Mediedrevet som fällde Håkan Juholt

Så fick då media sin skalp, den enda smolken i bägaren var att de fick åka ända till Oskarshamn idag för att hämta hem den.

Håkan Juholts avgång är i hög grad självförvållad. Efter mindre än ett år som partiledare – en bedrövlig parantes i Socialdemokratins historia –som kantats av dåligt omdöme, politiskt schabbel, lustiga oneliners och en kritiserad brist på värdighet och stringens.

Men också av ensamhet, av att inte få stöttning i partiledningen, av långa knivar från hämndlystna fiender och anonyma källor där alla interna hemligheter läckt som hos ett såll.

Jag har i min långa verksamhet som medierådgivare och krishanterare ofta använt mig av mina kunskaper inifrån av journalistiska ”drev” för att hjälpa mina kunder. Jag var själv med och ”fällde” Hans Ericson, Mona Sahlin och Stig Malm. Liknelsen med en älgjakt där allt går ut på att fälla tolvtaggaren är slående och jag har använt den i min bok ”När Janne Josefsson ringer”. Men ingen vill skadeskjuta eller plåga en älg, det är tabu.

Men det mediedrev som varit mot Håkan Juholt går utanför allt jag tidigare upplevt. Jag vill snarast likna det vid en tjurfäktning, av det slag som nu förbjudits i delar av Spanien. Ett blodigt, njutbart djurplågande. Banderilleros med sina hullingförsedda spjut. Picadorerna som utmattar tjuren med ett antal välriktade stick. Utgången är given och irritationen har stegrats allteftersom tjuren har gjort motstånd och vägrat lägga sig ner.

Aftonbladets chefredaktör Jan Helin talade offentligt om att Juholt ”inte kan dra ett rakt streck” och uppmanade partiet att lyfta bort honom. Expressens Niklas Svensson har drivit en fullständigt öppen kampanj, med en egen ”opinionsundersökning” av Juholts förtroende som inte också innehöll det självklara svarsalternativet: ”Jag har förtroende”. Journalister som annars brukar måna om sin neutrala inställning, som Aftonbladets Lena Mellin och SVT:s Mats Knutson har gått över gränsen. Rutinerade KG Bergström skriver i Expressen att han aldrig sett någon så ”ovärdig” partiledare som Juholt. Jag tror många med mig ändå tycker att det är Socialdemokraternas medlemmar som ska bestämma vem som är partiordförande, inte innerstadsblaserade stockholmsjournalister som tycker ”lantisen är ovärdig”.

När partisekreteraren Carin Jämtin igår eftermiddag meddelade att Håkan Juholt hade VU:s förtroende och skulle ”fortsätta som partiordförande” visade medias reaktion omedelbart vilken besvikelse detta innebar. Vilket snabbt ändrades till eufori när de insåg att Jämtin inte berättat hela sanningen: Att ”förtroendet” var villkorat till att Juholt skulle avgå, men ”frivilligt”.

Gör tankeexperimentet att Juholt hade suttit kvar. Hur trovärdiga hade då Aftonbladet, Expressen, SVT och TV4 varit i bevakningen av honom? Vi hade ju alla vetat vilken negativ inställning dess politiska journalister hade till honom.

Jag är inte ensam om att tycka att journalisterna denna gång gick över gränsen och balanserade till mobbing.

Uppdrag Gransknings Axel Gordh Humlesjö reagerar så här på Twitter:

Inlägget retweetades av Petter Ljunggren, också på Uppdrag Granskning och tidigare erkänd grävare på P1:s Medierna, som också skrev så här:

Under den värsta drevjournalistiken, när journalister klättrade på varandra utanför sossarnas partihögkvarter på Sveavägen 68, myntades hashtaggen #drev68 på Twitter. Med ganska mycket humor ställdes frågan om inte också reportrarna måste avgå om nu Juholt skulle envisats med att stanna kvar.

Kanske ersätts nu Juholt av en superförsiktig skotträdd general som dyker under bordet så fort det smäller i ett avgasrör. Är det sådana politiker och företrädare vi vill ha? Som inser att media alltid, alltid, kommer att få sin skalp och att det därför är klokast att aldrig sticka ut? Vi får se hur Carin Jämtin, för allt tyder på att det blir hon, kommer att hantera sin roll som partiledare efter den storm som varit kring Juholt.

