Vem blir först att bryta ”cancel culture” med Federley i TV-soffan?

Gott nytt 2023 – men inte för alla!

Inte för dem som sitter i kylskåp på obestämd tid, som inte får några jobb eller nya uppdrag och inte tillåts ”vända blad” på grund av ”Cancel culture”, den vuxenmobbing som växt sig extra stark under de senaste åren.

Som krishanterare har jag verkligen haft anledning att fundera på begreppet. I mitt senaste Nyhetsbrev (du kan lätt prenumerera via klick på hemsidan) så tar jag upp det färska exemplet med SVT-dokumentären ”Kan vi förlåta Margaux”.

SVT kallas ”nyttiga idioter”för att de låter en paria-stämplad person ge sin version och komma till tals med sina bästa argument. Kritiken från framförallt kulturjournalister och tongivande personer i sociala medier går ju egentligen ut på att hon ska frysas ut och bli en ”icke-person”som inte länge kan fungera som influencer.

Samma typ av kritik har funnits när Soran Ismail och Fredrick Federley fått motsvarande möjlighet att ge sin syn i SVT-produktioner, välformulerat av bloggaren Hampus Peterson här.

Välformulerat, men i mina ögon helt fel slutsats, att SVT som skattefinansierat inte ska få göra sådana inslag. Det gick ju dessutom dåligt för både Ismail och Federley. De visade ingen empati för offren som drabbats och det var uppenbart att de gick ut alldeles för tidigt och inte hade bearbetat sina kriser.

Som medietränare vet jag ju att det är media som äger sin story, de som medverkar – oavsett om de är skurkar, experter eller hjältar – är bara råvara. Medierna klipper ihop och presenterar, du kan som intervjuperson bara göra så gott du kan för att få fram din version.

Väldigt få har kritiserat Margaux för själva framträdandet i SVT, kritiken är i allt väsentligt riktad mot att SVT gjorde dokumentären.

Det är vuxenmobbing, enligt min mening och egentligen väldigt ologiskt.  Trots att människor begår de mest bestialiska mord eller mordförsök som att kasta ner en kvinna i ett 25 meter djupt gruvhål, så ser vi det som självklart att de ska få ha en försvarare och ingen reagerar på att deras advokater öppet för deras talan.

När det gäller media och krishantering för människor drabbade av ”cancel culture” finns absolut inte samma syn. Syndarna ska ut i öknen och helst glömmas bort.

Den som öppet skulle säga att han/hon som kriskonsult hjälpt exempel Fredrik Virtanen eller Martin Timell skulle riskera samma bannbulla, samma djupdykning av sitt personliga varumärke som dem.

Allt sådant jag och duktiga kollegor/konkurrenter som Jeanette Fors-Andrée och Hampus Knutson gör för att hjälpa krisdrabbade kunder måste oftast ske under radarn i det fördolda.

”Livet är som att bära en full tunna av skit över en flod av piss”, sade författaren Charles Bukowski som citeras i denna kulturartikel av Fredrik Virtanen apropå ”skitår”.

Fredrik Virtanen kan bevisligen skriva och har försörjt sig på sin förmåga länge. Nu  har han haft några riktiga ”skitår”. Han medger själv att han inte är en särskilt trevlig person. Men hur länge ska han vara i kylan rent professionellt?

En krönika i VLT är ett bra första steg, men långt från ett heltidsjobb.

Centern är ett oerhört hett ämne i politiken idag.  Vem väljs efter Annie Lööf? Hur ser maktkampen ut? Vilken väg kommer Centern att kunna tänkas ta nu när målarfärgen torkar vid Lööfs inmålade hörn?

Ingen expert på Centern skulle vara mer kvalificerad att sitta i teves morgonsoffor och förklara, eller intervjuas i dagspress  än Fredrick Federley. Vilket media vågar ta första steget att bryta pestsmittan?

Det är en sak när man verkligen gjort bort sig i jobbet, som den totalt skandaliserade polisledningen.

Men ingen har ifrågasatt Federleys och Virtanens professionella meriter. Att rycka brödet ur munnen på dem är en ren brutal hämnd och ett paradexempel på vuxenmobbing och feghet från oss som står vid sidan om och ser på.

Paul Ronge

 

 

 

 

 

 

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *