DN krisar: Sluta ge bort journalistiken!

Dagens Nyheters publisher Gunilla Herlitz har nu aviserat att 100 till 200 DN-medarbetare, de flesta journalister, ska varslas om uppsägning.

På redaktionen råder chock och ilska. Jag sade upp prenumerationen, efter 35 år som trogen kund, för en tid sedan, när jag såg att också förre chefredaktören Thorbjörn Larsson kastade in handduken. Sveriges malligaste morgontidning hade för mig till slut blivit en symbol för leda och inte längre värd att knata ut till brevlådan för att hämta.

För länge sedan kunde journalisterna där göra tidning och kanske är det som förre Expressenreportern och nuvarande kriskonsulten Paula Hammerskog skriver här att de kan göra det igen.

Men vad är poängen om man inte tar, eller får, betalt för det arbete tidningen utför?

Jag har länge hävdat att den ”Ebberöds bank” som präglar medieföretagens hantering av sina kommersiella intressen bara leder till tidningsdöd.

Den 14 maj 2009 skrev jag om temat under rubriken ”Falsk matematik, falska profeter” på nu avsomnade Ronge Kommunikations blogg.

Om vi tar ner företagsekonomin i ett kapitalistiskt samhälle till sin allra enklaste grundsten så är det väl: ”Om det finns efterfrågan fungerar min affärsidé, om ingen vill ha min tjänst eller produkt får jag väl göra något annat?”.

Rupert Murdoch är ju ingen duvunge i medievärlden och han börjar ta betalt för journalistiken på nätet i sommar enligt planerna.

Det måste gå att göra på olika sätt på olika tidningar. För mig är det till exempel obegripligt att tidningar som VLT i Västerås och TTELA i Vänersborg-Trollhättan ens finns på nätet. Varför? De har ingen konkurrens med andra papperstidningar i sina utgivningsområden. Det enda deras ”skrytwebbar” leder till är ju att ett antal människor kommer på att det är lättare att sluta prenumerera än att sluta röka om man vill spara pengar. Så fick också VLT:s Elisabeth Bäck (som inte avgick en dag för tidigt) avsluta sin karriär som tidningschef med att skära ner VLT:s personal.

Det är så dumt så man kvider.

DN skulle som experiment enkelt kunna lägga ner sin webb och se om prenumeranterna återkommer. Strunta i om Svenska Dagbladet jublar. Deras webb går heller inte med vinst, framför allt inte om man räknar hederligt på den arbetskraft som producerar webbnyheterna.

Eller så kunde DN lägga ner papperstidningen, spara tryckerikostnader och distribution och se om det gick att få lönsamhet den vägen (även om jag tror att det är alldeles för tidigt, pappersläsarna som vill ha äggfläckar på morgontidningen är ännu för många).

Men att erbjuda en produkt i pappersversion som kostar och i princip samma produkt på webben som är gratis är ju företagsekonomiskt vansinne.

För så här enkelt är det: Journalister som gör sitt jobb producerar ett mervärde genom att ta reda på och analysera nyheter vi andra inte kan eller hinner ta fram. Titta på bloggvärlden – 80 procent eller mer handlar om att kommentera artiklar som producerats av journalister.

En del tror ju att journalister blir lika överflödiga som grafikerna blev när nu vi alla kan masskommunicera med hjälp av mobilkameror och datorer.

Jag tillhör dem som tror att riktig yrkesmässig journalistik fortfarande kommer att behövas, även om jag håller med om att en del reportrar idag inte lever upp till det.

Enda chansen att se vem som har rätt är att ta betalt och se om efterfrågan finns. Bjuds journalistiken ut gratis kommer den i vilket fall att dö sotdöden.

/Paul Ronge

Uppdatering: VA:s Mikael Zachrisson skriver här i en bloggpost en mycket läsvärd replik mot mitt resonemang: Att journalistiken är en vara som alla andra.

(vilket naturligtvis inte hindrar att journalisten själv kan ha ett brinnande engagemang för att upplysa och förändra världen och så vidare)

Zachrisson har klockrent fångat vart vi är oense och jag är övertygad om att denna viktiga diskussion kommer att föras vidare till nya nivåer, allteftersom media fortsätter att skära ner och dö svältdöden….

Andra skriver intressant om journalistik och samhälle.

23 reaktioner till “DN krisar: Sluta ge bort journalistiken!”

  1. ”Men vad är poängen om man inte tar, eller får, betalt för det arbete tidningen utför?”

    Jag vet vad du menar, men det borde vara:

    ”Men vad är poängen om man inte tar, eller får, betalt för de värde tidningen ger läsarna?”

    Annars, tack för kaffet.

  2. Två reflektioner:

    1) GÅR det att ta betalt på nätet? Direkt av slutkund, per artikel eller per månad? Folk har snackat om det i över tio år, men fortfarande finns inga betalsystem på plats som passar en nyhetstidning, och jag tvivlar på att det någonsin kommer några.

    2) DN på nätet är inte gratis. Det är annonser på sidorna, på samma sätt som det är i papperstidningen. Det man betalar för när man köper papperstidningen är distributionen. Kostnaden för själva innehållet täcks av reklamen. Det må vara hänt att anonnsintäkterna på nätet inte räcker till, men det gör inte att man kan säga att DN ger bort något gratis.

  3. Intressant, har du någon annan fakta än magkänsla när du påstår att webben tar läsare från papper? Jag har bara sett data som pekar åt helt andra hållet.

  4. Kardinalfelet som gjordes i början var ju att dom la ut det gratis på nätet sisådär för en tolv år sen. Och så har det bara rullat på. Klart det blir cuts i papperiet om folk kan läsa gratis på webben.
    Om jag fick göra om en tidning för att spara kostnader skulle jag ta bort fotograferna. Tror det var på VLT som en ny publisher införde det för tio år sen. För jag kan både fota och skriva. Och fota kan ju alla idag med hjälp av den nya tekniken. Snacka vilket liv det skulle bli på fotograferna i Sverige. Hur det gick på VLT har jag inte följt upp.

  5. Fredrik: Jag skulle lätt kunna acceptera pekpinnen eftersom den verkar vänligt menad.
    Men jag ville peka på ARBETETS roll, även om jag tog en grammatisk risk med det. För värdet kan man diskutera, exempelvis ansåg jag inte DN var värd prenumerationen och sade alltså upp den. Däremot kan alla enas om att ett arbete utförs på tidningen och om inte det ersätts med intäkter är det bara en transportsträcka tills verksamheten går i putten.
    Och – vad menar du med ”tack för kaffet”?
    AndersH: DN på nätet ÄR gratis! För läsarna. Och annonsörerna täcker inte upp de intäkter som behövs. Min bloggpost handlar rätt krasst om ekonomi. Kommersiella medier har inte någon moralisk eller samhällelig plikt att gå med förlust för att informera oss läsare. Du kan ha helt rätt i att det inte går att ta betalt på nätet. Då tycker jag man ska lägga ner webben. Av samma skäl som jag inte skulle erbjuda medieträning gratis om kunder inte var beredda att betala för den.
    Lidbom: Magkänsla behöver inte vara fel 😉 Men du har helt rätt: Jag har inga data. Utom det vi ser hela tiden – dramatiska nedskärningar i mediehusen, samtidigt som du och jag och alla andra informationshungriga serveras nyheterna gratis på webben,
    Jag skulle vilja se de data du har som ”pekar åt andra hållet”, alltså att webben skulle ge fler BETALANDE papperstidningsläsare! Det finner jag så otroligt att jag omedelbart skulle misstänka att den undersökningen var köpt och styrd av intressen. Det säger både magkänslan och logiken.
    Helena Palena: Jag förstår din poäng, men tror det var helt nödvändigt DÅ att ge sig in i gratiskarusellen. Alla måste lära sig hur man gjorde tidning på webben, hur man utvecklade olika mediekanaler som webbTV osv. Idag vet alla mediehus hur man gör.
    Media som vågade skulle idag kunna stänga ner webben hur lugnt som helst i vetskap att de kunde återuppta den när och om det blir lönsamt.
    När det gäller fotografer är jag ”värdekonservativ”, de professionella är lika mycket journalister som skrivande reportrar och helt nödvändiga för att exempelvis kvällstidningar ska ha en chans. Kvaliteten minskar dramatiskt om du som reporter måste hålla koll på både skrivandet och fotandet.
    Om VLT vet jag att prenumeranterna minskade stadigt. Tror det beror på en kombination av uselt ledarskap från Bäck och webben faktiskt. Varför betala för det du kan få gratis?
    TACK alla för kommentarer!

  6. ”Journalister som gör sitt jobb producerar ett mervärde genom att ta reda på och analysera nyheter vi andra inte kan eller hinner ta fram.”

    Just det, men alla dagstidningar är istället fyllda av rewrites och TT-telegram och inte det du beskriver ovan. Helt övertygad om att man kan ta betalt för journalistik (bra exempel: nyhetsbrevet Rapidus i Öresund) men man måste nischa sig. Hårt. O vara benhård med kvaliteten.

  7. SvD, DI och SDs är några bra svenska exempel på tidningar som ökar trafiken på webben samtidigt som man ökar pappersupplagor. Webben tycks alltså inte skada pappersupplagorna.

    De flesta mediehus börjar nu dessutom se papper och webb som olika operationer. Därför är det ingen någon som skyller webbens olönsamhet på pappersupplagornas motståndskraft.

  8. Erik: Kunde inte hålla med mer. Tycker du har rätt i allt du skriver. Därför måste också journalister öppna sig mer för kritik, branschens framtid hänger på kvalitet.
    Jag gick in på detta litet i mitt blogginlägg om SAAB där jag skiljer på journalister som tillförde kritisk GRANSKNING under såpan och en (Aftonbladets Robert Collin) som blev en megafon för oppositionens krav att pumpa in skattemiljarder i SAAB:
    https://www.paulronge.se/grattis-till-respiten-saab-anstallda-men-sok-nya-jobb
    Lidbom: DI tillhör dem som låst in mer material än andra på sin webb och som av hävd varit duktiga på att vårda sin prenumerantstock.
    Svenskan är just nu både en väldigt bra nyhetstidning och kör med enorma prenumerantrabatter. Men går ju med förlust och skulle läggas ner utan presstöd.
    SDd kan jag inte tillräckligt mycket om.
    Men du pratar upplagor och jag pratar framför allt ekonomi. Självklart skadas väl affärsmodellen av att du tillhandahåller exakt samma produkt gratis och med en prislapp. Vad är så kontroversiellt med mitt påpekande?

  9. Just Gunilla Herlitz är ju en av de få som har gjort helt RÄTT när det gäller webben. DI på papper och DI på webben är två olika produkter innehållsmässigt.
    Sedan är det ju inte hennes fel att det inte gick att börja ta betalt på webben, när en massa andra chefredaktörer tanklöst gratis gav bort sina tidningars innehåll på nätet, innan direktörerna hann fatta att man ju måste göra affär av webben.
    Då var det för sent.
    Dessutom har det inte varit lätt att få tidningarnas annonsförsäljare att sälja på webben när provisionen har varit högre om man lyft på luren och ringt Boutiqe Finfint runt hörnet och frågat om de vill ha samma gamla annons som vanligt i tidningen till helgen.
    Det och en allmänt slö, eller total brist på, försäljningsstrategi för webben har gjort att många tidningar har misslyckats med att kapa åt sig en större del av de annonspengar som har styrts om till webben.

  10. Håller helt med Robert,
    din synpunkt att Herlitz är en av de få som gjorde rätt och separerade papper och webb kunde jag själv notera när det var omöjligt att länka Håkan Matson, den smartaste analytikern av SAAB-såpan, till Twitter eftersom artiklarna inte fanns på nätet.
    Jag tror också du har rätt om annonsförsäljningen (där jag kan mindre) men vill påtala en sak om annonser på webben – tänk på hur ofta de suger och gör oss som läsare förbannade. De poppar upp, tränger sig på, fungerar kanske rentav kontraproduktivt för annonsörerna. Voddlerannonsen som ligger påtvingat på TV4 Play har exempelvis varit hemsk, man har inget sätt att ta sig förbi den.
    Marie Grusell på JMG har skrivit en intressant avhandling som bl.a visar att vi lätt tar till oss annonser i papperstidningar, har svårare att ta dem i TV och blir direkt fientliga till dem eller ignorerar dem på webben. Åtminstone tolkade jag undersökningen så.

  11. DN på nätet är ”gratis” på samma sätt som TV4 i marknätet är ”gratis”. Tycker du att TV4 också ”ger bort” sina teveprogram? Och att de borde sluta med det?

    Som du mycket riktigt säger så är problemet för webbtidningarna att annonsörerna inte täcker upp de intäkter som behövs, men det är också det som är hela problemet. Inte att det är ”gratis”. Innehållet i DN på papper är också ”gratis” i den meningen att det är helt finansierat av annonser. Det funkar där; på nätet kan det kanske eller kanske inte funka. Jag vet inte. Men gratis och ”gratis” är inte samma sak.

  12. Tack för ett bra inlägg, Paul. Och intressanta kommentarer.
    1) AndersH läs mitt inlägg http://pr20.wordpress.com/2010/02/03/press-ny-standard-for-tidningars-paywalls/
    2) Jag har blivit så trött på alla spekulationer kring journalistikens vara eller icke vara; kring hur eller om tidningshusen ska ta betalt för sina redaktionella alster.
    Paul, du skriver: ”Om vi tar ner företagsekonomin i ett kapitalistiskt samhälle till sin allra enklaste grundsten så är det väl: ”Om det finns efterfrågan fungerar min affärsidé, om ingen vill ha min tjänst eller produkt får jag väl göra något annat?”
    M a o – det är den krassa marknadsekonomin som i slutändan kommer ge oss svaren, så låt tidningshusen testa olika modeller; låt Murdoch ta betalt; låt Guardian köra med öppet API. Låt NYT satsa vidare på sina apps. Vad som är rätt eller fel avgörs av oss läsare tillika annonsörer tillika prenumeranter tillika köpare, osv. Domen kommer inte bli nådig.

    Jag tror t o m de flesta tidningshus har insett att det inte går att på kammaren lista ut vad som ska göras, utan börja testa i någon ände. Try and error. Gör om gör rätt.

    Att du, Paul, ”tillhör dem som tror att riktig yrkesmässig journalistik fortfarande kommer att behövas”, må vara hänt. Tids nog kommer marknaden med det svaret också.

    I egenskap av konsument har jag redan gjort mitt val 😉

  13. AndersH: DN på papper finansieras ju både av prenumeranter och annonser, men du har rätt: Låt oss inte fastna i begreppet ”gratis”. När det gäller kommersiell TV täcker annonsintäkterna verksamheten och ger till och med ansenlig vinst och då funkar ju affärsidén med annonsfinansierad TV. För DN och en mängd papperstidningar fungerar inte affärsmodellen på nätet. Kanske är vi inte så oense du och jag?
    Kristofer: Så sant som du skriver: Läsare, annonsörer, prenumeranter och köpare avgör. Och det kommer att ske ”the hard way”. Men det pågår faktiskt just nu – medan mediehusen experimenterar eller sover – ett veritabelt internationellt blodbad på media. Jag uppmanar alla som är intresserade av media och finns på Twitter att följa @themediaisdying

  14. Du avslutar med ”och jag är övertygad om att denna viktiga diskussion kommer att föras vidare till nya nivåer” – men då måste vi ju sluta eka samma argument. När kom det senast fram en ny tanke, något nytt i den här debatten?

    Det lär iaf inte hända genom att man fortsätter upprepa osanningar, eller iaf vad som med statistik kunnat bevisas vara ett sammanhang som inte finns. Tidningsdöden började långt innan internet kom in på banan.

    Utan den osanningen så rasar ju ditt resonemang, iaf om det ska vara av mer än något slags orealistiskt akademiskt intresse. Som en övning i retorik ungefär.

    Men jag tror inte det är retorik DN behöver…

  15. @Paul Ronge: Såvitt jag förstår så täcker annonsintäkterna kostnaden för innehållet (reportrar, fotografer, frilansinköp, redigerare etc) medan prenumerationsavgiften täcker kostnaden för distributionen. Det är såklart inte så strikt uppdelat, men det är ungefär de proportionerna, vilket gör att jag vänder mig mot schablonbilden att papperstidningen kostar medan webben är gratis. Det som kostar är själva papperet och att få det hem, inte innehållet som är tryckt på papperet.

    @Kristofer Björkman: Hur funkar det, rent praktiskt med Lancaster-webben? De här fem gratis-artiklarna man får, är det per webbläsare? Dvs får jag fem hemma, fem på jobbet och fem i mobilen? Fem i IE, fem i Firefox och fem nya när jag raderar mina cookies? Och när man betalar, är man bunden till den datorn man råkade sitta på just då, eller måste man trassla med att minnas ett lösenord? Orkar man det?

  16. Jocke: Tidningsdöden i Sverige tog fart i samband med utslagningen av andratidningar i slutet av 1900-talet, men nedskärningar och röda siffror har accelererat och fortsätter öka under Internettiden, det är ingen osanning.
    Min logik om att webben kannibaliserar på papperstidningen kan man definitivt ha olika uppfattningar om.
    Tycker flera av dina meningsfränder i den här debatten tagit fram för mig nya och spännande resonemang. Just nu är det mest du som ”ekar samma argument”.
    Håller med om att det inte är retorik DN behöver, utan stålar och en nytändning av en mätt och trött redaktion.
    När du, en enda gång, visar en affärsmodell på nätet som håller, som inte innebär att dina uppdragsgivare förlorar pengar, så kommer jag att ta av mig hatten.
    Tills dess ekar jag:
    ”Show me the money – no pay no play!”

  17. Skrev just en post på min blogg med rubriken DN går under. För så är känslan. http://annhelenarudberg1.blogspot.com/2010/02/dn-gar-under.html

    Jobbade där själv i nästan 20 år (18 blev det väl), men tidningen har befunnit sig i kris sedan 70-talet ungefär, då den krisade första gången efter att alltid ha gått med vinst.

    Det var då de ”geniala” idéerna uppkom att allt skulle bära sina egna kostnader och att eventuella vinster inte skulle stanna i företaget och förbättra tidningen, utan investeras i nytt och något annat.

    Det finns tidningar, som enbart finns på nätet och vad jag vet så går ingen av dem med vinst. Men de finns kvar för att någon har intresse av att de finns där. Och pengar skjuts till.

    Om nu Bonnier ska börja behandla detta sitt flaggskepp, som vad som helst annat, som det ryktas, så lär inte tidningen överleva. Detta har varit ett faktum i åtminstone 30 år.

    Och jag läser DN på nätet först fast vi också har en gratisvariant just nu i brevlådan en bit bort. I papper. Men vem vill gå ut i kylan, när det går lika bra att sitta inne och läsa?

  18. Ann Helena: Här en disclaimer från mig: Jag vill helst inte se ett redaktionellt papper i mitt hus! Läser allt på nätet, behöver ingen iPad eller Kindle, dator och telefon duger som ”läsplatta”. Bland annat därför ställer jag frågan: Är inte fler som jag? Kommer de inte då att, framför allt sluta köpa kvällspress och så småningom sluta prenumerera på morgontidningar?
    När jag sa upp DN var det för att jag var så besviken på vad jag fick för pengarna. Men inget skulle egentligen hindra mig att följa tidningen lika noga på nätet – utan att betala en spänn.
    Ska bli spännande på gränsen till en rysare att se vad Herlitz kommer att hitta på mer än varslen för att försöka hyfsa siffrorna!
    Trevlig helg!

  19. Och så glömde jag den givna frågan: vad är det som är nytt i ditt inlägg, förutom lite random hyllande av Murdoch och lite småsinta oförskämdheter mot Bäck?

  20. Svenska tidningar minskade som mest under perioden 1990-96, det har skicklige analytikern Erik [@hepp] visat på goda grunder i den pdf som finns i inlägget om ”Webbransonering” [1]

    I ett internationellt perspektiv finns det massor med siffror som visar hur tappet sett ut sedan sekelskiftet. Tar man med tex befolkningstillväxten i beräkningen så finns det stora fall som skedde femtio år innan internet ens var påtänkt. Det kom en bra rapport för någon vecka sedan, jag återkommer när jag grävt fram den.

    När det gäller vilken modell som ska fungera så torrsimmar vi båda två. Jag har med tex inlägget ”Matematik för nybörjare” [2] (btw, trots din arga kritik av det inlägget har du fortfarande inte levererat något kalkyl som motbevisar det jag säger] försökt visa varför din modell inte lär fungera. I ”Många bäckar små” [3] har jag uppdaterat resonemanget om varför det inte lär fungera. Heller.

    Så vad säger då jag att man ska göra? Det är tydligt. Satsa på att fortsätta skapa relation med publiken och tjäna sedan pengar på att andra vill ”hyra in sig” på den relationen [4]. Annonsmodellen är inte trasig, den funkar tex alldeles utmärkt för google, men vi behöver också uppfinna. Det är ingen naturlag att Googles annonser ska vara smarta och våra ska vara dumma. [5] Vi, på den lokala marknaden behöver kanske uppfinna ett varv till, vi kanske inte ska ta betalt för relationen utan för transaktionen. Eller så tar vi bara betalt för allt vi vet om marknaden [6]. Möjligheterna är oändliga.

    Till sist, vi måste inse att de pengar som tidigare fanns, inte längre finns. Vi kan inte önska dem tillbaka. Gone. [6] Så vi kanske till och med måste hitta helt andra lösningar, om allt annat går sönder [8]

    [1. http://mindpark.se/webbransonering-en-bra-ide/%5D
    [2. http://mindpark.se/matematik-for-nyborjare-ta-betalt-nyheter-internet/%5D
    [3. http://jardenberg.se/b/kort-om-manga-backar-sma/%5D
    [4. http://mindpark.se/tjana-pengar-pa-natet-mer-an-nagonsin-papperstidningen/%5D
    [5. http://vimeo.com/9225936%5D
    [6. http://mindpark.se/mediehusen-kastar-pengar-i-sjon-marknadsdata/%5D
    [7. http://mindpark.se/mindpark-015-craigslist-och-miljarderna-som-forsvann/%5D
    [8. http://mindpark.se/swensenmodeller-eller-fran-google-news-till-google-journalism/%5D

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *