liknelsen är relevant som framgångsrecept för de nyanlända som kommer. Ingen kommer  till exempel att tvinga muslimer att äta skinka. Men för den som aktivt anstränger sig för att integreras kommer det att gå bättre än för den som inte ens ids försöka lära sig bra svenska.

Jag tycker IS-krigare som förbereder terrorattacker, ofta försörjda av svenska trygghetssystem, är värsta sortens pack. Det finns överhuvud taget inga förmildrande omständigheter för de tre som nu åtalats och sitter i rättsligt förvar om de gjort det de anklagas för.

Jag kan inte fatta att Nacka kommun köpte in bostadsrättslägenheter  så att en muslim kunde hysa sina tre familjer, trots att månggifte och bigami är förbjudet i Sverige. Jag kan inte fatta att partier som kallar sig vänster, eller feminister för den delen,  försöker relativisera eller förminska hedersvåld, eller att Afghanistan är ett fullständigt kvinnofientligt samhälle, som Expressens Magda Gad rapporterat om. Det gör mig inte till en del av en blåbrun rörelse, jag vet var jag står.

Och det gäller också Ebba Busch Thor. När hon skriver om att låta invandrare ”gå husesyn” i svenska seder och bruk så är det ju att argumentera FÖR integrering. Om man stänger gränserna för invandrare, som SD vill, så finns det ju ingen anledning att integrera. För SD är detta ju också bara början. Sedan vill de börja skicka hem folk till sina ursprungsländer.

Varför kan vi inte resonera sakligt om invandringens och integrationens problem utan att diskussionen blixtsnabbt trappas upp till hysteriska övertoner? Konflikten på sociala medier för tankarna till de värsta fotbollshuliganernas uppgörelser, fast med ord inte knytnävar. Än så länge i alla fall. Och precis som vanliga fotbollsälskare  kan fly läktarna för att deras barn inte ska hamna i skottlinjen för bengaliska eldar, flyr sansade debattörer nätet.

Jag vill ha mycket mer av nätsajten Kvartals förhållningssätt i svensk samhällsdebatt. Sakligt, rakt och på en intellektuell nivå som visar att man inte underskattar sina läsares/lyssnares förmåga att fatta.

Som här när Kvartals chefredaktör Paulina Neuding skriver, oerhört faktagrundat och intressant, i anrika New York Times om islamisters antisemitiska attacker på judar i Malmö.

Paul Ronge

  • Facebook
  • TwitThis
  • del.icio.us
  • Pusha
  • Bloggy
  • Google
  • LinkedIn
  • Maila artikeln!
  • Skriv ut artikeln!

7 kommentarer till “Om Busch Thor och att ta seden dit man kommer”

|
  1. Kurt Nilsson skriver:

    Jag håller med dig i det mesta Paul. Jag måste dock invända mot att Du, liksom många andra, använder ord som ”krigare” och ”stridit” för IS när hela fenomenet IS bygger på ren terror, sanslösa mord, våldtäkter och förödelse. De är inget annat än terrorister, och skall behandlas som sådana! De som deltagit i IS verksamhet är alla skyldiga till massmord oavsett om de hållit i knivarna eller inte! De skall inte erbjudas någon fristad någonstans!

  2. Paul Ronge skriver:

    Jag använde ordet IS-krigare, men skrev också att de är värsta sortens pack och att det inte ”finns några förmildrande omständigheter”. Jag är helt överens med allt du skriver om dem ovan, varenda bokstav. Gott Nytt År.

  3. Michael Hultsten skriver:

    Hej Paul!
    Lysande skrivet om EBT. Hoppas det blir väl läst även om du dragit dig undan rampljuset.
    God fortsättning och hälsa Kristina.
    Michael

  4. Paul Ronge skriver:

    Hej Michael, jodå över 4.250 har läst inlägget hittills. Hoppas allt är bra med dig! Kristina och jag önskar dig allt gott för 2019❣️

  5. Rikard Fahlman skriver:

    Tack. Briljant. Dessvärre är det du beskriver inte bara ett nätbeteende. Läs t ex Anders Lindberg på Aftonbladets ledarsida.

  6. Fredrik Lidby skriver:

    Merci Paul!

    Kunde inte sagt det bättre själv och kommentarer egentligen överflödiga. Jag har själv upplevt att vara invandrare och agerat ungefär som du beskriver. Genom att visa intresse för den kultur man kommer till, öppnar man också en dörr för ett stort intresse åt andra hållet. Våra franska vänfamiljer älskade t.ex. att komma och äta julbord hos oss.
    Min far kunde i princip ingen franska, hade läst mest engelska och tyska, när han vid 40 års ålder tog anställning vid ett fransk pappersbruk väster om Paris. Hans franska blir aldrig helt fri från brytning (han är 86 år nu) men jag skulle i princip kalla den den för flytande.

    Bonne Année Paul, et peut-être vais-je écrire un peu aussi pour la nouvelle année. On verra,

    Fredrik

  7. Paul Ronge skriver:

    Fredrik: Tack för vänliga ord! Vilken franska du skriver – helt perfekt! Jag har precis samma erfarenhet som du. Våra grannar les Boulièrs, som jag träffar på middag om några dagar, är precis lika intresserad av vår kultur, vårt politiska läge etc, som jag är av deras.
    Gott Nytt 2019!
    Paul

|

Skriv en kommentar