Jag har så klart, som medierådgivare, en massa idéer om vad Juholt kunde gjort bättre och hur han kunde ha agerat för att långsiktigt stärka sitt personliga varumärke och återvinna ett förtroende. På något sätt känns det ”besserwisseraktigt”och tomt en dag som denna att skriva om det.

Andra skriver intressant om Juholts kris.

/Paul Ronge

Uppdatering: Här diskuterar TV4:s politiska reporter Anders Pihlblad och jag mediedrevet mot Håkan Juholt i TV4:s Nyhetsmorgon.

65 reaktioner till “Mediedrevet som fällde Håkan Juholt”

  1. Nu tror jag inte 68:ans framtida strateger är så korkade att de kommer att bedöma att det var ett mediadrev som fällde Juholt. Men moderata väljare kan ju tacka alla dem som försöker leda analysen ditåt. Det skulle i bästa fall kunna leda till tesen att det tycker att det är ok med en partiledare som skapar skandaler på både det privata, professionella och politiska planet. Men det är nog tyvärr ingen annan än de som just nu baserar sina analyser mer på känslor än på logik som kommer att landa i detta.

  2. Det är inte direkt ovanligt att politiker vill skylla all kritik på media. Se bara på Newt Gingrich debatter i South Carolina där han dragit ner stående ovationer med sina attacker på den vänstervridna mediaeliten. Varje gång en ”borgare” hamnar i drev klagas i mellan skål och vägg om hur alla journalister egentligen är sossar (läs kommunister). Nu klagas på hur högervriden media är med sina ägarstyrda intressen. Aftonbladet framställs som om det var ett svenskt Fox.

    Sanningen, som jag ser den, är att media både här och i USA är ganska neutral. En del är höger och en del är vänster, men de flesta är inställda på att försöka vara rättvisa och opartiska. Men när en affär eller ett drev sätter igång tar människans mer grundläggande instinkter över. Det är beklagligt, men det är HELT OREALISTISKT att tro att detta kommer att ändras, hur många mediedebatter vi än har efter varje affär och drev.

    Politikerna måste lära sig att hantera media. Det finns inget annat sätt. Klarar man inte det så är man på fel plats i livet. Med tanke på hur mycket makt dessa människor har över våra liv, tycker jag det inte är helt orimliga krav.

  3. HJ åkte på semester med kulbon till Vitryssland: en resa som visade sig vara i tjänsten och som riksdagen betalade.
    HJ sade att han smugglat tryckpressar till Polen vilket han satt i fängelse för:
    De smugglades inte, de skänktes bort, HJ var inte med, HJ satt inte i fängelse

    HJ sade sig ha fått groteska 800 svar på en kontaktannons när han i verkligheten fick några tiotal

    HJ sade att det fanns en skriftlig överenskommelse med de övriga oppositionspartierna om att inte stå på samma sida som SD vilket de andra förnekar

    HJ påstod att han inlett diskussioner med de fackliga organisationerna om pensionerna vilket alla andra förnekar

    HJ stödde först Ilmar Reepalus försvalg om villkorat medborgarskap vilket han sen tog tillbaka och skyllde på Morgon Johansson

    HJ skyllde på en politisk tjänsteman och sade att han inte fått information om det olämpliga i att låta kulbon bo helt gratis i 4 år

    HJ ändrade i budgetförslaget och skyllde sen på helt oskyldiga tjänstemän

    Å så krängde han fram och tillbaka i Libyenaffären.
    Å så sa han dels att regeringen gjort upp med SD om försvaret, dels att han medvetet ljög för att ”provocera”
    Å så sade han att han fått fel siffror vad gäller socialbidrag och vad gäller segregering. I stället för att erkänna att han sagt fel.

    Och honom försvarar ni så ni får näsblod.

    Skälet till att vi har fått uppfattningen om ”drev” är att journalisterna inte fick komma in i 68:an utan tvingades av (s) att stå på trottoaren. Fullt medvetet från (s).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *